I. OVERGAARD. Norsk erstatningsrett. Oslo 1942. Olaf Norlis forlag. 421 s.Kr. 18.75.

 

    Det måste anses såsom i hög grad berömvärt, att en 60-årig praktiserande jurist haft ambition och funnit tid att samla sig till ett så omfattande arbete som det ifrågavarande. Att det varit författaren möjligt får ses mot bakgrunden av att i Norge skadeståndsrätten under nyare tid varit föremål för flera bearbetningar — främst av PLATOU och STANG — varför författaren icke varit hänvisad till att bryta ny mark. Hans arbete bygger även till avgörande del på hans föregångares resultat. Framställningen är i hög grad refererande och boken får därigenom till stor del karaktären av en handbok.
    Arbetet är uppdelat i en kortfattad historisk inledning och fyra huvudkapitel. Härtill kommer ett slutavsnitt, utmynnande i en rikt motiverad önskan om att skadeståndsrätten måtte bliva kodifierad. De fyra huvudkapitlen behandla de olika grunderna för skadeståndsskyldighet, fördelning mellan flera skadevållande, skadeståndsskyldighetens omfattning, samt vem som är skadeståndsberättigad. Författaren redovisar utförligt norska lagbestämmelser och norsk rättspraxis, varför arbetet är lätt att läsa även för en svensk jurist. Anknytningen till speciellt norska förhållanden är dock stor, och trots sitt omfång giver verket därför icke en svensk samma utbyte som exempelvis USSINGS för fem år sedan utkomna »Erstatningsret». För den som önskar få en översikt över den moderna norska skadeståndsrätten — många praktiserande jurister värdesätta förvisso att kunna skaffa sig upplysning om exempelvis det i svensk-norska bilmål ofta förekommande problemet ang. »opreisning» — är arbetet en god uppslagskälla.
    Man må till sist uttrycka sin beundran för de norska juristerna. Trots den ofärd, som går över deras land, äga de kraft och förmåga att vidmakthålla den juridiska produktionen. Den är bevis på deras vilja att utgöra »rettsideens fanevakt».

G. S—e.

 

R. KÆSTEL. Haandpantsætning af Værdipapirer, Fordringer og Varer. En Oversigt med særligt Henblik paa Haandpantsætning til Banker. Udgivet af Juristforbundet. Khvn 1942. Busck. 47 s. Kr. 2.75.
    Denna lilla bok synes i första hand vara skriven för danska bankjurister och dem som eljest hava anledning skaffa sig kunskap om dansk bankjuridik. Framställningen vittnar om stor erfarenhet och mycken kunnighet i handhavandet av ärenden angående pantsättning i banker av snart sagt alla möjliga objekt. Förf. gör en och annan gång icke ointressanta utvikningar från ämnet och belyser unnkomna frågor ur finansiella synpunkter,

exempelvis när han diskuterar särskilda risker, förenade med belåning av de avbetalningskontrakt på grisar, som äro vanliga vid de stora grisauktionerna.
    I princip har ju Kæstel att behandla samma problemställningar, som svenska bankjurister ställas inför. Även om lösningarna i stort oftast te sig parallella, äro de givetvis merendels, när man kommer in på de intressantare detaljerna, olikartade, beroende på olikheter mellan dansk och svensk rätt, danska och svenska rättsinstitut. Trots dessa olikheter saknar arbetet emellertid icke sitt intresse för svenska bankjurister och för den som eljest intresserar sig för hur en del belåningsproblem te sig ur bankers synvinkel.

G. R.