Om skydd för beteckningar, som ange särskild kompetens. I 10 kap. 24 § strafflagen stadgas ansvar bl. a. för den, som »giver sig ut för att innehava allmän befattning». Emellertid finnas åtskilliga titlar och yrkesbenämningar som utan att ange allmän befattning dock utvisa, att bäraren genomgått särskild utbildning och sålunda måste anses äga speciell kompetens. Sådana benämningar äro främst de akademiska titlarna samt vidare civilingenjör, läkare, advokat etc. Den som antager sådan benämning kan visserligen ibland fällas enligt lagen om illojal konkurrens eller 21 kap. strafflagen, men härför erfordras åtskilligt utöver det blotta antagandet av benämningen, varjämte ofta bevissvårigheter yppa sig.
    I dansk rätt äro förhållandena i dessa hänseenden likartade med de svenska. Sekreteraren i Justitsministeriet PAUL HØYRUP har i Ugeskrift for Retsvæsen (1943, s. 71 ff) påtalat behovet av bestämmelser, som direkt taga sikte på att skydda de angivna beteckningarna mot intrång. Saken har i Danmark blivit aktuell genom att en person i annonser med erbjudande av juridiskt biträde kallat sig cand. jur. utan att vara det. Høyrup påpekar, att tanken på en lagstiftning i ämnet icke är ny. I Danmark framlades sålunda vid riksdagen 1931—32 ett förslag till »Lov om Enerets-Benævnelse for særlig Uddannelse». Enligt detta förslag straffbelades oberättigat användande av de akademiska graderna samt av benämningar, som enligt förslaget i viss ordning skulle fastställas för att beteckna personer med speciell utbildning. Förslaget föll emellertid, enär det befarades, att en sådan lag kunde skada de icke högskoleutbildade arkitekterna och ingenjörerna. Då förslaget innehöll bestämmelser, som gjorde ett sådant antagande mindre befogat, anser Høyrup det vara skäl att nu söka få förslaget genomfört.

L. af K.

 

    Om skydd för dubbelnamn. I Ugeskrift for Retsvæsen (1943, s. 81 ff) har Dr. phil. E. HØST-MADSEN behandlat frågan om rättsligt skydd för familjenamn, bestående av två namn förenade med bindestreck. Enligt dansk rätt (Justitsministeriets Cirkulære den 24 juni 1927) kan tillstånd beviljas till antagande av dubbelnamn, bestående av moderns namn som ogift före det egna släktnamnet, försåvitt icke båda namnen sluta på »sen». Att det sökta dubbelnamnet tidigare meddelats för eller eljest bäres av annan person utgör enligt praxis icke hinder mot bifall till ansökningen. Principiellt skola dubbelnamn

visserligen åtnjuta samma skydd som tillkommer enkla namn, men detta skydd förringas i hög grad genom nämnda praxis, vilken enligt Høst-Madsen utbildats utan stöd av författning. Flera familjer, som ej ha annat gemensamt än mödrarnas flicknamn, kunna sålunda få samma familjenamn. Då dubbelnamn med bindestreck vunnit avsevärd utbredning i Danmark, föreslår den danske författaren, att rätten att med hjälp av moderns flicknamn skaffa sig dubbelnamn med bindestreck skall upphöra, då dubbelnamnet icke längre är ledigt, på samma sätt som gäller om enkelnamn. Den som därefter vill antaga namnet borde få nöja sig med dubbelnamnet utan bindestreck.
    I Sverige synes spörsmålet icke f. n. äga större aktualitet, då någon rätt, motsvarande den danska, att skapa dubbelnamn med hjälp av moderns flicknamn icke upptagits i vår förordning om antagande av släktnamn. Den rätt som 5 kap. 15 § giftermålsbalken ger gift kvinna att bära sitt eget och mannens namn i förening torde böra betraktas som en personlig rättighet, som icke övergår till barnen. Dessa skola ju enligt 1 § i lagen om barn i äktenskap erhålla faderns släktnamn. Icke heller om gift kvinna, som utnyttjat nyssnämnda rätt till dubbelnamn och vid skilsmässa behållit detta, efter skilsmässan fått barn utom äktenskap, kan dubbelnamnet övergå till barnet. Enligt 1 § i lagen om barn utom äktenskap skall barnet nämligen i detta fall erhålla moderns namn som ogift. Däremot kan frågan uppkomma vid adoption. Enligt 11 § i lagen om adoption kan adoptivbarn erhålla tillstånd att bära sitt eget och adoptantens släktnamn i förening. Något hot mot de svenska dubbelnamnen torde dock icke vara att befara av detta stadgande.
    I detta sammanhang kan erinras om att riksdagen såväl förra året som i år avslagit motioner om rätt för gift kvinna att utan tillägg av mannens namn behålla sitt eget släktnamn.

L. af K.