Theodor Borell †. Den 1 februari 1944 avled f. d. häradshövdingen Theodor Borell. Född i Borgholm 1869 avlade Borell hovrättsexamen i Uppsala 1893. Efter tingstjänstgöring tillryggalade Borell överrättsdomarens sedvanliga karriär, passerande graderna i Svea hovrätt och nedre justitierevisionen. Såsom revisionssekreterare fungerade han i nio år, och att döma av hans klara huvud och rediga framställningsförmåga bör han ha haft stora anlag för denna verksamhet. Den av många jurister eftertraktade Stockholms läns västra domsaga, Stockholmsdomsagan med bevarad landsortskaraktär, förestod han såsom häradshövding åren 1916—1939.
    Borell tillhörde riksdagens första kammare 1916—1938. Under olika riksdagar var han ledamot av bl. a. bevillnings-, första lag- och statsutskotten. Från hösten 1928 till sommaren 1930 var han kommunikationsminister i Lindmans andra ministär. Efter avgången från statsrådsämbetet blev Borell ledamot och senare ordförande i 1930 års försvarskommission. Han hade även andra statliga och kommunala uppdrag; bl. a. var han ordförande i Stockholms läns landsting. Även privata uppdrag, för vilka hans affärsjuridiska förutsättningar och stora arbetsförmåga gjorde honom skickad, föllo i icke ringa omfattning på hans lott.
    Av denna summariska redogörelse för Borells verksamhet framgår att han, trots betydande kunskaper och erfarenhet, egentligen icke kom att få sitt namn förknippat med någon särskilt framträdande juridisk uppgift av större mått. Såtillvida delade han de flesta framstående domares lott. Från hans tid som kommunikationsminister må emellertid

erinras om genomförandet av 1930 års motorfordonsförordning och vägtrafikstadga. Inom detta lagstiftningsområde möta ju flera intrikata problem t. ex. bestämningarna av rattfylleribrottet och av vad som skall förstås med yrkesmässig biltrafik. Dessa stadganden kunna väl knappast räknas till den förnämligaste juridiken, men omständigheterna ha medfört att på dem liksom på deras företrädare och efterföljare kan tillämpas Cronhielms bekanta uttryck att de »särdeles hava förorsakat möda och omhugsande». Inom sitt parti och i riksdagen åtnjöt Borell stort anseende för den sakliga tyngden i sitt framträdande. Hans insatser i utskottsarbetet betecknas av initierade såsom mycket betydelsefulla. Och i kammaren gjorde han sig starkt gällande genom en övertygande framställningskonst.
    Borell var en vänsäll man. Han var en varm försvarsvän, och särskilt den svenska flottan låg honom om hjärtat. Uppvuxen vid kusten sökte han även på äldre dagar ofta till sjöss rekreation efter mödosamt och träget arbete.

N. v. S.