Højesteretsdommer Vilhelm Topsøe-Jensen, den inom alla nordiskt intresserade juristkretsar välkände ordföranden i danska styrelsen för de nordiska juristmötena, avgår med utgången av juni månad 1944 från sitt ämbete efter uppnådd åldersgräns, i det han den 14 juni fyllt 70 år.
    Cand. iur. 1900, blev Topsøe-Jensen efter ett års tjänstgöring som Herredsfuldmægtig i landsorten anställd som assistent i Kultusministeriet, varifrån han 1904 övergick till Justitsministeriet, där han 1911 blev Fuldmægtig och 1915 Kontorchef under Departementschef Schrøder. Då denne var starkt upptagen av andra värv, kom T.-J. attsjälvständigt få arbeta med flera betydelsefulla uppgifter. År 1916 reviderades den danska namnlagens praktiska administration, så att alla ärenden angående namnändringar centraliserades i Justitsministeriet under hans ledning. Sedan Retsplejeloven antagits 1916, deltog han i arbetet på rättegångsreformens praktiska genomförande. Vid lagens ikraftträdande 1919 blev T.-J. såsom riksadvokat den förste chefen för den nyinrättade självständiga åtalsmyndigheten, som det föll på hans lott att organisera. Han lyckades härvid till åtalsmyndigheten såsom medhjälpare åt statsadvokaterna knyta en del framstående advokater, däribland Højesteretssagførerne Hans Levy, H. H. Bruun, Otto Bang och 0. Ahnfelt-Rønne, vilket bidrog till att den nya brottmålsprocessen slog så väl ut. Bland ett flertal mycket stora brottmål, i vilka T.-J. själv utförde åtalet inför Højesteret, erinrar man sig särskilt Landmandsbank-målet, i vilket han ensam stod mot tolv Højesteretssagfører, som var försvarare för de många tilltalade. År 1925 blev han utnämnd till Højesteretsdommer.
    Topsøe-Jensens stora administrativa gåvor kom till sin rätt i de många lagstiftningarbeten vari han deltagit inom rättsvården. 1919 blev han ordförande i den kommitté som skulle bringa ur världen den olyckliga ordningen att tingsnotarierna (Dommerfuldmægtigene), som var do-

marnas privata biträden, samtidigt kunde driva omfattande advokatverksamhet. Kommitténs förslag genomfördes först många år senare, då man fick råd att statsanställa alla Dommerfuldmægtige. Såsom ordförande i de kommittéer som tillsattes 1921 och 1929 för revision i särskilda hänseenden av den nya Retsplejeloven, vilken visat sig vara behäftad med vissa brister, fick han medverka till genomförandet av bevisomedelbarhet i straffprocessen, införandet av lekmannabisittare, Domsmænd, i vissa brottmål, revision av juryprocessen samt genomförande av den mycket omstridda, i viss mån offentliga voteringen i Højesteret. Han var även medlem av det konsultativa råd, som fungerade under de första åren efter rättsreformens ikraftträdande, Retsraadet.
    Även arbetsrätten har omfattats av Topsøe-Jensens intresse. Åren 1925—1937 var han ordförande i den fasta skiljedomstol som sliter tvister mellan arbetare och arbetsgivare, och vid olika tillfällen har han fungerat som ordförande vid obligatorisk skiljedom till lösning av uppkomna arbetskonflikter. Han har utgivit det av alla danska praktiska jurister mycket använda »Dansk Lovregister». Utanför Danmark har han anlitats som delegat vid kongresserna i London 1919 och 1929 angående tryggande av människoliv på havet, såsom medlem av den svensk-lettiska förlikningsnämnden och som ledamot av den permanenta skiljedomstolen i Haag.
    Med stor iver har T.-J. deltagit i de nordiska juristmötena. Medlem av den danska styrelseavdelningen sedan 1922, blev han dess ordförande 1937. I många år var han en varm förespråkare för ett nordiskt juristmöte i Island, en plan som var nära att lyckas, när krigsutbrottet kom. Gift med en svenska, fil. kand. Märta Rosén, dotter till professorn vid generalstaben P. G. Rosén, har T.-J. alltid känt sig starkt knuten till Sverige. Hans många nordiska vänner deltager med värme i hyllningarna med anledning av 70-årsdagen och hyser den livliga förhoppningen att hans avgång från højesteretsdommerämbetet endast skall medföra ökade möjligheter för honom att ägna sina krafter åt juristernas nordiska samarbete.

K. J. S.