Bokens ovederläggliga värde tycks först och främst vara, att för första gången en systematisk, från principiella synpunkter utgående svensk framställning av internationell föräldra- och barnrätt föreligger. Doktrin och praktik äro författaren tack skyldiga, att han genom sitt arbete givit en vetenskaplig grundval för ett rättsområde som tydligen uppgivit en vetenskaplig grundval för ett rättsområde som tydligen uppvisar mångfaldiga men hittills endast sporadiskt diskuterade spörsmål.

Willhelm Michaeli.

LITTERATURNOTISER

JOHAN NORDLANDER. Underlagmannen Evert Hindersson på Holms gård, hans släkt och grannar. Sthm 1943. Björck & Börjesson. 108 s. Kr. 2.00.              

       — Norrländska samlingar h. 17.

    Häftet innehåller, som titeln anger, en av den kände norrlandsforskaren, läroverksadjunjkten JOHAN NORDLANDER författad monografi över Evert Hindersson, underlagman på 1500-talet i vissa delar av Norrland. († 1624. Ang. honom jfr Uppländska domböcker II s. 43 och III s. 145, 162.) Arbetet är i dubbel mening posthumt, i det att både författaren och den man, som tagit initiativet till utgivningen, professorn HERMAN GEIJER, avlidit. Utgivningen har i stället ombesörjts av lektorn W. CARLGREN under medverkan av docenten D. O. ZETTERHOLM.

    Boken börjar med en beskrivning av Holms by, sedermera gård, i ÖverLännäs socken av Ångermanland, Everts hem, skildrar vidare hans ungdom, hans verksamhet som underlagman i Jämtland (1564—1573) och i Ångermanland (från 1573) ur olika synpunkter samt slutligen hans ålderdom och död och hans efterlevande.
    Ur rättshistorisk synpunkt innehålla avdelningarna om hans ämbetsförvaltning åtskilligt av intresse. De källor författaren här begagnat kallar han saköreslängd och saköresregister och ställer dem i motsats mot dombok. Sådan uppges hava förts av Evert åtminstone i Ångermanland, men har tydligen ej anträffats. Det hade varit önskvärt om häftet innehållit en närmare beskrivning å urkunderna. För anmälaren förefaller det som om de ej vore alltför registerartade utan till sitt innehåll motsvarade just sådana häradsrättsprotokoll från 1500-talet, som man är van att, stundom under beteckningen dombok, finna bevarade från andra delar av landet, ehuru de synas upptaga blott brottmål. Också har författaren med deras hjälp kunnat åstadkomma en sammanhängande, ganska systematisk framställning av Everts brottmålsrättskipning och har dessutom av dem hämtat värdefulla upplysningar om tingsställen och tingsresor. Till det intressantaste i hela framställningen hör f. ö. att författaren tror sig kunna konstatera att tingen höllos under bar himmel.
    Då Everts rättskipning synes hava omfattat även bagatellmål, gör man sig den frågan huruvida icke underlagmannen i själva verket utövade häradshövdingeämbetet. Frågan hade kunnat avgöras om man fått veta om Everts domar innehållit vite för dombrott och vilket detta vite var. Var vitet 3 marker, uppfattade han sig som lagläsare, var det 6 marker, ansåg han sig fungera som lagmansvikarie.