Finska lagstiftningsåtgärder med anledning av bostadsbristen. År 1940 utfärdades i Finland en lag om förhindrande av oskäliga hyror, och därefter har bostadsbristen framtvingat en rad lagstiftningsåtgärder med allt längre gående tvångsingripanden. Hyrespriserna äro sedan år 1941 reglerade på liknande sätt som i den svenska hyresregleringslagen. Dock ha förkrigshyrorna icke kunnat bibehållas i Finland, utan en generell höjning av hyresnivån har medgivits.
    Liksom hos oss äro hyresgästerna i stort sett skyddade mot risken att förlora sina bostäder och andra förhyrda lokaler. Det är enligt den finska lagstiftningen förbjudet för hyresvärd att uppsäga hyresavtal om bostadslägenhet utan särskilt tillstånd av hyresnämnd, och för prövning av dylika frågor gälla ganska stränga normer. Såsom generell regel har stadgats, att uppsägning kan medgivas, om synnerliga skäl påkalla det. Dessa bestämmelser synas leda till ungefär samma praktiska resultat som det svenska systemet, där uppsägning visserligen kan ske fritt, men hyresgästen äger påkalla nämndens prövning av uppsägningens förenlighet med god hyressed och billighet. I fråga om affärslokaler innehåller den finska lagstiftningen särskilda bestämmelser, som ge nämnden befogenhet att under

vissa förutsättningar förlänga hyresavtal även beträffande sådana lägenheter.
    I Finland ha vidare genomförts vissa åtgärder, som ännu ej behövt vidtagas i Sverige men som kunna bli aktuella, om byggnadsverksamheten icke kan upprätthållas i tillräckligt stor omfattning. Sålunda finns det sedan år 1942 offentlig bostadsförmedling med vittgående befogenheter i landets samtliga städer och köpingar samt dessutom på vissa andra platser. Förmedlingen anordnas av hyresnämnden i orten. Då en bostadslägenhet blir ledig, är hyresvärden skyldig att anmäla förhållandet till nämnden. Lägenheten får i princip icke uthyras till annan än den som nämnden anvisar. Endast om nämnden ej önskar anvisa någon hyresgäst, får lägenheten uthyras fritt. Nämnden skall tillse, att lediga lägenheter i främsta rummet tilldelas dem som för sin tjänst måste vistas på orten, familjer med flera barn samt trolovade som skola ingå äktenskap. Hyresgäster som vilja byta lägenheter skola även ha nämndens samtycke härtill.
    En mera generell bostadsransonering har ej införts men i alla de orter, där offentlig bostadsförmedling anordnats, gälla sedan år 1943 ytterligare bestämmelser, som åsyfta att lägenhetsbeståndet skall bli effektivare utnyttjat. Om en lägenhet är lämpad till bostad men ej användes härtill, kan hyresnämnden sålunda i vissa fall förordna, att lägenheten skall uthyras till bostadsändamål. Detta får framför allt ske, då lägenheten står ledig, då dess innehavare kan anvisas annan lägenhet, med vilken han skäligen bör åtnöjas, och då det ej anses nödvändigt att under den rådande bostadsbristen använda lägenheten för sådan verksamhet som bedrives där. Under vissa förutsättningar kan även en del av en lägenhet tagas i anspråk. Den som nödgas lämna en lokal på grund av nämndens förordnande kan få flyttningskostnaderna ersatta av statsmedel. Därest en lägenhet till följd av smärre bristfälligheter ej kan användas till bostad utan att reparationer företagas, äger nämnden ålägga fastighetsägaren att på egen bekostnad utföra reparationerna.

H. Z.