Spansk lagstiftning om underpanträtt i Iösöre. I fråga om panträtt i lösa saker dominerar traditionsprincipen i de flesta rättsordningar, och dess framträdande roll betyder på sina håll en reaktion mot tidigare inflytelser från det romerska mobiliarhypoteket. Önskan att belåna lösa saker utan att uppgiva besittningen till dem gör sig emellertid ofta med styrka gällande, och säkerhetsöverlåtelser ha ju ej sällan försökts i detta syfte (hos oss har lösöreköpsförordningen utnyttjats, varvid dock märkes, att denna genom sina formföreskrifter och publicitetsåtgärder åstadkommit ett surrogat för traditionen). Direkta undantag från traditionsprincipen förekomma också på de flesta håll, och en ersättning för traditionen brukar då sökas i registrering av något slag. De hypotekariska säkerhetsrätter, som medgivas, ha stundom karaktären av typiska panträtter i egentlig mening, medan de i andra fall icke fått samma styrka och intensitet (t. ex. hos oss förlagsinteckning, inteckning i jordbruksinventarier). I Sverige bruka säkerhetsrätter av denna svagare typ icke gärna kallas panträtter; i andra rättsordningar tages emellertid begreppet panträtt ofta i vidare mening och innesluter även dylika företeelser.
I Spanien ha pantreglerna i den allmänna civillagen (Cödigo Civil) byggt på traditionsprincipen. 1917 tillkom emellertid en lagstiftning om jordbrukspanträtt utan besittningsöverlåtelse (prenda agrícola sin desplazamiento); föremål för panträtten skulle vara inventarier och produkter m. m. i lantbruket (även vad romarna kallade »fructus pendentes» såsom växande gröda, träd på rot), och inskrivning skulle ske i egendomsregistret, till vilket skulle fogas en särskild bok om jordbrukspant. Senare tillkommo stadganden om underpanträtt i olivolja (1935) och i sådan maskinell utrustning för fabriksdrift, vilken installerats i annan tillhörig fastighet (1940). Genom en lag av den 5 dec. 1941 ha nu regler av allmännare räckvidd införts. Denna lag åsyftar en mera definitiv reglering, vilket framträder bl. a. däri, att de nya stadgandena fogats in såsom ett särskilt nytt avsnitt i civillagen (art. 1863 bis—1873 bis),
där de under rubriken »De la prenda sin desplazamiento» (Om panträtt utan besittningsöverlåtelse) nu bilda ett motstycke till det äldre avsnittet »De laprenda», som åsyftar handpanträtten. Att uttrycket »prenda sin desplazamiento» jämsides med »hipoteca mobiliaria» användes om den antydda underpanträtten betyder, att den gamla bestämda distinktionen mellan »prenda» och »hipoteca» icke upprätthållits.
De nya bestämmelserna innebära, att underpanträtt kan stiftas i följande fall: av lantbrukare beträffande ännu icke skördad avkastning (»frutos pendientes»), utvunna produkter, maskiner och redskap samt djur; av idkare av boskapsskötsel och djuruppfödning beträffande deras djur; av industriidkare beträffande råvaror, maskiner m. m. samt produkter; av köpmän beträffande varor i lager, butiker o. s. v.; av hotellägare beträffande möbler o. dyl., kläder, utensilier och andra effekter för hotellrörelsen; av ägare av samlingar av tavlor, skulpturer, lervaror, porslin, skinn, vapen, mynt, böcker och vilka som helst föremål beträffande hela eller en del av samlingarna; samt slutligen av alla andra, som befinna sig i analoga situationer och kunna erbjuda »bienes muebles o semovientes» (ordagrant lösören eller ting som röra sig själva) såsom kreditsäkerhet. Panträtten synes kunna avse såväl noga specialiserade objekt som en samling saker av bestämd beskaffenhet, vilkas mängd kan variera inom gränser, som på förhand överenskommits. I dylikt fall kan gäldenären avyttra enskilda föremål men är då skyldig ersätta dessa med nya av samma kvalitet samt lika kvantitet och värde. Borgenären har rätt att kontrollera de pantsatta föremålen och har även rätt att taga del av gäldenärens böcker och dokument, om detta erfordras för att konstatera, att gäldenären på ett normalt och fortlöpande sätt fullgör sin nyssnämnda substitutionsskyldighet. Gäldenären har en depositaries ansvar. Upplåtelse, överlåtelse eller upphävande av panträtt skall inskrivas i en avdelning (bok) i egendomsregistret, kallad »Hipoteca mobiliaria» (lösörehypotek). Eftersom lagen medger pantsättning i denna form även av föremål, som normalt äro att anse som tillbehör till fastighet, finnes en regel om anmärkning i kanten i egendomsregistret vid den inskrivning, som avser fastigheten, att föremålen idylikt fall icke ha den vanliga tillbehörskaraktären. Ej inskrivna avtal och överlåtelser sakna verkan mot tredje man; de kunna icke heller ligga till grund för talan inför domstol. En intressant bestämmelse är den, som stadgar obligatorisk försäkring på gäldenärens bekostnad mot den risk för bristande betalning, som beror av sådan total eller partiell förstörelse av säkerheten, vilken kan tillräknas gäldenären, hans familjemedlemmar och underordnade. Försäkringen rubbar icke det straffansvar, som må åvila gärningsmannen, ochförsäkringsgivaren har regressrätt mot denne.
Åke Malmström.