Utredning om lösen och stämpel. I statsråd d. 25 sept. 1942 anförde justitieministern, statsrådet Westman, efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:
»I anledning av en till 1942 års riksdag avlåten proposition, nr 252, har riksdagen beslutat godkänna de i propositionen framlagda huvudgrunderna för en omorganisation av domsagoförvaltningen m. m., avsedd att träda i tillämpning den 1 juli 1943. Reformen innebär bl. a., att häradshövdingarnas sportler skola indragas till statsverket. I 1937 års domsagoutrednings betänkande, som låg till grund för propositionen, anfördes härom: De nuvarande lösenavgifterna borde vid löneregleringens ikraftträdande indragas till statsverket, därvid enligt 5 § i expeditionslösenförordningen i stället för lösen skulle utgå stämpel till motsvarande belopp. Det kunde ifrågasättas, huruvida icke de sammanlagda stämpelavgifterna i detta sammanhang borde underkastas en allmän revision. Emellertid torde i samband med processreformens genomförande ett helt nytt system med rättegångsavgifter i stället för stämpel å domboksutdrag komma att införas. I avbidan härå torde ej nu någon ändring i gällande lösen- och stämpelsatser böra vidtagas. Stämpelavgifterna beträffande inskrivningsväsendet torde även vara i behov av revision efter genomförande av inskrivningsreformen och den nu förevarande löneregleringen. Sedan avlöningssystemet frigjorts från lösenavgifterna och dessa omvandlats till stämpelavgifter, kunde avgifternas belopp mera fritt bestämmas i enlighet med vad ur sakliga synpunkter funnes lämpligt.
I propositionen anslöt jag mig till domsagoutredningens förslag rörande förvandling av lösenavgifterna till stämpel. Jag uttalade därvid även den meningen, att beloppen borde undergå vissa jämkningar.
Styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare har i skrivelse den 14 januari 1941 hemställt, att K. M:t måtte låta verkställa en översyn av förordningen angående expeditionslösen, därvid de vid stadsdomstolarna utgående lösenavgifterna borde höjas till skäliga belopp. I skrivelsen framhölls bland
annat, att ett stort antal befattningshavare vid stadsdomstolarna, vilka vore berättigade att uppbära lösenavgifter, fått sina sportelinkomster avsevärt minskade under år 1940. Styrelsen erinrade vidare om att de stadskommuner, vilka i stället för vederbörande befattningshavare uppbure till magistraten och rådhusrätten inflytande lösenmedel, måst vidkännas en allmän minskning av dylika inkomster. De lösenbelopp, som stadsdomstolarna eller vid dem anställda befattningshavare ägde uppbära, torde vara avsedda dels till att bereda viss mindre ersättning till befattningshavaren för utfört arbete, dels ock till att bestrida kostnaderna för diarieföring, blanketter, papper, utskrift, skrivmateriel m. m. I åtskilliga fall täckte nu utgående lösenbelopp icke ens kostnaderna för protokollsutskrifter och andra direkta kansliutgifter. Såsom exempel på avgifter, vilka borde väsentligt höjas, har styrelsen nämnt lösen för protokoll och avskrifter, kommunikationsresolutioner, stämningar och vederhäftighetsbevis.
För verkställande av utredning rörande de frågor, som här berörts, torde särskilda sakkunniga böra tillkallas. Förslag bör av de sakkunniga framläggas till de ändringar i lösen- och stämpelförordningarna som lämpligen böra genomföras i samband med domsagoreformen. Härvid bör jämväl upptagas spörsmålet om de nuvarande kommissionärsarvodena. Enligt domsagoutredningens förslag skulle dessa arvoden indragas till statsverket samt förvandlas till stämpelavgifter å motsvarande belopp, och i enlighet härmed har i ett sedermera inom justitiedepartementet utarbetat förslag till ny domsagostadga icke upptagits bestämmelser om kommissionärsarvodenas belopp. I samband med utredningen av dessa frågor bör även uppmärksammas önskvärdheten av att enhetliga debiteringsnormer komma till användning. I detta hänseende kan det måhända finnas påkallat att förtydliga vissa bestämmelser eller utfärda nya föreskrifter, t. ex. angående debitering i inskrivningsärenden av avgift för äganderätts- eller andra åtkomstbevis.
Vidare bör utredas, i vilken omfattning en höjning bör företagas av vissa hithörande lösen- och stämpelavgifter. I första hand bör utredningen avse lösen och stämpel å expeditioner som utgå från underdomstolarna, men även lösen- och stämpelbeloppen hos andra myndigheter böra inbegripas i den utsträckning det befinnes påkallat för att uppnå önskvärd enhetlighet. Vid utredningen bör övervägas huruvida eventuella bestämmelser om höjning av avgifterna böra bliva av blott tillfällig natur i likhet med de bestämmelser som år 1918 utfärdades angående provisorisk ökning av vissa lösenbelopp. Utredningen bör såvitt angår stadsdomstolarna icke åsyfta åtgärder av lönereglerande karaktär. Sådana åtgärder böra i den mån det erfordras vidtagas i annan ordning.
Utredningen bör bedrivas så skyndsamt att förslag kan avlämnas före detta års utgång.»
K. M:t bemyndigade justitieministern att tillkalla högst tre utredningsmän att biträda med verkställande av utredning angående ändringar i lösen- och stämpelförordningarna.