Homosexuella gärningars straffbarhet. I anledning av en av herr Lundstedt väckt motion, nr 130 i andra kammaren, har innevarande års riksdag på hemställan av första lagutskottet (utlåtande nr 32) i skrivelse till K. M:t anhållit om framläggande för nästkommande års riksdag av förslag till ändrad lagstiftning angående homosexualitetens straffrättsliga behandling och därmed sammanhängande ämnen i huvudsaklig överensstämmelse med de principer som ligga till grund för de av strafflagberedningen utarbetade lagförslagen.
De lagförslag som härmed avses äro i främsta rummet förslag till lag om ändring i 18 och 25 kap. strafflagen (se SOU 1941:32) och förslag till lagom kastrering (se SOU 1941:25). Strafflagberedningens förslag till ändrad lydelse av 18 kap. 10 § strafflagen bygger på principen att homosexuella handlingar skola vara kriminaliserade endast när särskilda omständigheter därtill föranleda. Riksdagen har sålunda godtagit denna princip. I sitt av riksdagen godkända utlåtande har första lagutskottet i likhet med strafflagberedningen betonat vikten av att barn och ungdom i görligaste mån skyddas mot faran för homosexuell förförelse och uttalat att varje invit å allmän plats till homosexuellt närmande på grund av sin anstötlighet bör vara underkastad straff. Utskottet har på grund av det nära samband frågan om kastrering har med frågan om en reviderad lagstiftning angående den homosexuella otukten funnit att de båda lagstiftningsfrågorna böra lösas i ett sammanhang. Därvid har utskottet, med anledning av den av beredningen föreslagna bestämmelsen att åtal för homosexuellt brott må eftergivas om betryggande åtgärd mot återfall i sådant brott vidtagits, understrukit angelägenheten av att den homosexuelle icke göres till föremål för någon påtryckning för att framkalla ett medgivande till kastrering.
E. Bz.
Kampen mot rashetsen har tagit ett stort steg framåt genom det samfällda uttalandet av årets riksdag om en kriminalisering av rashets såväl ital som skrift vid nästa års riksdag. En minoritet inom första lagutskottet (utlåtande nr 34 över motionerna I:90 och II:137) hade i en reservation önskat det uttalandet, att till utskottets kännedom icke kommit sådana omständigheter, som borde föranleda att denna fråga utbrötes ur sitt sammanhang med andra straffrättsliga spörsmål och gjordes till föremål för särskild lagstiftning. Emot detta yrkande — som icke framfördes i kamrarna — stod den stora utskottsmajoritetens uttalande om en förväntan att förslag framlägges för nästa riksdag om ändring i tryckfrihetsförordningen, varigenom till rashat hetsande uttalanden i tryckt skrift kriminaliseras. Utskottet hade även understrukit behovet av en skärpning av straffbestämmelserna för förargelseväckande beteende å allmän plats genom rashetsande propaganda. Av formella skäl kunde utskottet ej föreslå skrivelse i ämnet, då utskottet ej har förslagsrätt beträffande tryckfrihetsförordningen, utan av