Förslag till revision av behörighetslagstiftningen har framlagts i ett betänkande (SOU 1944:24), som d. 14 juni d. å. avgivits av sakkunniga inom justitiedepartementet (se SvJT 1943 s. 862). Enligt förslaget skola samtliga de inskränkningar i kvinnas rätt att inneha statstjänst och annat allmänt uppdrag, som finnas stadgade i behörighetslagen d. 22 juni 1923, bortfalla utom såvitt angår kyrkliga tjänster. Frågan om kvinnas tillträde till dylika har icke omfattats av de sakkunnigas uppdrag.

NOTISER FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET. 909    I betänkandet framhålles, hurusom de år 1923 gjorda undantagen från likställighetsprincipen voro betingade av då rådande förhållanden, bl. a. av det faktum att i det allmänna medvetandet kvinnan icke ansågs vara i stånd att med tillräcklig auktoritet uppehålla vissa tjänster. I belysning av utvecklingen under de senaste decennierna ha emellertid de sakkunniga ansett sig kunna förutsätta, att den allmänna opinionen nu är beredd att mera fördomsfritt taga ställning till dessa spörsmål. Vid sin granskning av de särskilda undantagsbestämmelserna ur synpunkten av deras berättigande under nuvarande förhållanden ha de sakkunniga funnit, att vissa av undantagen synas direkt obefogade med hänsyn till att kvinnorna redan nu, trots laghindret, göra en betydande insats på det ifrågavarande området eller till samhällets bästa skulle ha stora möjligheter därtill, om det i lag stadgade hindret försvunne. I andra fall däremot torde de med undantagsbestämmelserna avsedda befattningarna väl i allmänhet icke i och för sig vara lämpade för kvinnor men ha bestämmelserna dock synts kunna undvaras, eftersom dessa tjänster — oavsett om laghindret undanröjes — icke komma att bli eftersökta av kvinnor.
    Enligt de sakkunnigas mening bör det definitiva fullföljandet av likställighetsprincipen komma till uttryck i grundlagen. I detta hänseende föreslås, att den rätt som enligt RF § 28 tillkommer Konungen att till ämbeten och tjänster utnämna och befordra svenska »män» skall, då det gäller icke-prästerliga tjänster, utsträckas till att avse svenska »medborgare», och den i samma paragraf nu förekommande hänvisningen till särskilda av Konungen och riksdagen godkända »grunder» för rätten att utnämna och befordra kvinnor till motsvarande befattningar skall bortfalla. Då emellertid den nya ordningen ansetts böra träda i tillämpning utan det dröjsmål som är förbundet med en grundlagsändring, ha de sakkunniga också framlagt förslag till en ny behörighetslag, som avses skola gälla intill dess de föreslagna grundlagsändringarna hunnit genomföras. Häri fastslås kategoriskt, att kvinna skall vara likställd med man i fråga om behörighet att inneha statstjänst och annat allmänt uppdrag, dock att angående kvinnas behörighet att inneha prästerlig eller annan kyrklig tjänst skall — liksom nu — gälla vad därom särskilt stadgas.
    Ett borttagande av de i lag fastställda undantagen från likställighetsprincipen bör, enligt vad de sakkunniga uttalat, icke hindra att på grund av praktiskt nödvändiga hänsyn vissa befattningar reserveras för ettdera könet, t. ex. genom kompetensfordringar, vilka ej kunna uppfyllas av det andra könet, eller i enstaka fall genom att visst kön stipuleras som villkor eller hinder för innehav av tjänsten i fråga, då sådant finnes betingat av kravet på »skicklighet» i RF § 28. Garanti mot missbruk har ansetts ligga däri att tillämpningen sker under konstitutionellt ansvar.
    De sakkunniga ha varit expeditionschefen Carl Romberg, ordf., ledamöterna av riksdagens andra kammare C. P. Olsson och fil. dr Hanna Rydh Munck af Rosenschöld samt ämneslärarinnan Anna-Märta Svenonius. Professor Erik Fahlbeck har i egenskap av särskild expert biträtt de sakkunniga, och såsom sekreterare åt dessa har tjänstgjort fil. kand. Anna Lisa Söderblom.

C. R.