Revidering av ransoneringsbestämmelserna. Ransoneringsbestämmelserna gjordes under senare delen av förra året till föremål får en översyninom folkhushållningsdepartementet. Anledningen härtill var bl. a. de erinringar som från skilda håll framfördes mot den bristande likformigheten hos regleringsbestämmelserna; av första lagutskottet (utl. 38/1942) framhölls även önskvärdheten av att bestämmelserna om straff för ransoneringsförseelser samarbetades till en särskild författning. Resultatet av översynen framlades i en den 31 oktober 1942 dagtecknad P. M. med förslag till vissa ändringar i gällande ransoneringsförfattningar, över vilken åtskilliga myndigheter hördes, däribland hovrätterna och JK. K. M:t har nu tagit ställning till frågan, i det K. M:t den 17 juni 1943 utfärdat ett antal kungörelser i ämnet, vilka trätt i kraft den 1 juli 1943. Huvudförfattning är en kungörelse, nr 405, med vissa bestämmelser angående handeln med ransonerade varor, m. m. Till författningarna ansluta av de tre försörjningskommissionerna utfärdade tillämpningsföreskrifter (LK:s cirk. nr 1428, IK:s medd. nr 138 och BK:s cirk. nr 228); livsmedelskommissionens cirkulär utgör i viss mån en kommentar till bestämmelserna å området.
    Vid författningsrevisionen har eftersträvats att ernå största möjliga enhetlighet i fråga om de olika regleringarnas rättsliga omfattning. Beträffande överlåtelser av ransonerade varor enskilda förbrukare emellan skall sålunda — med ett fåtal undantag — gälla, att regleringsbestämmelserna avse yrkesmässiga överlåtelser och överlåtelser som ske i vinningssyfte. För de talrika fall, där regleringen tidigare avsett allenast yrkesmässig överlåtelse, har utvidgningen av det reglerade området ernåtts genom en gemensam bestämmelse i författningen nr 405 (3 §). Vad åter beträffar de fall, där regleringen tidigare varit mera omfattande men nu ansetts kunna begränsas till att gälla enligt den nya huvudregeln, ha de olika författningarna måst i motsvarande mån ändras (1943:406 och 408—416).
    Författningen nr 405 innehåller även vissa andra materiellträttsliga bestämmelser än den nyss angivna om regleringarnas omfattning, t. ex. om näringsidkares rätt att överlåta eller ur rörelsen uttaga ransonerade varor (4 §).

    Kungörelsen nr 405 innehåller vidare sammanfattande bestämmelser rörande straff och andra påföljder för överträdelser av sådana föreskrifter, som mera allmänt innehållas i olika ransoneringsförfattningar. I samband därmed upphäves vad i dessa författningar finnes stadgat om straff för gärningar av alla de slag som behandlas i kungörelsen nr 405, m. m. Vidare upphävas bl. a. de särskilda kungörelserna nr 306—308/1942; de i dessa författningar givna föreskrifterna ha nämligen influtit i författningen nr 405. Straff för hädanefter begångna ransoneringsförseelser skall alltså i fortsättningen alltid ådömas enligt kungörelsen nr 405, för så vitt förseelsen icke undantagsvis är av så speciell natur att den — av praktiska skäl — icke kunnat upptagas i kungörelsen nr 405; för en sådan förseelse skall liksom tidigare straffet ådömas enligt vederbörande ransoneringsförfattning. Till straff enligt kungörelsen nr 405 skall vidare icke dömas där gärningen är straffbar enligt allmänna förfogandelagen eller allmänna förfogandeförordningen eller där den enligt allmänna strafflagen är belagd med strängare straff. Att märka är i detta sammanhang att om brott varom förmäles i kungörelsen nr 405 är av sådant slag, som avses i lagen den 5 juni 1942 (nr 302) om straff för överträdelser av vissa ransoneringsförfattningar, samt därjämte enligt nämnda lag att anse såsom grovt, den i lagen stadgade strängare straffskalan skall vinna tillämpning.
    Bland de nyheter i straffrättsligt avseende, som innehållas i kungörelsen nr 405, kan särskilt framhållas, att frågorna om rätt till överlåtelse och utlämnande av inköpsbevis samt användande av för annan utfärdat inköpsbevis blivit föremål för en tämligen ingående reglering.
    Här må slutligen omnämnas, att igenom de nya bestämmelserna straff införts för saluhållande och utbjudande till salu av ransonerade varor i strid mot ransoneringsföreskrifterna. Vidare har generellt införts straffansvar för den som förvärvar ransonerade varor i otillåten ordning. Frågan om anställande av åtal mot förvärvaren har emellertid — då förvärvet icke skett yrkesmässigt eller förvärvaren tubbat överlåtaren — gjorts beroende av anmälan eller medgivande från vederbörande kristidsmyndighet.

I. Lindell.