Nya lagen om villkorlig dom i kraft. Genom kungl. kungörelse d. 1 okt. 1943 (nr 730) har K. M:t förordnat, att lagen d. 22 juni 1939 (nr 314) om villkorlig dom, lagen s. d. om särskild förundersökning i brottmål och följdförfattningarna till dessa lagar skola träda i kraft d. 1 jan. 1944.
    K. M:t har vidare d. 1 okt. 1943 utfärdat kungörelse om rikets indelning i skyddsikonsulentdistrikt avsedd att fr. o. m. d. 1 jan. 1944 träda i stället för den nuvarande kungörelsen i detta ämne av d. 15 maj 1942. Enligt den nya kungörelsen sikall det finnas 13 skyddskonsulentdistrikt, omfattande
    första distriktet: Stockholms stad med en skyddskonsulent och två skyddsassistenter i Stockholm;
    andra distriktet: Stockholms och Uppsala län med en skyddskonsulent i Stockholm;
    tredje distriktet: Södermanlands och Östergötlands län med en skyddskonsulent i Norrköping;
    fjärde distriktet: Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län med en skyddskonsulent i Växjö;
    femte distriktet: Gotlands län med en skyddskonsulent i Visby;
    sjätte distriktet: Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län med en skyddskonsulent och en skyddsassistent i Malmö;
    sjunde distriktet: Göteborgs och Bohus samt Hallands län med en skyddskonsulent i Göteborg;
    åttonde distriktet: Älvsborgs och Skaraborgs län med en skyddskonsulent i Borås;
    nionde distriktet: Värmlands och Örebro län med en skyddskonsulent i Karlstad;
    tionde distriktet: Västmanlands och Kopparbergs län med en skyddskonsulent i Falun;
    elfte distriktet: Gävleborgs län med en skyddskonsulent i Gävle;
    tolvte distriktet: Västernorrlands och Jämtlands län med en skyddskonsulent i Sundsvall och en skyddsassistent i Östersund; samt
    trettonde distriktet: Västerbottens och Norrbottens län med en skyddskonsulent i Luleå och en skyddsassistent i Umeå.
    Då f. n. finnas allenast fyra skyddskonsulenter, skola de övriga tjänsterna besättas d. 1 jan. 1944.
    K. M:t har vidare d. 1 okt. 1943 utfärdat instruktion för statens skyddskonsulenter och skyddsassistenter jämte ett flertal administrativa författningar föranledda av lagarna om villkorlig dom och om särskild förundersökning i brottmål samt lagen d. 18 sept. 1943 om villkorlig frigivning, vilken träder i kraft d. 1 jan. 1945.
    Lagen d. 18 juni 1937 om förvaring och internering i säkerhetsanstalt har ännu icke satts i kraft. I. S.

 

    Lagförslag om fisket i gemensamma fiskevatten. Den 31 augusti 1943 avgavs till chefen för jordbruksdepartementet betänkande med förslag till lag om fiskevårdsområde (otryckt). I betänkandet, som utarbetats av t. f. lagbyråchefen hovrättsrådet P. O. Palmquist såsom särskild utredningsman, har verkställts en översyn av bestämmelserna i lagen den 30 juni 1913 om gemensamhetsfiske (jfr SvJT 1942 s. 750). Denna lag har föreslagits skola

ersättas av en ny lag benämnd lag om fiskevårdsområde. Ett antal bestämmelser av administrativ natur, som varit intagna i 1913 års lag, ha icke medtagits i det nya lagförslaget utan hänförts till en särskild kungörelse.
    Lagen om gemensamhetsfiske har fått en ytterst obetydlig tillämpning och f. n. finnas endast omkring 80 gemensamhetsfisken. Orsaken härtill har ansetts vara dels ett tämligen omständligt förfarande för att få gemensamhetsfisken till stånd och dels det förhållandet att lagen jämväl i övrigt visat sig svårtillämplig. Ett starkt behov anses likväl föreligga att närmare reglera fisket och fiskevården i våra talrika oskiftade eller eljest gemensamma fiskevatten för att hindra rovdrift och bättre utnyttja vattnena. Det frivilliga arbete, som härutinnan utförts genom ett mycket stort antal (över 1,000) helt frivilliga fiskevårdsföreningar, kan icke ersätta behovet av mera fasta sammanslutningar.
    Enligt det framlagda lagförslaget skall det ankomma på länsstyrelsen att efter framställning antingen av delägare i fiske vattnet eller av vederbörande fiskeriintendent eller hushållningssällskap besluta om inrättande av fiskevårdsområde. Sådant beslut må dock endast om särskilda skäl föreligga meddelas emot en uttalad mening hos flertalet delägare i fiskevattnet, t. ex. där fiskevården är avsevärt eftersatt. Härutinnan skiljer sig förslaget i väsentligt hänseende från vad som gäller om gemensamhetsfiske. Bildande av gemensamhetsfiske förutsätter nämligen alltid kvalificerad majoritet bland delägarna.
    Fiskevårdsområde skall liksom gemensamhetsfiske inrättas för visst antal år, högst 25 och lägst 10 år. Där icke uppsägning på visst sätt äger rum, förlänges giltighetstiden för fiskevårdsområde automatiskt på 10 år i sänder. Förlängning av giltighetstiden för gemensamhetsfiske kan däremot icke äga rum.
    Även själva innebörden av fiskevårdsområde skiljer sig avsevärt från gemensamhetsfiske. Medan lagen om gemensamhetsfiske ingående och i minsta detalj reglerar huru gemensamhetsfisken skola anordnas, innebär förslaget, att de närmare bestämmelserna om fiskevårdsområden skola intagas i särskilda stadgar för varje område och sålunda anpassas efter föreliggande omständigheter. Stadgarna avses skola antagas av delägarna och fastställas av länsstyrelsen. Endast för det fall, att delägarna underlåta att inom tre månader från det fiskevårdsområde anses inrättat antaga stadgar, skola sådana utfärdas av länsstyrelsen. Stadgarna skola innehålla erforderliga bestämmelser såväl om fiskets utövande och fiskevårdens handhavande som delägarnas beslutanderätt, styrelse, revision, upptagande av avgifter m. m. Stadgarna kunna innehålla, att fisket helt eller delvis skall utarrenderas. För sådant beslut kräves emellertid viss kvalificerad majoritet bland delägarna. Vidare kunna delägarna i stadgarna föreskriva, att upplåtelse av s. k. kortfiske inom fiskevårdsområdet skall tillåtas. Härigenom kunna såväl den bofasta befolkningens intresse av att erhålla tillgång till husbehovsfiske som sportfiskeintresset tillgodoses.

P. O. P.