Endogen alkoholbildning vid sjukliga tillstånd. I förarbetena till lagen den 13 juni 1941 om ändrad lydelse av 1, 2 och 5 §§ lagen den 7 juni 1934 om straff för vissa brott vid förande av motorfordon (SOU 1940: 17 s. 67) upplyses, att i blodet finnes en normal alkoholhalt av omkring 0.03 promille, att denna alkoholhalt även utan förtäring av spritdrycker kan öka något, dock aldrig under normala förhållanden över 0.1 promille, samt att under vissa särskilda förhållanden alkoholhalten kan stiga något därutöver. (Jfr bl. a. prof. WIDMARKS uppsats i SvJT 1939 s. 68 ff. ävensom NJA 1937 s. 455.)
    Nyare undersökningar rörande kolhydratomsättningen i den mänskliga organismen hava emellertid givit vid handen, att bl. a. vid vissa former av sockersjuka kroppen själv kan bilda alkohol (endogen alkoholbildning) i sådana mängder, att de enligt Widmarks bestämningsmetod kunna uppgå till värden av 2 promille och därutöver.
    I ett nyligen utkommet arbete »Ober die endogene Bildung und den Nachweis des Alkohols bei Störungen im Zwischenstoffwechsel»¹ har medicine doktor JAKOB MÖLLERSTRÖM lämnat en kortare redogörelse för nämnda undersökningar. (Jfr även ett likaledes nyligen utkommet arbete av samme författare »Das Diabetesproblem. Die rhythmischen Stoffwechselvorgänge ».)²
    Av innehållet i nämnda arbeten framgår bl. a. följande.
    Födans kolhydrater höra till våra viktigaste energibildande näringsämnen. Sedan de genom matsmältningsarbetet uppdelats i enklare sockerarter, vanligen druvsocker, resorberas de i tarmkanalen. Därefter vidtager den egentliga kolhydratomsättningen. Denna förlöper i två olika faser, den anaeroba eller glykolytiska fasen och den oxidativa fasen. Den anaeroba fasen förlöper utan medverkan av syre och leder fram till anaeroba nedbrytningsprodukter, bland vilka märkas alkohol och mjölksyra. För att dessa ämnen skola vidare kunna omsättas fordras medverkan av syre. Detta sker under den oxidativa fasen, som är den egentliga förbränningsprocessen och som leder fram till bildning av kolsyra och vatten under frigörande av energi. — Doktor Möllerström har vid gjorda undersökningar funnit, att vid vissa former av sockersjuka föreligger en rubbning i den oxidativa fasen, vilket leder till en abnorm anhopning av anaeroba nedbrytningsprodukter, bl. a. alkohol. Doktor Möllerström har vidare funnit, att denna endogena alkoholbildning uppträder starkast under svält och ofta i markerade vågor, motsvarande den inre ämnesomsättningens periodiska förlopp. Det är därjämte enligt doktor Möllerström karakteristiskt, att den endogent bildade alkoholen, i motsats till den som förtäres, i stor utsträckning uppträder i bunden form, vilket har till följd att den blott till en del — i den mån den frigöres — kan påvisas genom Widmarks metod, enär denna grundar sig på bestämningen av flyktiga, oxiderbara substanser, vilka kunna bortgå från de prov, som skola undersö-

 

¹ Arkiv för kemi, mineralogi och geologi. Band 18 B. N:o 6.

Acta med. scand. suppl. CXL. VII.; arbetet även utgivet på Thiemes Verlag, Leipzig 1943.

kas. — Vid de företagna undersökningarna hava åtskilliga blodprov tagits, därvid bestämningar skett enligt såväl Widmarks som FriedemanKlaas' metod. Proven hava utvisat alkoholhalt i blodet till varierande värden uppgående vid svält, såsom ovan nämnts, ända till 2 promille och därutöver enligt Widmarks metod.
    Doktor Möllerström har även gjort vissa undersökningar av blodets alkoholhalt hos kroniska alkoholister och därvid funnit, att jämväl vid kronisk alkoholism föreligger en bestämd rubbning i den oxidativa nedbrytningsfasen, sannolikt framkallad av skador i vissa s. k. fermentsystem, vilka äro verksamma vid själva förbränningsprocessen, samt att härvid kan uppträda en ökad endogen alkoholbildning samtidigt med att blodets normala sockerhalt sjunker till abnormt låga värden. En redogörelse för dessa undersökningar finnes i en av doktor MöllerSTRÖM och medicine licentiaten HANS ÖHMAN författad uppsats »Studier över den kroniska alkoholismens biokemi».¹
    Enligt inhämtade upplysningar pågå fortfarande undersökningar angående ovan berörda spörsmål.
    Den endogena alkoholbildningen synes hava intresse icke blott ur medicinsk utan även ur rättslig synpunkt. För juristen inställer sig härvidlag måhända i första hand den frågan, om den fysiska och psykiska reaktionen blir densamma eller likartad vid endogen alkoholbildning som vid vanlig spritförtäring. (Jfr SOU 1940:17 s. 60.) Några undersökningar härutinnan hava, såvitt kunnat utrönas, ännu icke gjorts. Sannolikt får man väl emellertid räkna med åtminstone i viss mån olika reaktioner.

Tage Silfverskiöld.