Ungdomsfängelsenämnden. Enligt ungdomsfängelsenämndens berättelse för år 1942 intogos nämnda år, bortsett från de återintagna, 264 män och 37 kvinnor eller tillhopa 301 personer å ungdomsanstalt. Denna siffra, som är den största sedan ungdomsfängelselagens tillkomst, innebär att antalet nyintagna från föregående år ökat med 49.8 %. Då även antalet till tids-

bestämt frihetsstraff dömda personer i samma åldersgrupp stigit, ehuru i något mindre mån, får ökningen väsentligen tillskrivas en allmän stegring av ungdomsbrottsligheten. Inom parentes må nämnas att, såvitt intagningssiffrorna för fångvårdsanstalterna utvisa, den fortgående stegringen av brottsligheten är mindre framträdande för de yngre än för de äldre åldersklasserna.
    Berättelsen innehåller liksom tidigare år (se SvJT 1941 s. 551 och 1942 s. 375) ett antal statistiska data beträffande de nyintagna. Här må nämnas att av de intagna männen flertalet (91.7 %) dömts för vinningsbrott, att 66.8 % tidigare erhållit villkorlig dom, undergått frihetsstraff, tvångsuppfostran eller skyddshemsvård eller varit föremål för annan åtgärd av barnavårdsnämnd samt att 39.9 % voro psykopater, debila eller imbecilla.
    Under året tillkom en ny öppen ungdomsanstalt för män, Åby i Fundbo socken av Uppsala län. Sedan under år 1943 ytterligare en ungdomsanstalt för kvinnor, Lannaskede, öppnats, äro ungdomsanstalterna numera följande: för män Nyköping (sluten mottagningsavdelning), Skenäs, Åby och Mäshult (öppna anstalter), Uppsala och Ystad (slutna) samt för kvinnor Växjö (sluten), Viebäck, Sjöliden och Lannaskede (öppna).
    Under året utskrevos på prov 238 män och 23 kvinnor. I berättelsen intagna tabeller utvisa, att nämndens praxis detta år gått i riktning mot en förkortning av anstaltstiden; för 23.1 % av de första gången provskrivna männen låg intagningstiden mellan 11 och 12 månader samt för 56.4 % mellan 12 och 14 månader. Av de på prov utskrivna männen hade 39.6 % placerats i sysselsättning vari de erhållit utbildning under anstaltsvistelsen. Nämnden framhåller att det blivit allt svårare att få lämpliga personer som äro villiga att utan all ersättning mottaga de krävande och med vissa kostnader förenade uppdragen som tillsynsmän för de på prov utskrivna och hemställer att frågan om beredande av ersättning åt tillsynsmännen snarast upptages till behandling.
    Den föregående år verkställda undersökningen av återfallsfrekvensen för ungdomsfängelseklientelet och straffångar i motsvarande åldersgrupp (se SvJT 1942 s. 458) har fullföljts för ytterligare ett observationsår. Här må nämnas att av de 1939 från ungdomsanstalt på prov utskrivna 39.0 + 3.10 % återfallit i brott inom tre år efter utskrivningen. För straffångarna är motsvarande siffra 57.3 + 3.46 %. Skillnaden, 18.3 %, är statistiskt säkerställd. Verkställda uppdelningar av materialet utvisa att prognosen är särskilt dålig för tjuvar, recidivister och psykopater. Av intresse är att ingen av de för sedlighetsbrott till ungdomsfängelse eller straffarbete dömda personerna återfallit efter utskrivningen eller frigivningen.
    Nämnden uttalar som önskvärt att möjligheterna för en effektiv eftervård åt klientelet förstärkas, bl. a. genom att medel ställas till förfogande för att möjliggöra en rationell miljöplacering av de psykiskt abnorma efter utskrivningen på prov.

T. L.