Stenografi i juristutbildningen. Chefen för justitiedepartementet har nyligen tillkallat sakkunniga att inom departementet verkställa utredning rörande domarutbildningen jämte därmed sammanhängande frågor (se SvJT 1943 s. 862). I direktiven till de sakkunniga har bl. a. yttrats, att särskilda anordningar böra övervägas i syfte att öka möjligheterna för juris studerandena att förvärva färdighet i maskinskrivning och stenografi.
Färdighet i maskinskrivning torde numera vara så allmänt utbredd, att några mera omfattande åtgärder i detta hänseende knappast äro påkallade. Däremot är det sämre ställt med kunskapen i stenografi. Att en nybliven juris kandidat behärskar stenografi i sådan grad, att han har praktisk användning därav, hör alltjämt till undantagsfallen. Detta är
så mycket mera anmärkningsvärt, som det på senare tid ofta framhållits, hur värdefullt det är för en jurist att kunna stenografi (jfr SvJT 1942 s. 364). Med processreformens genomförande har denna fråga fått särskild aktualitet. Då tyngdpunkten i rättegångsförfarandet kommer att ligga i de muntliga förhandlingarna inför rätten, är det av stor vikt, att protokollet blir i möjligaste mån tillförlitligt. Särskilt vid protokollföring av parts- och vittnesutsagor är det betydelsefullt, att partens eller vittnets egna uttryckssätt bevaras i protokollet. En icke stenografikunnig protokollförare måste alltid göra sammandragningar och förkortningar, och understundom hinner han i sina memorialanteckningar blott giva en antydan om vad som yttrats. Resultatet blir ofta, att yttrandena i protokollet återgivas i mer eller mindre förvanskat skick. Om protokollföraren däremot behärskar stenografi, har man garanti för att protokollet ger en fullt sanningsenlig bild av vad som förekommit under förhandlingarna. Härigenom möjliggöres även, att förhandlingarna kunna fortgå utan de störande avbrott, som ofta måste göras för att protokollföraren skall hinna med.
För att färdighet i stenografi skall kunna inläras effektivt bör träningen påbörjas på ett relativt tidigt stadium. En yngre person har lättare att lära sig konsten än en äldre; dessutom är det i regel så, att när man kommit ut i det praktiska livet, tagas tid och krafter alltför mycket i anspråk av andra uppgifter. Det är uppenbarligen i denna omständighet man har att söka förklaringen till att de unga juristerna, trots det utomordentliga värdet av stenografien, i så ringa utsträckning som fallet är behärska densamma. När man får upp ögonen för vilket värdefullt hjälpmedel stenografien är, så är det ofta redan för sent. Det är därför av stor betydelse, att de blivande juristerna på tidigaste möjliga stadium göras uppmärksamma på stenografien. Om möjligt bör det propageras för stenografien redan på skolstadiet. Allra senast bör inlärandet påbörjas vid universitetsstudiernas början. Kurser i stenografi böra anordnas vid de juridiska fakulteterna. Vidare böra anordningar vidtagas, varigenom de studerande under universitetsstudiernas gång bibehålla och förkovra färdigheten. I detta sammanhang kan framhållas det värde stenografien har för de studerande för anteckningar vid föreläsningarna. Även om färdighet i stenografi icke uppställes såsom villkor för avläggande av juris kandidatexamen, synes det böra övervägas, om icke dylik färdighet kan fordras för anställning såsom tingsnotarie. Ett steg i denna riktning har redan tagits vid Skånska hovrätten, så till vida att från dem som anmäla sig såsom sökande till tingsnotarieplatser lär infordras uppgift huruvida bevis om färdighet i stenografi kan företes. Vid den starka konkurrens som redan föreligger om tingsnotarieplatserna kan färdighet i stenografi komma att bli det plus som ger utslag till förmån för viss sökande. Det föreligger också exempel på att nyssnämda förfrågan från en av hovrätterna lett till att sökande till aspirantbefattning i domsaga i avvaktan på sådan befattning satt sig på skolbänken för att lära stenografi.
Under alla förhållanden kommer, framför allt sedan processreformen genomförts i praktiken, kunskap i stenografi att äga ett avsevärt merit-
värde för den unge juristen. Den som tänker ägna sig åt juristyrket gör därför klokt i att på ett tidigt stadium lära sig stenografi. Redan nu finnas goda tillfällen därtill. Möjligheter finnas att genomgå kvällskurser eller korrespondenskurser, och med litet företagsamhet kan man f. ö. utan större svårighet lära sig konsten på egen hand.
Vid vissa underrätter ha försök gjorts att anlita icke rättsbildade biträden, vilka äga färdighet i stenografi, såsom memorialförare vid rättegångsförhandlingar. Dessa försök synas ha slagit väl ut, varför även framkomligheten av denna väg bör tagas under övervägande. Kravet på färdighet i stenografi skulle sålunda eventuellt utsträckas till att gälla även nyanställda domsagobiträden; för redan anställda skulle sådan färdighet uppställas såsom förutsättning för uppflyttning i högre löneklass.
Per Bergsten.