En tillämpningsfråga vid villkorlig dom. Fångvårdsstyrelsens sociala avdelning har i en rundskrivelse till statens skyddskonsulenter och skyddsassistenter den 22 februari 1944 meddelat, att vissa rådhusrätter och häradsrätter vid meddelandet av föreskrifter enligt 8 § lagen den 22 juni 1939 om villkorlig dom ålagt villkorligt dömd att i visst hänseende, t. ex. i fråga om arbetsanställning, vistelseort, bostad, användande av fritid eller förfogande över arbetsförtjänst och andra tillgångar, ställa sig till efterrättelse »de föreskrifter övervakaren finner erforderliga», »av övervakaren meddelade föreskrifter» etc. Med anledning härav erinras i rundskrivelsen om att departementschefen i propositionen (nr 86) till 1939 års riksdag med förslag till lag om villkorlig dom m. m. bl. a. anfört följande (sid. 46).
    »Förslagets genomförande skulle medföra, att domstolarna i större utsträckning än för närvarande erhölle befattning med skyddsarbetet beträffande villkorligt dömda. Detta följer redan av grundsatsen att eventuella föreskrifter rörande den dömdes förhållande under prövotiden skola meddelas i domen. Det förutsättes vidare i förslaget, att domstolen även efter domen skall medverka, då fråga uppstår om ändring eller upphävande av sådana föreskrifter. Förslagets ståndpunkt i dessa delar synes riktig. Utan att äventyra syftet med reformen torde man icke kunna anförtro åt andra än domstolarna att avgöra huruvida någon åtgärd skall vidtagas beträffande en tilltalad i samband med villkorlig dom och att närmare bestämma vari åtgärden skall bestå.»

 

    Departementschefen anförde vidare (sid. 56):
    »Det torde ligga i sakens natur att domstolen, då den finner anledning att meddela föreskrift om den dömdes omhändertagande i hem eller anstalt eller om hans utbildning eller arbetsanställning, förskaffar sig noggrann kännedom om vilka möjligheter som därutinnan stå till buds. I första hand skall utredning härom göras vid förundersökningen, eventuellt med bistånd av skyddskonsulenten. Utredningen bör vara tillgänglig för domstolen då domen meddelas. Under sådana förhållanden torde det vid tillämpningen komma att ställa sig så, vilket också är önskvärt, att domstolen i domen icke blott anger den allmänna karaktären av vårdnadsåtgärden utan även närmare bestämmer densamma.»

 

    Riksdagens första lagutskott anförde i sitt utlåtande (nr 35) i anledningav propositionen bl. a. följande (sid. 24).

 

    »I propositionen har understrukits grundsatsen att föreskrifter rörande den dömdes förhållande under prövotiden skola meddelas av domstolen och icke av övervakaren. De föreskrifter som behandlas i 8 § äro också enligt utskottets mening av så ingripande natur att det icke kan anförtros åt övervakaren att i första hand träffa avgörandet i dessa hänseenden. Domstolen har sålunda att pröva i vad mån inskränkningar skola göras i den dömdes rätt att välja bostad; där den dömde skall inackorderas i enskilt hem, har domstolen att angiva vilket hem som är i fråga, liksom domstolen kan före-

skriva att den dömde skall bo i sitt föräldrahem eller eljest hos bestämd person. I övrigt bör det icke åligga domstolen att i domen utsätta någon viss bostad, utan det får anses tillfyllest att domstolen föreskriver att den dömde skall bo i lägenhet som av övervakaren bestämmes. Såsom allmän regel bör gälla att den dömde icke får ändra bostad utan tillstånd av övervakaren.»

 

    Vad sålunda förekommit torde giva vid handen — framhåller sociala avdelningen — att domstolen, när villkorlig dom förenas med föreskrift, icke blott skall angiva den allmänna karaktären av den åtgärd som föreskrives, utan även närmare bestämma densamma. Av meddelad föreskrift bör framgå, huru omfattande de frihetsinskränkningar äro som den dömde skall vara underkastad. Vad särskilt angår föreskrift angående bostad, torde den av första lagutskottet anförda formuleringen, att den dömde skall bo i lägenhet som av övervakaren bestämmes, endast böra användas när övervakare skall utöva en allmän kontroll över den dömdes val av bostad. Avses mera ingripande frihetsinskränkningar, torde detta böra tydligt angivas i domstolens beslut.
    I anledning härav anmodar sociala avdelningen skyddskonsulenterna och skyddsassistenterna att, i de fall då domstol meddelat eller meddelar så allmänt avfattade föreskrifter som ovan nämnts, söka tillse att övervakare ej ger den dömde förelägganden som äro av mera ingripande natur. Sålunda bör övervakaren icke med stöd av dylikt förordnande ålägga den dömde att byta arbete, att flytta till annan ort, att vara inackorderad i enskilt hem eller intagen i upptagningshem eller inackorderingshem, att använda någon mera väsentlig del av sin fritid för visst ändamål eller att underkasta sig mera väsentliga inskränkningar i förfogandet över arbetsförtjänst eller andra tillgångar. I tveksamma fall torde avgörandet böra hänskjutas till övervakningsdomstol, domare på landet eller vederbörande ledamot av rådhusrätt eller till övervakningsnämnd, om sådan är tillsatt, slutar sociala avdelningen.