Tjänstgöringstraktamente åt tingsnotarie. Enligt K. M:ts brev till hovrätterna 17 juni 1943 skola för tingsnotarie och vikarie för honom i tilllämpliga delar gälla bestämmelserna i 31—35 och 41 §§ civila icke-ordinariereglementet (avseende semester, olika slag av tjänstledighet, sjukvård och begravningshjälp), varvid befattningen skall anses motsvara tjänst i 9 löneklassen av lönegraden Ex 12. Däremot ha för tingsnotarie icke gällt bestämmelserna i 38 § nämnda reglemente, vilken paragraf innehåller föreskrifter om bland annat tjänstgöringstraktamente vid tjänstgöring utom stationeringsorten.
    Efter framställning av hovrätten över Skåne och Blekinge och hörande av övriga hovrätter har K. M:t 28 jan. 1944 bemyndigat hovrätterna att, där sådant i det särskilda fallet finnes påkallat, tillerkänna tingsnotarie eller vikarie för tingsnotarie, som jämlikt 6 § domsagostadgan förordnas att tjänstgöra å annan ort än sin vanliga stationeringsort, tjänstgöringstraktamente enligt de grunder, som i sådant avseende enligt 38 § civila icke-ordinariereglementet gälla beträffande extra tjänstemän i lönegrad Ex 12. Tillika har föreskrivits att vid bestämmande av tjänstgöringstraktamentets belopp hänsyn skall tagas till huruvida förmån av fri bostad eller hyresersättning av befattningshavaren åtnjutes eller åtnjutits. Medgivandet har förlänats retroaktiv giltighet fr. o. m. 1 juli 1943.

C. G. B.

 

    Ett litet önskemål. I lag d. 13 juni 1902 om tolks anlitande vid domstol stadgas att rätten skall bestämma skälig ersättning åt tolk och att rätten skall i slutliga utslaget pröva å vem ersättningen skall stanna. Gäller det brottmål och den tilltalade blir dömd betyder detta att ersättningen skall i sista hand gäldas av den tilltalade.
    Är det verkligen förenligt med vedertagen rättsuppfattning att en tilltalad skall behöva ersätta tolk blott därför att han icke kan göra sig förstådd på vårt språk? I dessa dagar rannsakas med korta mellanrum utländska medborgare, vilka till modersmål ha språk, som talas av människor vilka kunna räknas i hundratals miljoner. Många utlänningar anse det naturligt att ett litet lands medborgare lära sig de stora världsspråken, men de inse också att rättegången måste föras på landets språk. Deras häpenhet blir dock alltid stor när det meddelas dem att den om-

FRÅN VÅRA LÄSARE. 187ständigheten, att domare, åklagare och advokat ej ha möjlighet att tilltala dem på deras eget språk, föranleder att de dömas att ersätta tolken.
    Upprörande synes mig det förhållandet vara att även en döv eller stum skall behöva ersätta tolken. Häromdagen biträdde jag en dövstum häktad man, vilken med förtvivlan sökte behärska sitt grymma lyte och göra sig förstådd med tecken och oartikulerade ljud. Tolken hade själv svårt att förstå då dövstumspråket tycks vara ganska outvecklat, särskilt när det gäller teoretiska ämnen. Det var ej att misstaga sig på mannens djupa resignation när han fick veta att tolken begärde ersättning av honom ej blott för biträdet under rättegången utan till och med för den hjälp förundersökaren måst anlita vid undersökningen för den villkorliga straffdomen.
    Det hela är en detalj men den är kanske inte alldeles utan betydelse för den det gäller.

Ragnar Gottfarb.