Ny finsk gruvlag. Genom lag den 24 mars 1943 ha i Finland utfärdats nya bestämmelser på gruvrättens område. Lagen, vilken bygger på samma principer som nuvarande gruvlag, träder i kraft den 1 januari 1944.
Enligt gällande rätt må i princip envar även på annan tillhörigt område uppleta och inmuta mineralförekomster. Inmutaren skall utverka mutsedel till det område, där fyndigheten är belägen. Jordägaren är emellertid berättigad att till hälften med inmutaren deltaga i gruvarbetet och den därav uppkommande vinsten. Anmäler han icke senast vid utmålsläggningen sin önskan att begagna sig av sin andel, förlorar han dock denna till inmutaren. Angivna principer ha i den nya lagen bibehållits.
De viktigaste förändringarna äro de som avse att förhindra spekulation med inmutningar.
Enligt stadgandena i 1932 års gruvlag skall innehavare av inmutningsområde eller utmål, vid äventyr av förlust av sin inmutning eller gruva, erlägga en årlig avgift, vilken i regel är 2,000 fmk. Härav erhåller staten hälften och jordägaren hälften. Det fordras icke, att utmålsinnehavaren för bevarande av sin rätt till gruvan skall utföra för-
svars- eller annat arbete. Den omständigheten, att man sålunda frångått den av 1883 års inmutnings- och gruvstadga omfattade principen att för bibehållandet av gruvrätten fordra att gruvan bearbetas, har enligt propositionen till den nu promulgerade lagen lett till att inmutningar ägt rum i avsikt att endast åstadkomma ett fortgående innehav av ifrågakommande områden under väntan på prisstegring och lämplig köpare. Följden har varit, att de inmutade områdena lämnats outnyttjade och att hinder ställts för inmutning genom andra personer.
I syfte att åstadkomma en ändring i angivna förhållanden stadgar den nya lagen, att för varje utmål dess innehavare årligen skall till handels- och industriministeriet insända utredning, varav framgår att inom utmålet eller, därest dess innehavare äger flera utmål på samma område, inom något av dessa gruvarbete utföres. Såsom dylikt arbete kan anses även inom utmålet eller utom detsamma i nödig omfattning utfört planmässigt, fortgående vägbyggnads-, kraftverksbyggnads- eller andra sådana arbeten, som ådagalägga, att utmålets innehavare allvarligt strävar till utförande av egentligt gruvarbete på gruvområdet.
Uraktlåter innehavare av utmål att insända utredning eller framgår av utredningen, att gruvarbetet icke vidtagit, skall för varje utmål från början av det sjätte kalenderåret erläggas höjd försvarsavgift, som årligen ökas med hälften av den ursprungliga försvarsavgiftens belopp. Påbörjas därefter inom utmålet regelbundet gruvarbete och företes därom utredning, skall därför eller för samma innehavare tillhöriga, å samma område belägna utmål utgående försvarsavgift erläggas utan förhöjning från början av det kalenderår, som följer närmast på det, då gruvarbetet vidtog.
Tillägget till försvarsavgiften skall i sin helhet tillfalla staten, emedan den icke utgör ersättning för tillgodonjutande av fyndigheterna utan ansetts böra jämställas med vite.
I det fall att gruvdriften icke vidtagit inom en tid av tio år från det utmålet fastställdes, skall handels- och industriministeriet förklara utmålet vara sönat. Där det emellertid uppenbarligen ej är fråga om spekulation, såsom då utmålsinnehavare framlägger godtagbart särskilt skäl för att gruvdriften ej inom utsatt tid påbörjats, t. ex. att han på annan ort redan bedriver avsevärd brytning eller sådan förädling av malm, som innehåller samma metall eller icke-metalliska mineral, som förekommer i det ifrågavarande utmålet, äger handels- och industriministeriet rätt att bevilja förlängd tid för gruvdriftens inledande.
För att giva de till förhindrande av spekulation utfärdade stadgandena ökad effektivitet har det ansetts nödvändigt att tillerkänna dem retroaktiv verkan. På grund därav har genom en lag, antagen i den ordning, som i 67 § riksdagsordningen stadgas, föreskrivits att ifrågavarande stadganden skola gälla även före den nya gruvlagens ikraftträdande gjorda inmutningar.
Upphävandet av gällande gruvlag fordrar ändring i 1 § 3 mom. förordningen den 9 november 1868 om inteckning av fast egendom, sådant detta lagrum lyder i lagen den 2 augusti 1940. För den skull har en särskild lag utfärdats om ändring av sagda förordning.
Slutligen må nämnas att samtidigt med den nya gruvlagen utfärdats en förordning om verkställigheten och tillämpningen av densamma. I förordningen har bl. a. upptagits bestämmelser om försvarsavgiftens storlek. Det har nämligen ansetts, att denna bör på ett smidigt sätt kunna bestämmas med beaktande av de på gruvindustrins område vid varje tidpunkt rådande förhållandena samt gruvans storlek och art.
B. Eng.