NORDISKT OCH INTERNATIONELLT. 579    Finsk lag om straffskärpning i krigstid. Den 11 oktober 1941 utfärdades i Finland en lag om ådömande av högre straff i vissa fall under krigstid. Lagen motiverades med att den totala krigföringen, vars omedelbara verkningar sträckte sig jämväl utom de egentliga krigsoperationsområdena, i högre grad än tidigare förorsakade situationer, vilka de brottsliga elementen utnyttjade.
    Genom lag den 21 april 1944 ha de ifrågavarande bestämmelserna delvis skärpts; samtidigt har tillämpningsområdet för dem utvidgats. Såsom motivering framhålles i propositionen till lagen bl. a., att en följd av fiendens effektivare luftangrepp i synnerhet mot vissa städer varit, att inom de angripna områdena uppstått situationer, på vilka 1941 års lag icke alltid kunnat tillämpas, såsom då från byggnader, som skadats eller antänts genom bomber, tillgripits där befintlig eller därifrån räddad egendom.
    I den nya lagen stadgas att, där någon under krigstid begår brott med utnyttjande av förhållanden som uppstått genom fientligt luftangrepp eller annat angrepp eller förorsakats av de påbud myndigheterna utfärdat för  att möta från fienden hotande fara, brottet skall anses vara begånget under synnerligen försvårande omständigheter, därest det är uppsåtligt och våld å person eller hot kommit till användning eller annans egendom tillgripits, förstörts eller skadats. Gärningsmannen skall dömas till tukthus på viss tid eller, där jämlikt annan lag tukthus i två år eller därutöver kan följa på brottet, till tukthus på viss tid eller på livstid eller dödsstraff, dock ej lindrigare straff än i annan lag stadgas. Vad nu sagts gäller även försök till och delaktighet i brott. Den som på bar gärning ertappas eller på sannolika skäl hålles misstänkt för brott, som avses i lagen, skall genast häktas och åtalas. Åtalet skall handläggas såsom synnerligen brådskande. Har någon blivit fälld till straff med tillämpande av lagen, kan rätten förordna, att utslaget, utan att detsamma underställes högre rätts prövning och utan rätt för part att däröver anföra besvär, skall gå i verkställighet såsom om verkställighet av lagakraftägande dom är stadgat. Sådant förordnande förutsätter emellertid, att rättens beslut varit enhälligt med avseende såväl å straffdomen som å förordnandet. Förordnande må icke givas för den, som ådömts dödsstraff.
    Bestämmelserna i lagen skola tillämpas även på militära brott.
 

B. Eng.

 

    Straffprocessuella bestämmelser i Finland. Enligt en lag den 13 maj 1942 skola, såsom omtalats i SvJT 1943 s. 259, i Finland under krigstillstånd vissa undantag göras från stadgandena i allmän lag om rättegången i brottmål och verkställigheten av straff. I en den 21 april 1944 dagtecknad lag har införts ytterligare ett dylikt undantag. Sålunda har föreskrivits att brottmål kan upptagas till avgörande, ändå att eljest stadgad utredning icke företetts angående straff som tidigare må ha ådömts den åtalade. En förutsättning är, att anskaffande av sådan utredning skulle fördröja målets avgörande eller att utredning över huvud taget icke kan anskaffas. Om med stöd av bestämmelsen brottmål upptages till avgörande utan utredning av ifrågavarande slag, skall domstolen ej tillämpa stadgandena angående återfall i brott liksom ej heller andra stadganden, som förutsätta att utredningen företagits. I propositionen till lagen motiveras denna med att det under de

580 NORDISKT OCH INTERNATIONELLT.av kriget förorsakade exceptionella förhållandena kan vara förenat med svårigheter att anskaffa straffregisteruppgift.

B. Eng.