Ändringar i patentlagstiftningen. Genom lag d. 22 juni 1944 (SFS nr 357) ha ungefär hälften av paragraferna i 1884 års patentförordning helt eller delvis ändrats. Sedan länge har en fullständig revision av vår i åtskilliga delar föråldrade patentlagstiftning varit ett önskemål, och år 1938 igångsattes utredning för att få till stånd ny patentlag, varvid skulle eftersträvas att i huvudgrunderna söka nå likformighet mellan de nordiska länderna. Nordiska förhandlingar i ämnet fördes också 1938, 1939 och (utan norskt deltagande) 1941 men måste därefter på grund av de yttre förhållandena avbrytas. I Finland har man sedermera, på grundval av ett redan år 1937 framlagtfinskt förslag men med hänsynstagande till vad som överenskommitsvid de nordiska förhandlingarna, genomfört en helt ny patentlag (se SvJT 1944 s. 174). Den svenska patentutredningen har icke ansett lämpligt att i Sverige skulle införas helt ny patentlag, innan det nordiska samarbetet blivit avslutat, men framlade år 1942 förslag till par-

906 ÅKE VON ZWEIGBERGK.tiell revision av patentförordningen, åsyftande att avhjälpa de mest kännbara missförhållandena (se SvJT 1943 s. 154). Sedan utredningens förslag undergått viss överarbetning i justitiedepartementet, framlades för årets riksdag proposition i ämnet (nr 176). Propositionen antogs av riksdagen med ett par av första lagutskottet (utlåtande nr 46) föreslagna smärre detaljändringar.
    I fråga om patenterbarhetsfordringarna innebär den nya lagen ändringar i olika riktningar. De allmänna patenterbarhetsfordringarna i 1 § patentförordningen ha något mildrats, ehuru ej så mycket som patentutredningen föreslagit. I den nya lagen stadgas, att patent må meddelas å nya uppfinningar som avse alster eller förfaranden och kunna utnyttjas i industriell verksamhet. Detta innebär borttagande av en hittills stadgad särskild inskränkning i patenterbarheten av förfaranden. Å andra sidan ha bestämmelserna om särskilda undantag från patenterbarhet i 2 § kompletterats med stadgande att i fråga om uppfinning, som avser kemisk förening, patent ej må meddelas å själva alstret utan endast å särskilt förfarande för dess framställning. I motioner ifrågasattes motsvarande inskränkning i patenterbarheten beträffande legeringar, men första lagutskottet ansåg detta spörsmål böra hänskjutas till det fortsatta utredningsarbetet.
    De viktigaste ändringarna i den nya lagen avse reglerna mot patentintrång, där de nuvarande bestämmelserna i 22 § patentförordningen blivit ersatta med helt nya föreskrifter i 19 och 20 §§. Hittills har det varit så, att endast intrång, som skett sedan patent beviljats och med vetskap om patentet, kunnat medföra påföljd. Enligt de nya reglerna göres skillnad mellan olika intrångsfall. Straffpåföljd skall inträda blott vid uppsåtligt intrång i beviljat patent, medan intrång även i åtskilliga andra fall skall kunna föranleda ersättningsskyldighet. Huvudregeln är därvid, att även ett av oaktsamhet begånget intrång medför full ersättningsskyldighet, och detta vare sig det skett efter patents beviljande eller dessförinnan men sedan gjord patentansökning efter patentmyndighetens förprövning kungjorts för allmänheten; vid ringa oaktsamhet skall ersättningen dock kunna jämkas. Men också vid intrång i god tro skall domstol i ovannämnda fall kunna utdöma viss ersättning, dock endast intill beloppet av uppkommen vinst samt blott om och i den mån det prövas skäligt med avseende å omfattningen av och ändamålet med den verksamhet, i vilken intrånget blivit begånget, svarandens tillgångar och övriga omständigheter. Begränsad ersättningsskyldighet efter nu angivna regler skall också kunna uppkomma vid intrång, som begås efter det uppfinning patentsökts men innan patentansökningen genomgått patentmyndighetens förprövning och blivit kungjord. I sistnämnda fall fordras dock, att sökanden ej blott sörjt för att ansökningshandlingarna bli offentligen tillgängliga (vilket de ordinärt bli först i samband med det nyssberörda kungörandet) och allmänheten underrättats härom utan även i det speciella fallet givit svaranden del av ansökningen och underrättat honom om dess offentliga karaktär. Möjligheten att erhålla skydd mot intrång före pa-

ÄNDRINGAR I PATENTLAGSTIFTNINGEN. 907tents beviljande är av ej ringa betydelse på grund av att tiden mellan patentansökning och patentbeviljande, som inräknas i den 17-åriga patenttiden, för närvarande torde vara i genomsnitt mer än 2 år, varav genomsnittligt över 11/2 år torde ligga före ansökningens kungörande. Intrångstalan får dock enligt de nya reglerna icke väckas, förrän patent meddelats.
    Den nya lagen innehåller i motsats till gällande patentförordning bestämmelser om fastställelsetalan (19 § 6 mom.). Patenthavaren har berättigats att föra talan om fastställelse huruvida han på grund av patentet åtnjuter skydd gentemot annan, så snart ovisshet råder och den länder honom till förfång. Å andra sidan har den som utnyttjar eller avser att utnyttja uppfinning givits möjlighet att föra talan mot patenthavaren om fastställelse, huruvida hinder däremot föreligger på grund av visst patent. Den som är oviss om han riskerar intrångspåföljd skall alltså genom negativ fastställelsetalan kunna få klarhet häri.
    Om laga domstol i patentmål innehåller 23 § i den nya lagen bestämmelser, som delvis svara mot 19—21 §§ i gällande patentförordning men innebära åtskilliga nyheter. Alla egentliga patentmål skola för framtiden i första instans upptagas av Stockholms rådhusrätt, och vid handläggning av sådana mål skola utom tre av rättens lagfarna ledamöter deltaga tre i tekniska förhållanden kunniga ledamöter. K. M:t skall för tre år i sänder förordna minst 15 personer, bland vilka rättens ordförande för varje mål utser dem som skola inträda i rätten såsom sakkunniga ledamöter.
    Den nya lagstiftningen innehåller vidare ändrade eller helt nya bestämmelser beträffande bl. a. patentanspråk, rätt för den som begått intrång till fortsatt utnyttjande i vissa fall, ofullständiga eller oriktiga meddelanden om patentskydd, allmänhetens rätt att taga del av patentansökningshandlingar, invändningsförfarandet och lättnader i fråga om patentavgifter för mindre bemedlade uppfinnare.
    Ändringarna i patentlagstiftningen träda i kraft d. 1 jan. 1945, och de nya bestämmelserna skola i vissa fall tillämpas även å då anhängiga patentansökningar eller beviljade patent.
 

Åke v. Zweigbergk.