Norsk Lovtidend utgitt i London.1 Kungl. norska regeringen har under året fortsatt utgivandet av sin Lovtidend. Publikationen omfattar när detta skrives 236 sidor och de senare numren innehålla flera bestämmelser av stort intresse för svenskt rättsliv.
Genom en s. k. provisorisk anordning har fastställts att rättshandlingar, som ha sammanhang med ockupationen av Norge, kunna antingen ogiltigförklaras eller ändras av den myndighet Konungen föreskriver. Bestämmelsen är tillämplig på rättshandlingar såväl mellan norrmän inbördes som mellan norrmän och utlänningar och den gäller evad handlingen företagits i Norge eller i land som behärskas av fienden. Sökanden skall framställa sina krav inom 6 månader efter det att »alminnelig våpenstilstand er avsluttet». Sökanden har att bevisa eller göra troligt att rättshandlingen är förorsakad av eller påverkats av någon av följande omständigheter: a) olovligt tvång, b) berättigad farhåga för övergrepp, c) det extraordinära tillstånd, som skapats genom ockupationen. I sistnämnda fall fordras tillika att rättshandlingens fortbestånd skall framstå såsom uppenbart orimligt.
Det är icke nödvändigt att tvånget skall hava utövats eller övergreppet kunnat befaras komma från fienden. Med denne jämställas myndigheter eller institutioner, vilka av honom insatts eller godkänts.
Ägare av fast egendom kan utan vederlag och utan hänsyn till besittarens goda tro erhålla sin egendom åter. På samma sätt kan han återfordra lösören och alla slags fordringar. Har egendom av den orättmätige besittaren intecknats eller på annat sätt pantförskrivits, äro hans åtgärder utan rättsverkan gentemot ägaren.
Den som rättsstridigt förvärvat eller gjort sig nytta av egendom, som tillhör annan, skall utgiva all avkastning och hålla ägaren skadeslös. Har någon uppsåtligen utövat tvång kan han straffas med böter upp till 100,000 kronor eller fängelse, dock högst i 3 år, »eller med begge deler».
Genom en annan provisorisk anordning föreskrives att den, som på grund av kriget har varit förhindrad att göra gällande krav inom i lag föreskriven tidsfrist, behåller sin rätt, om han reser sina anspråk inom 6 månader efter allmänt vapenstillestånd. Denna förlängning av tidsfristen gäller icke blott civila saker utan jämväl kriminella. Åklagare hava sålunda möjlighet att inom nämnda tid framställa ansvarsyrkanden på grund av gärning begången efter den 9 april 1940.
Häftena innehålla emellertid icke allenast föreskrifter inom civil- och straffrättens områden. Man återfinner sålunda ett intressant avtal mellan den kungl. norska regeringen och den amerikanska om »grundsetningene for gjensidig hjelp til fortsettelse av krigen imot overfallsmennene» och det stridande folkets tapperhet förstår man av en Kongelig Resolusjon ang. Krigsmedaljen. Där stadgas i § 7:
»Krigsmedaljen kan utdeles bare en gang til en og samme person. Men hvis en som har Krigsmedaljen igen utmerker seg slik at han på ny gjör seg fortjent til å få den, blir båndet forsynt med en stjerne for hver gang; dog kan en og samme person ikke tildeles mere enn 3 stjerner.»
G. S—e.