KNUD ILLUM. Servitutter. Kjøbenhavn 1943. Busck. 296s. Kr. 13.50.

 

    I dansk rättslitteratur har länge saknats en tidsenlig monografi över servitutsrätten. Bristen har måhända varit mindre märkbar tack vare de osedvanligt goda handböcker över sakrätten, som stått danska jurister till buds. Det förefaller dock egendomligt, att ALGREEN-USSINGS år 1836 utgivna, för sin tid förträffliga framställning av servitutsläran först efter mer än hundra år fått en efterföljare. (Vår egen eljest tämligen magra rättslitteratur kan för samma tid redovisa fem större arbeten på området, ehuru denna svenska aktivitet nog delvis måste sättas i samband med de praktiskt betydelsefulla skogsfångs- och mulbetesservituten, vartill motsvarighet saknas i danskt rättsliv.)
    Professorn vid Aarhus universitet KNUD ILLUM har lyckats utmärkt med uppgiften att fylla denna lucka i dansk rättslitteratur. En blick på förevarande arbetes innehållsförteckning ger måhända i förstone intryck av en mera formell, begreppsjuridisk inställning till problemen. Där möta bl. a. i tur och ordning de alltför välkända rubrikerna: servitutsbegreppet, servitutsrättens konstruktion, servitutsförpliktelsens karaktär och utsträckning, servitutsrättens innehåll o. s. v. Men bakom dessa rubriker döljer sig en mångsidig och levande framställning, där de i praktiskt rättsliv aktuella problemen få en ingående teoretisk belysning. Skulle man våga en allmän invändning, så vore den i så fall snarast att förf. synes en smula obenägen att själv taga ställning till kinkiga gränsfrågor utan i stället vill nöja sig med att omsorgsfullt framlägga

ANM, AV KNUD ILLUM: SERVITUTTER. 819de argument, som tala för olika tänkbara lösningar. Kritik av rådande praxis saknas dock icke. Överhuvud får boken ett särskilt värde genom dess noggranna redovisning av dansk servitutspraxis (även om förf. på ett ställe blygsamt påstår, att uppräkningen av rättsfall sker »i Flæng»). Det är påfallande, i vilken utsträckning de danska och svenska domstolarna haft att bemästra likartade servitutsproblem.
    Ett intressant drag i Illums framställning är, att jämväl »offentligrättsliga servitut», såsom byggnads- och stadsplanebestämmelser, föras in och ställas i relation till de privaträttsliga servituten. Förf. finner t. o. m. ogörligt att uppdraga en skarp teoretisk skiljelinje mellan å ena sidan offentligrättsliga servitut, vilka kunna åläggas utan rätt till ersättning, och å andra sidan expropriationsservitut (eller med svensk terminologi tvångsservitut), vid vilka den belastade bör hållas mer eller mindre skadeslös; i nära anslutning till KNOPH betraktar förf. regeln om ersättning såsom en »standard», vilken i sista hand bygger på härskande rättsföreställningar (s. 60 f.). — Bland en mångfalld aktuella problem, som ingående dryftas i Illums arbete, må vidare endast omnämnas den besvärliga frågan om bebyggelseservitutens rättsliga ställning, särskilt med avseende på rätten att påtala servitutskränkning (s. 196 ff.). En egendomlighet för dansk rätt är, att man härvid ansett möjligt insätta en kommun såsom servitutsberättigad vid sidan av den härskande fastighetens ägare. — Särskilt intresse tilldrager sig även Illums behandling av spörsmålet, i vad mån servitut kan bildas blott genom den belastades passivitet. Förf. ställer sig icke avvisande till tanken, att passivitet under vissa betingelser kan grunda servitut, utan att formlig hävd uppkommit (s. 89 ff.).
    Det är icke möjligt att här giva ens en antydan om alla viktiga frågor, som upptagas i förevarande arbete. Svenska jurister, som ha anledning att tränga djupare in i servitutsläran, böra icke förbigå Illums vederhäftiga framställning av dansk rätt på området.
 

Seve Ljungman.