Hovrättspersonalens anlitande i offentliga uppdrag. I yttrande till statsrådsprotokollet den 30 juni 1943 anförde efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Th. Bergquist, följande.
    »Såsom jag vid anmälan den 2 april 1943 av frågor om vissa anslag till hovrätterna, häradsrätterna och vattendomstolarna framhållit, tages den icke ordinarie hovrättspersonalen i stor omfattning i anspråk för offentlig tjänst utanför hovrätterna. Till en del är det här fråga om förordnanden på annat håll inom domstolsväsendet, såsom i nedre justitierevisionen, domsagorna och rådhusrätterna. Hovrätternas assessorer och fiskaler anlitas emellertid ofta även för lagstiftningsuppdrag, annat utredningsarbete av skiftande natur eller rent administrativa uppgifter. Den utsträckning, i vilken detta skett, har under senare år avsevärt ökats. Enligt från hovrätterna inhämtade uppgifter voro den 1 april 1943 30 assessorer och 15 fiskaler tjänstlediga för uppdrag eller tjänster utanför domstolsväsendet. Av dessa 45 befattningshavare tjänstgjorde 17 i kommissioner och andra kristidsinstitutioner.
    Det måste i och för sig anses naturligt att överrätterna under en tid av stark ansvällning av statsverksamheten i övrigt bidraga till att fylla behovet av kvalificerad arbetskraft genom att i större utsträckning än eljest lösgöra personal för juridiska och administrativa uppgifter utanför domstolarna.
    Hovrättsjuristernas ökade anlitande för sådant arbete är dock i vissa hänseenden ägnat att väcka betänkligheter. I den mån ledamöter och fiskaler tagas från sin tjänst i hovrätterna, måste dessa verkställa nyrekrytering för att fylla luckorna. Det kan befaras möta svårigheter att, då de nu i annan tjänst verksamma återvända, inom domstolsväsendet bereda sysselsättning och befordringsmöjligheter åt det ökade antalet till detsamma anknutna jurister.
    För att tillgodose behovet av assessorer för uppdrag utom hovrätterna har riksdagen genom sitt beslut (skrivelse nr 290) i anledning av propositionen (nr 198) angående vissa anslag till hovrätterna, häradsrätterna och vattendomstolarna bemyndigat K. M:t att förordna högst 45 assessorer utöver de i personalförteckningen för hovrätterna angivna. Sammansatta stats- och första lagutskottet, vars utlåtande (nr 2) över nämnda proposition godkändes av riksdagen, uttalade1 i samband med förslaget om denna maximering av antalet assessorer, att strävandena till begränsning helt måste inriktas på de för offentliga uppdrag anlitade assessorerna. Som en lämplig anordning i detta syfte har utskottet förordat, att tillkallandet av assessorer för uppdrag utanför domstolarna göres beroende av en central kontroll.

 

1 Se SvJT 1943 s. 468.

646 NOTISER.Innan K. M:t eller departementschef i annat departement än justitiedepartementet meddelade assessor förordnande å offentligt uppdrag, borde enligt utskottets mening gemensam beredning äga rum med chefen för detta departement. Genom den föreslagna kontrollen skulle även den fördelen vinnas, att önskemålet om en såvitt möjligt proportionell fördelning av uppdragen på assessorer från de olika hovrätterna torde komma att i skälig utsträckning beaktas. Vad som sagts om assessorer gällde i tillämpliga delar extra ordinarie fiskaler och tingssekreterare.
    Jag finner en lösning av denna fråga böra sökas i anslutning till vad utskottet sålunda föreslagit. Den åsyftade kontrollen synes böra avse hovrätternas assessorer och fiskaler ävensom förordnade tingsdomare och tingssekreterare, vilka befattningar huvudsakligen rekryteras bland assessorer och fiskaler. Jag vill därjämte framhålla, att frågan om hovrättsjurists anlitande utanför domstolarna bör underställas chefen för justitiedepartementet jämväl då — såsom fallet är med åtskilliga uppdrag hos kristidsinstitutionerna — beslut om vederbörandes tillkallande fattas icke av K. M:t eller departementschef utan av institutionen i fråga.»
    K. M:t beslöt, att utdrag av statsrådsprotokollet skulle tillställas samtliga statsdepartement ävensom hovrätterna och nedre justitierevisionen.