Betänkande rörande sinnesslövårdens organisation har den 21 april 1943 avgivits av de för utredning härom utsedda sakkunniga, professore meritus Alfred Petrén och inspektören för sinnesslövården Anna-Lisa Annell. Betänkandet är ännu ej utkommet i tryck.
    I betänkandet föreslås att bildbara sinnesslöa barn icke — såsom nu ej sällan är fallet — skola få gå kvar i folkskolan utan obligatoriskt skola intagas i sinnesslöskola, oberoende av föräldrarnas inställning härtill i det enskilda fallet. Ett konsekvent genomförande av denna ordning är av icke ringa kriminalpolitiskt intresse. Då bildbara sinnesslöa barn icke bli omhändertagna inom sinnesslövårdens ram utan efter skoltidens slut få sammaställning som andra barn, blir följden ej sällan den att de begå brottslig gärning, även om de i sig själva alls icke ha några kriminella tendenser. En vid betänkandet fogad bilaga med anamnestiska studier rörande de å anstalterna för asociala imbecilla intagna är i detta hänseende mycket upplysande. Av de häri lämnade uppgifterna framgår att det allt som oftast förekommer, att sinnesslöa barn med allenast cirka 50 % intelligenskvot och t. o. m. därunder efter slutad skolgång bliva lämnade att reda sig själva ute i livet, vartill de emellertid visat sig oförmögna, så att de aldrig länge kunnat vara kvar i någon tjänst och medan de innehaft sådan ofta blivit utsatta för omild behandling. De vanligaste brotten, vartill en sådan stackars sinnesslö gör sig skyldig, äro dels stölder som han begår för att stilla sin hunger, när han vandrar från ort till ort för att söka ny plats, dels eldsanläggning förorsakad av begär att hämnas å husbonden, dels slutligen hemfridsbrott eller skadegörelse av annan art i förargelsen över att ha blivit utsatt för smälek (kallad idiot, fåne o. d.). Och visst icke alltid har det vid första åtalet blivit klart för åklagare och domare, att det varit fråga om en sinnesslö brottsling, utan finnes det exempel på att en sinnesslö med endast c:a 50 % intelligenskvot blivit dömd för stöld både två och flera gånger, innan det förordnats om undersökning av sinnesbeskaffenheten med resultat att han äntligen blivit omhändertagen inom sinnesslövården.
    Enligt det framlagda förslaget skola alla bild bara sinnesslöa efter slutadundervisning i sinnesslöskolan få fortsatt utbildning i praktiskt hänseende åarbetshem för sinnesslöa, så att de därifrån — för så vitt ej det egna hemmet prövas lämpligt — ej få hemtagas före fyllda 21 år, vid vilken ålder en varbildbar sinnesslö skall få förmyndare, som äger bestämma rörande hans levnadsförhållanden. Realiserandet av detta förslag kommer givetvis att i kriminalpolitiskt hänseende få en icke ringa profylaktisk betydelse.

A. P.