Tingsnotarier som stadsdomare. Sedan kravet på fiskalskompetens uppställdes såsom förutsättning för förordnande som stadsdomare på längre tid än en månad, har det i stor utsträckning ankommit på hovrätterna att tillhandahålla sommarvikarier i rådhusrätterna. På grund av de talrika inkallelserna i beredskapstjänstgöring har på senare år ofta mött svårighet att tillmötesgå alla önskemål från rådhusrätterna i detta hänseende. I enstaka fall torde redan länge ha förekommit att tingsmyndiga notarier lånats från angränsande domsaga för tillfällig tjänstgöring i rådhusrätt. Det kan med fog ifrågasättas, om icke denna form för samarbete mellan underrätterna borde komma till större användning.
    En dylik samverkan synes förmånlig i två avseenden. Negativt i så måtto, att hovrätterna inte blott för de tillfälliga sommarvikariatens skull behöver utvidga kadrerna för sina aspiranter. Positivt, i det att dylik ledamotstjänstgöring i rådhusrätt skulle utgöra en alldeles förträfflig ingrediens i de unga juristernas utbildning. Efter de inskränkningar, som ägt rum i tingsnotariernas rätt att utöva mera självständigt ordförandeskap i häradsrätt, skulle tjänstgöringen som ledamot i en kollegial domstol erbjuda utmärkta tillfällen till självständig domarverksamhet, vilken med hänsyn till kollegialiteten i arbetet skulle bliva dubbelt lärorik, samtidigt som den skulle vara fritagen från de risker som anses förbundna med att placera en ung man utan tillräcklig erfarenhet såsom ordförande och ensam jurist i en häradsrätt i större mål.
    En ordning sådan som den nu ifrågasatta har blivit lättare att genomföra efter omregleringen av domsagoförvaltningen. Samtliga i domsagorna tjänstgörande tingsnotarier och aspiranter är underkastade hovrättens beslut, i vilken domsaga de skall tjänstgöra. Visserligen saknas ännu beträffande domsagonotarierna den föreskrift som gäller beträffande fiskaler och assessorer om skyldighet att tjänstgöra även i stadsdomstol. Emellertid finns det ingen anledning antaga att tingsnotarie skulle göra svårigheter, om tillfälle bjuds till utbildande och meriterande tjänstgöring som ledamot i rådhusrätt.
    Frågan har under innevarande sommar varit aktuell i Skåne och Blekinge. Sedan hovrättens förråd av aspiranter tillgängliga för stadsdomarvikariat uttömts, har tre tingsnotarier åtagit sig att vikariera som rådmän, en från Bräkne och Listers domsaga i Hälsingborg, en från Ingelstads och Järrestads domsaga i Ystad och en från Norra Åsbo domsaga i Karlskrona, varjämte en tingsnotarie i Luggude domsaga åtagit sig vikariat för borgmästaren i Ängelholm. Sistnämnda vikariat innebär för vederbörande den olägenhet, att tjänstgöringen i rådhusrätten ej får inräknas i minimitiden för tingsutbildning, två och ett halvt år. I de övriga fallen har tydligen förutsatts att hovrätten kommer att meddela dispens från kravet på fiskalskompetens, i den mån vikariatet sträcker sig utöver en tid av en månad. Härigenom göres icke något principiellt avsteg från nämnda kompetenskrav för blivande stadsdomare.
 

Kjs.