I novemberhäftet 1942 av denna tidskrift har presidenten Schlyter under rubriken »Domstolskarriären» lämnat en utförlig och givetvis för vederbörande mycket betydelsefull redogörelse för domstolsjuristernas utbildning och befordringsutsikter efter den grundläggande underrättstjänstgöringen. Jag läste detta med stort intresse från advokatsynpunkt, emedan jag visste, att presidenten Schlyter är en av de få domstolsjurister, som insett betydelsen av advokattjänstgöring för våra blivande domare. Jag ville då se, hur förf. ville passa in advokatpraktiken i det övriga schemat, men jag måste erkänna, att jag blev mycket besviken. Frågan är endast i förbigående berörd å sid. 705, där det står: »I detta sammanhang skall frågan om lämpligheten att tillföra HD även någon representativ advokaterfarenhet icke mer än antydas. »Det är allt.
    Att presidenten Schlyter sålunda numera endast tyckes hava HD i tankarna i denna fråga, måste vara något förvånande, när man erinrar sig hans uttalande i »Betänkande angående vissa förhållanden vid genomförande av den ifrågasatta rättegångsreformen» (Sthm 1929 s. 216) där det heter: »Emellertid synes det böra övervägas, om det icke är lika angeläget (som viss längre tids tjänstgöring i underrätt) att den blivande domaren tjänstgör någon tid på advokatkontor och därigenom lär sig se på domstolarna med den rättssökande allmänhetens ögon och får någon inblick i partsutredningens teknik. Såsom alternativ härtill kunde även ifrågakomma tjänstgöring hos rättsbildad åklagare vid underrätt». Att förf. därvid först och främst hade under domarna i tankarna, är väl uppenbart. Det må därför vara tillåtet att spörja, hur man skall kunna förklara dessa till synes oförenliga inställningar till saken och om det verkligen är presidenten Schlyters mening att nu frångå sin förut intagna ståndpunkt i frågan.
    På frågans principiella sida skall jag här ej vidare ingå, utan ber jag härutinnan få hänvisa till min skrift »Processreform på nationell grund eller icke» s. 38 ff. (P. A. Norstedt & Söners förlag). Jag avser med detta endast att göra en hövlig förfrågan, eftersom presidenten Schlyter intager en auktoritativ ställning inom domarekåren.¹
    Härnösand den 23 febr. 1943.

Oskar Hjertquist.

 

1 Till svar på förf:ns fråga ber jag att få hänvisa till SvJT 1941 s. 916 f. Formuleringen av det av förf. citerade yttrandet om önskvärdheten att tillföra HD advokaterfarenhet avsåg just att markera, att frågan om växelverkan mellan domarkarriär och advokatkarriär icke var bortglömd men »i detta sammanhang» (d. v. s. i en artikel som sökte efter botemedel mot den ständiga stegringen av domarnas befordringsålder) måste lämnas å sido. En lösning av frågan hur advokatpraktiken skall passas in i ett schema för domarutbildningen är närmast beroende av det intresse som kan visas densamma från advokathåll, i det att den väsentliga svårigheten ligger i de olägenheter det måste medföra för advokatkontoren att mottaga utbildningssökande domaraspiranter och samtidigt bereda dem skälig arbetslön. Kan blott denna svårighet övervinnas, möter ingen större svårighet att låta dylik advokatpraktik kompensera motsvarande tids domstolstjänstgöring.

K. J. S.