Reservnotarierna i domsagorna. I domsagopropositionen till 1942 års riksdag beräknades anslag till 261 tingsnotarier (resp. aspiranter). Riksdagen ansåg att K. M:t borde ha en säkerhetsmarginal på 10 % utöver det antal som ansetts vara erforderligt. I propositionen till 1943 års riksdag beräknades också anslaget skola räcka till för ytterligare 26 notarier. Men de fördelades icke från början utan hölls i reserv. Ett mindre antal — 4 stycken — utplacerades under hösten 1943 på särskild framställning från de domsagor, där behov av utökning starkast framträtt.
    I und. skrivelse d. 19 nov. 1943 förklarade Föreningen Sveriges Häradshövdingar, att den genomförda personalorganisationen redan från början visat siig otillräcklig, samt framförde krav på en ökning av den genom kungl. brevet d. 17 juni 1943 fastställda personalstaten med 71 rättsbildade och 72 icke rättsbildade biträden. Såsom motivering härtill anfördes att man numera torde ha att räkna med en i genomsnitt väsentligt ökad arbetsbörda i domsagorna. Då det förut sagts att arbetsbördan vid häradsrätterna varit betungande, vore därmed i själva verket även sagt, att personalantalet förut ej varit för stort. Personalantalet kunde därför icke, såsom i gällande stat skett, minskas, utan måste ökas, om ej arbetets behöriga utförande skulle äventyras. Att genomföra den nya organisationen, i vad den avsåge minskning av antalet notarier, utan att den samtidigt genomfördes i fråga om ökningen av domsagobiträdenas antal och kvalifikationer måste ovillkorligen föranleda allvarlig personalbrist. Beträffande personalbehovet i de olika domsagorna framlade föreningen en av densamma verkställd utredning.
    I sitt yttrande över framställningen anförde Svea hovrätt bl. a., att den till grund för omorganisationen liggande tanken, att arbetsuppgifter som ej krävde juridisk kompetens i huvudsak skulle handhavas av icke rättsbildade biträden, ännu ej kunnat i avsevärd utsträckning förverkligas. Frånsett att en överflyttning av göromål från notarier till icke rättsbildade biträden krävde sin tid, hade svårigheter yppats att förvärva sådana biträden med erforderliga kvalifikationer. I tre domsagor hade K. M:t på hovrättens tillstyrkan medgivit ökning av tingsnotariernas antal, i ett fall med två notarier. Hovrätten, som ansåg att på många håll ett oavvisligt behov av kvantitativ eller kvalitativ förstärkning av arbetskrafterna förelåge, förordade såsom ett första steg till arbetskrafternas förstärkande, att samtliga de notarie-

arvoden, som av K. M:t innehållits såsom en reserv, utan dröjsmål måtte tagas i bruk, samt angav 19 domsagor som härvid borde komma i åtanke med viss inbördes gradering. I övrigt hemställde hovrätten att behovet av ytterligare notarier måtte på det sätt beaktas, att framställning till riksdagen gjordes om rätt för K. M:t att vid behov taga i anspråk det på häradsrätternas stat upptagna förslagsanslaget till icke-ordinarie personal för inrättande av tingsnotariebefattningar utöver det på förhand beräknade antalet.
    Göta hovrätt framhöll inledningsvis att av föreningens utredning om personalbehovet i domsagorna ej framginge huruvida möjligheten att överflytta vissa arbetsuppgifter å icke rättsbildade biträden i tillräcklig utsträckning beaktats i alla domsagor. Efter erinran om de möjligheter hovrätterna hade att på besparingar förordna övertaliga aspiranter i domsagorna uttalade hovrätten, att där ett konstant behov av ytterligare rättsbildad arbetskraft förelåge, detta borde tillgodoses genom inrättande av nya tingsnotariebefattningar. Det vore även önskvärt att medel funnes tillgängliga som möjliggjorde förordnande av aspirant i alla domsagor utom möjligen de minsta under en tid av 3—6 månader före den äldste tingsnotariens avgång. De anslagna medlen till de återstående 22 reservnotariebefattningarna borde nu i första hand tagas i anspråk. Hovrätten hade i en tidigare skrivelse gjort gällande att behov förelåge av ytterligare 12 tingsnotarier utöver de i gällande plan upptagna. Nu anmälde hovrätten konstant behov av ytterligare 4 notarier. Slutligen hemställde hovrätten att K. M:t måtte utverka bemyndigande av riksdagen att fr. o. m. nästa budgetår inrätta ytterligare ett antal nya tingsnotariebefattningar i de domsagor, där detta efter verkställd utredning funnes erforderligt.
    Hovrätten över Skåne och Blekinge, som i särskild skrivelse hos K. M:t — under framhållande att antalet notarier i den slutliga organisationen enligt hovrättens mening vore väl avvägt — hemställt om tillstånd att anställa reservnotarier i 5 domsagor under första halvåret 1944, framhöll i sitt utlåtande över föreningens framställning att behovet av en ökning av notariernas antal under nästkommande budgetår främst torde bli beroende av i vad mån organisationen av icke rättsbildade biträden visade sig i stånd att övertaga mera kvalificerade arbetsuppgifter. Övergången kunde enligt sakens natur icke ske utan vissa svårigheter. Dessa måste en gång tagas. För undvikande av anställning av oavlönade praktikanter för provtjänstgöring vore det emellertid av vikt att hovrätten ägde, när behov därav yppade sig för tillgodoseende av en smidig rekrytering av notariebeståndet — något som särskilt kunde bli fallet i domsagor med allenast två notarier — under ett par månader utöka det fixerade antalet notarier i en domsaga med en avlönad aspirant utan att behöva besvära K. M:t med en framställning härom. För att sålunda och i övrigt kunna tillgodose det behov av extra tingsnotarier som kunde komma att yppa sig hade hovrätten i årets petitaskrivelse hemställt om ett särskilt anslag att ersätta de besparingar å domsagobiträdenas löner, som hovrätten under innevarande budgetår ägde disponera för ändamålet.
    Hovrätten för övre Norrland ansåg att den personalorganisation som från d. 1 juli 1943 genomförts i domsagorna inom hovrättens domsområde i allt

väsentligt utfallit väl, och de personalbehov som av häradshövdingarna gjorts gällande i organisationsärendet hade kunnat av hovrätten tillgodoses med begagnande av de möjligheter det kungl. brevet lade i hovrättens hand. De ökningar i personalbehoven som nu framförts genom föreningen hade, vad denna hovrätt anginge, icke i något fall tidigare framförts direkt från vederbörande häradshövding till hovrätten. Hovrätten framlade därefter en utredning angående behovet av arbetskrafter i varje särskild domsaga.
    Sveriges Yngre Juristers Förening, som beretts tillfälle att avgiva yttrande i ärendet, framhöll att vissa arbetsuppgifter väl i och med omorganisationen överförts på de icke rättsbildade biträdena i domsagorna, men på grund av bristen på arbetskraft över huvud hade på de flesta håll någon större omfördelning av göromålen i reformens anda icke kunnat äga rum. Kvantitativt hade minskningen av den rättsbildade arbetskraften i domsagorna (från jan. 1939 till okt. 1943 12 %) motsvarats av en ökning av den icke rättsbildade personalen, men denna ökning hänförde sig väsentligen till okvalificerade domsagobiträden. Någon höjning av de förutvarande domsagobiträdenas kvalifikationer kunde knappast ha inträtt. Den kvalitativa försämring av domsagornas personal, som sålunda hittills blivit följden av domsagoorganisationen, hade för de kvarvarande notarierna kommit att innebära en ytterligare ökad arbetsbörda och fortsatt sysslande med okvalificerade uppgifter, i strid med domsagoreformens anda. Att de förväntningar de yngre juristerna ställt på den nya domsagoorganisationen sålunda hittills knappast infriats berodde emellertid i första hand på övergångssvårigheter. De 26 reservarvodena borde omedelbart tagas i anspråk, i den mån så icke redan skett, för mötande av temporära svårigheter under övergångstiden. Men endast i undantagsfall borde det för domsagorna ursprungligen fastställda antalet tingsnotarier definitivt ökas. Annars riskerade man en återgång till tidigare rådande förhållanden i fråga om göromålens fördelning på domsagokanslierna. I stället för lön till minst tre rättsbildade biträden i varje domsaga, såsom häradshövdingeföreningen föreslagit, öskade SYJF, att i varje domsaga med två tingsnotarier tidvis måtte få utgå ett tredje aspirantarvode. Förstärkningen av domsagornas personalorganisation borde i första hand avse den icke rättsbildade arbetskraften. Åtgärder borde därför vidtagas för ett snabbt utbyggande av domsagoorganisationen i slutligt skick, utan det dröjsmål en övergångstid av fem år innebure.
    K. M:t har genom beslut d. 22 dec. 1943 medgivit att under tiden 1 jan.—30 juni 1944, utöver det antal tingsnotarier och tingsnotarieaspiranter som får anställas enligt tidigare beslut (däribland 4 reservnotarier i domsagor under Svea hovrätt), i domsagorna må anställas ytterligare 22 tingsnotarier eller tingsnotarieaspiranter, därav 9 i domsagor under Svea hovrätt, 9 i domsagor under Göta hovrätt, 3 i domsagor under skånska hovrätten samt en i domsaga under hovrätten för Övre Norrland, allt efter hovrätternas närmare bestämmande.
    Före häftets pressläggning har statsverkspropositionen avlämnats till riksdagen, varför här i korthet kan inskjutas det meddelandet, att departementschefen funnit frågan om den definitiva notarieorganisationen i domsagorna icke för närvarande böra tagas under omprövning, då förutsättningar härför föreligger först sedan en längre tids erfarenhet vunnits rörande den

nya ordningen. Beträffande övergångstiden borde däremot K. M:t äga disponera över erforderliga medel för anställande av 2 tingssekreterare och 10 tingsnotarier utöver nuvarande antal. I enlighet härmed föreslås i prop. anslagsposten till icke ordinarie personal vid häradsrätterna höjd med 14,000 kr. till 2 tingssekreterare och 42,000 kr. till 10 tingsnotarier, s:a 56 000 kr.
    Innebörden av förslaget är tydligen den att antalet möjliga reservnotarier under nästa budgetår höjes från 26 till 36. Frågan i vad mån hovrätterna kan komma att få disponera över dessa befattningar sammanhänger med frågan i vad mån domsagobiträdesorganisationen från 1 juli 1944 kommer att ytterligare utbyggas med kvalificerade arbetskrafter. Ett flertal häradshövdingar har redan gått in för de övertaliga notariernas ersättande med högt kvalificerade domsagobiträden. I denna fråga göres i statsverkspropositionen det uttalandet, att utbyggandet av biträdesorganisationen under nästa budgetår icke synes böra ske i snabbare takt än att antalet befattningar i 11, 9 och 7 lönegraderna ökas till högst omkring hälften av det antal tjänster i dessa lönegrader som beräknats bliva erforderligt vid fullt utbyggd organisation.

S.