Traktamentsersättning åt nämndemän. Frågan om beredande av skälig ersättning till nämndemännen för de med nämndemans uppdragets fullgörandeförenade kostnaderna har sedan flera decennier stått på dagordningen. Sedan nämndemännen genom lagen den 7 maj 1918 och förordningen den 21 maj 1931 beretts resekostnadsersättning enligt allmänna resereglementet, har frågan gällt att bereda dem jämväl traktamentsersättning. 1937 års riksdag anhöll i skrivelse till K. M:t om utredning och förslag rörande sådan ersättning och 1942 års riksdag uttalade i anledning av en då väckt motion i ämnet, att den ansåg starka skäl tala för att traktamentsersättning bereddes nämndemännen. Sedan frågan genom motion (II: 268) vid innevarande riksdag åter bragts under riksdagens prövning, har riksdagen på hemställan av sammansatta stats- och första lagutskottet (utl. nr 3) hos K. M:t anhållit, att K. M:t ville låta verkställa utredning och för nästa års riksdag framlägga förslag om traktamentsersättning till nämndemännen för tjänstgöring vid tingssammanträden. Utskottet har i sitt av riksdagen godkända utlåtande uttalat bl. a., att de skäl som i skilda sammanhang anförts till stöd för att nämndemännen beredas jämväl traktamentsersättning äga sådan styrka, att statsfinansiella synpunkter icke få lägga hinder i vägen för en snar lösning.

E. Bz.

 

    Sparande för familjebildning. 1941 års befolkningsutredning har i ett den 18 mars 1943 dagtecknat betänkande (SOU 1943:18) framlagt vissa förslag, avsedda att underlätta familjebildning. Bland de faktorer som medverkat till den ogynnsamma befolkningsutvecklingen har utredningen härvid i främsta rummet tagit sikte på den bristande överensstämmelsen mellan inkomst- och behovsutveckling samt svårigheten att anskaffa även det relativt ringa belopp som fordras för bildande av ett enkelt hem. Beträffande stora inkomstgrupper stiger visserligen i regel lönen från de första arbetsåldrarna upp till inkomst kulmen i medelåldern, men skillnaden i medellön olika åldersgrupper emellan är förhållandevis ringa. Särskilt för den lönearbetande ungdomen inom industri och jordbruk är det uppenbart, att nämnda skillnad icke till närmelsevis motsvarar den ökning i levnadskostnaderna som försörjningen av även en mindre familj med icke yrkesarbetande hustru och ett eller två barn innebär. Konsumeras hela inkomsten, måste detta betyda att i typiska fall familjebildningen åtföljes av standardsänkning; från en annan synpunkt sett betyder det, att i typiska fall sparförmågan vid uppehållande av en viss konsumtionsstandard är större under de år, då lärlingstiden passerats men familj ännu icke bildats. Om ifrågavarande ungdom kunde förmås att, innan den bildar familj, reservera en del av sina inkomster för framtiden, skulle en utjämning vinnas mellan de ungas levnadsstandard före äktenskapet och den standard de ha möjlighet att hålla efter familjebildningen. Vidare skulle en tidigare äkten-

476 NOTISER FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET.skapsbildning kunna främjas därigenom att ungdomen i god tid började samla de medel som äro nödvändiga för bosättningen.
    Befolkningsutredningen har därför sökt åstadkomma ett statligt stöd för familjebildningen som är ägnat att stimulera till sparsamhet redan under tidiga ungdomsår. Såsom villkor för statligt bidrag föreslås, att vederbörande under vissa år före äktenskapets ingående visat förmåga av sparsamhet och ekonomisk planering som resulterat i mera regelbunden sparkapitalbildning. Enligt ett framlagt förslag till förordning om statligt familjebildningsbidrag skall sådant bidrag utbetalas i form av en premie dels vid äktenskaps ingående (äktenskapsbidrag) och dels vid första barnets födelse (förstabarnsbidrag), varvid storleken av bidraget göres beroende av det egna sparandet. För att motverka att bidragsformen skulle ensidigt gynna ungdomen inom sådana yrken, där en relativt god inkomst uppnås vid tidig ålder, föreslås att de lägsta sparbeloppen premieras förhållandevis högre. Vad beträffar de intellektuella och tjänstemän med högre utbildning framhåller utredningen, att för dem i allmänhet föreligger ett helt annat förhållande mellan inkomst och behovsutveckling än förut nämnts. Här gäller det icke att söka åstadkomna en inkomstöverflyttning från ungdomsåren till senare år utan raka motsatsen. Utredningen har icke ansett sig böra i detta sammanhang ingå i närmare prövning av frågan om vilka åtgärder som på denna punkt erfordras.
    Det statliga familjebildningsbidragets storlek har i förslaget bestämts påföljande sätt. För den del av det sammanlagda sparandet per år, som ej överstiger 100 kr., utgår äktenskapsbidrag - liksom eventuellt förstabarnsbidrag— med 40 % av beloppet, om sparandet gjorts före det kalenderår, under vilket Vederbörande fyller 21 år, och med 20 %, om det gjorts senare, dock senast under det kalenderår, då vederbörande fyller 25 år. För sparande som skett senare utgår ingen premie. För den del av sparbeloppet, som ligger mellan 100 och 200 kr., sjunker premien till 20 % resp. 10 %. För den del av det årliga sparbeloppet, som ligger mellan 200 och 300 kr. resp. mellan 300 och 500 kr., utgår oavsett spararens ålder en premie av 5 % resp. 2.5 %. 500 kr. utgör maximigräns för det årliga sparandet; för sparbelopp utöver denna summa utgår ingen premie.
    För att premiera tidiga äktenskap föreslås visst tillägg till familjebildningsbidraget, då kvinnan vid äktenskapets ingående ej uppnått 23 års ålder. Såsom en övre gräns för erhållande av familjebildningsbidrag har satts en äktenskapsålder av 30 år för båda makarna.
    För det praktiska genomförandet av förslaget har ansetts angeläget att utnyttja de former av sparande, som redan finnas och som allmänheten är van att begagna. Sparande, som berättigar till familjebildningsbidrag, skall sålunda kunna ske dels å särskilda s. k. ungdomskonton hos sparbank, postsparbanken, bankaktiebolag, centralkassa för jordbrukskredit eller jordbrukskassa och dels hos svenskt försäkringsbolag genom livförsäkring, som utformats med särskild hänsyn till familjebildning, s. k. ungdomsförsäkring.
    Av utredningen verkställda kostnadsberäkningar utvisa, att även ett högst avsevärt ungdomssparande skulle komma att kräva ett jämförelsevis ringa statsbidrag.
    I betänkandet föreslås vidare vissa jämkningar i de gällande bestämmelserna om statens bosättningslån.

NOTISER FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET. 477    Betänkandet är undertecknat av befolkningsutredningens ordförande statssekreteraren Tage Erlander och ledamöter docenten Curt Gyllenswärd, kanslichefen Alf Johansson och professorn Sten Wahlund. Härjämte ha åtskilliga personer i egenskap av tillkallade experter medverkat. Sekreterare har varit hovrättsassessorn Sven Romanus.

S. R.