Lönekonflikt vid kommerskollegium. Under de senaste månaderna ha förhandlingar förts mellan Kungl. kommerskollegium och Sveriges yngre juristers förening angående löne- och anställningsförhållanden för de yngre juristerna hos ämbetsverket. I skrivelse av den 7 april 1943 har kollegium meddelat, att det icke ansett sig böra bifalla vissa av föreningen framställda krav. Föreningens styrelse, som funnit att förhandlingsvägen till rimliga löne- och anställningsvillkor icke längre står öppen, har därefter beslutat att till sina medlemmar rikta en uppmaning att icke vare sig söka eller mottaga anställning hos ämbetsverket, förrän anställningsförhållandena blivit reglerade på ett acceptabelt sätt.
    Bakgrunden till detta beslut framgår av följande redogörelse, som intagits i föreningens meddelanden nr 12 den 21 april 1943:
    »Då föreningen funnit, att anställningsförhållandena hos ämbetsverket vore exceptionellt dåliga, gjordes den 30 juni 1942 en skriftlig framställning till kollegium med begäran, att åtgärder måtte vidtagas för beredande av rimliga anställningsvillkor för verkets jurister. Om denna framställning har föreningen sedermera vid ett par tillfällen erinrat, varefter ett muntligt besked erhölls, att föreningens framställning icke kunde beaktas. Man hänvisade därvid till möjligheten att hos K. M:t hemställa om en allsidig utredning av de yngre juristernas inom centralförvaltningen anställningsförhållanden. Med anledning härav inledde föreningen genom sina ombudsmän muntliga förhandlingar dels med ämbetsverkets chef, dels ock med Finansdepartementet, vilket ju har att lämna nödiga anslag. Efter övervägande av frågan och i samråd med Finansdepartementet lämnade därefter Kommerskollegium ovannämnda definitiva avslag. I skrivelse den 13 dennes har föreningen bragt till såväl Kommerskollegii som Finansdepartementets kännedom, att föreningen numera ser sig oförhindrad att vidtaga de andra åtgärder, som kunde anses lämpliga för tillrättande av rådande missförhållanden.
    För att föreningens medlemmar skola kunna bilda sig en uppfattning om det faktiska läget, sådant det ter sig nu, lämna vi här en översikt över födelseår och antalet tjänstår i verket för de jurister som för närvarande inneha amanuensbefattningar där. (Vederbörandes namn utelämnas.)

Amanuenser placerade i lönegrad.

Födelseår	tjänsteår	lönegrad
1889	23	Eo 18
1894	21	»
1897	15	»
1895	13 1/2	»
1903	13 1/2	»
1900	8 1/2	»
1895	12	Eo 17
1893	1o 1/2	»
1906	7	»
1913	4	Eo 14
1909	3	»
1915	4	»

Amanuenser med arvode.

Födelseår	anst. den	(arvode utan tillägg)
1911	7/8 1942	425: —
1913	20/1 1943	425: —
1909	8/3 1943	375: —

 

    Upplysningsvis kan meddelas, att grundlönen i Eo 18 är 501:—, i Eo 17 468:50 och i Eo 14 402:50 kronor per månad.
    Av arvodisterna ha samtliga bl. a. fulla tingsmeriter och en dessutom tjänstgöring i hovrätt.
    De ordinarie juristbefattningarna äro två notarier i 21 lönegraden, fem sekreterare i 24 :e lönegraden och en byrådirektör. Av kommerseråden är för närvarande en jurist (jur. doktor). Denne har emellertid icke gått vägen upp igenom verket. Yngste notarien är född 1892 och yngste sekreteraren 1894.
    Av denna översikt framgår icke blott att begynnelselönen är i hög grad anspråkslös, utan även att befordringsutsikterna äro praktiskt taget inga. 18:e lönegraden kan för det stora flertalet betraktas som sluttjänst.
    I ämbetsverket har även förekommit något som oss veterligen icke inträffat i annat ämbetsverk, nämligen att juristerna beordrats att vid skrivande av räkningar å övertidsersättning i räkningarna upptaga endast 75 % av den tid, vederbörande faktiskt arbetat på övertid. Detta tydligen då man ansett det alltför förmånligt för vederbörande amanuenser att erhålla hela den författningsenligt bestämda övertidsersättningen.
    Ett annat missförhållande är att amanuenser, vilka sedan flera år tillbaka uppehålla högre tjänster, icke i enlighet med vad som är brukligt erhålla vikariatslön.
    De krav som föreningen framställt avse
    att nyanställning av jurister skall ske såsom extra befattningshavare i lägst 15 :e lönegraden.
    att en fast befordringsgång tillskapas, vilken inom loppet av högst tre år leder fram till extra ordinarie anställning i 18:e lönegraden och
    att amanuenser, vilka uppehålla högre tjänster under en längre tid, erhålla vikariatslön.
    Det behöver väl knappast tilläggas, att styrelsen förväntar sig, att varje medlem fullt lojalt respekterar uppmaningen att icke söka anställning i ämbetsverket. På goda skäl våga vi även antaga, att även de få jurister, vilka stå utanför föreningen komma att ställa sig solidariska. Att dessa icke äro medlemmar torde i nästan varje fall bero icke på avsaknad av intresse för föreningens verksamhet utan helt enkelt på bristande företagsamhet. De förmåner, som erbjudas den nyanställde, kontrastera även så pass tydligt mot vad som kan erhållas på andra håll, att frestelsen till att icke efterkomma denna uppmaning knappast kan vara så stor.» K. R.