JOHS. ANDENÆS. Fortid og framtid i erstatningsretten. Oslo 1943. 44 s. — Norsk forsikringsjuridisk forenings publikasjoner. Nr. 15.
    I ett föredrag i Norska försäkringsjuridiska föreningen, hållet redan d. 7 maj 1943, har universitetsstipendiaten ANDENÆS mot bakgrunden av skadeståndsrättens hittillsvarande utveckling sökt förutsäga dess framtid. Han erinrar, att skadeståndsrätten f. n. blomstrar som aldrig förr, och ställer frågan, huruvida man kan vänta sig en fortsatt utveckling i samma riktning. Andenæs uppehåller sig först vid institutets förmåga att skapa ekonomisk trygghet genom att skadan blir täckt av skadegöraren. Han framhåller bl. a., att skadeståndsrättens sociala funktion i detta avseende numera till stor del övertagits av försäkringsväsendet, inklusive socialförsäkringen som beträffande personskada fått stor betydelse. Men frigör man sig från en rent privaträttslig tankegång och ser problemet personskada från socialpolitisk synpunkt, kan man enligt honom icke undgå att bli slagen av hur tillfälligt och planlöst reglerna om skadestånd och socialförsäkring verka. Från socialpolitisk synpunkt föreligger samma behov av ersättning vid personskada till följd av en olycka, på vilket sätt än skadan uppkommit, men enligt gällande rätt blir den skadelidandes ställning olika alltefter olyckans beskaffenhet. Andenæs förutser därför en utveckling, enligt vilken försäkringsväsendet och i synnerhet socialförsäkringen utbyggas till större fullständighet samtidigt som de mera frigöras från skadeståndsrätten. I fråga om skadeståndets preventiva funktion framhåller Andenæs, att preventionssynpunkten i icke ringa utsträckning lämpligen kan tillgodoses genom straff och administrativ kontroll i stället för skadestånd. Hans slutsats blir, att skadeståndsrätten av i dag icke kommer att bliva framtidens och att utvecklingen sedd på lång sikt icke kommer att leda till en utvidgning utan snarare till en nedskärning av ersättningsreglerna.
    I den följande diskussionen gjordes flera intressanta inlägg. Det må här nämnas, att høyesterettsadvokat J. ØVERGAARD, med instämmande av høyesterettsdommer E. ALTEN medan prof. KRISTEN ANDERSEN uttalade avvikande mening, reste krav på en kodifikation av skadeståndsrätten. Vanligt folk har anspråk på att få veta vad som är gällande rätt, sade han. Vi böra ej ha en rättsordning, enligt vilken rättsreglerna icke bliva formulerade förrän av domstolarna i de enskilda konfliktfallen eller enligt vilken domstolarna över huvud taget icke formulera någon regel utan lösa de särskilda fallen efter kadirättens metod med en innehållslös hänvisning till att en rimlig avvägning av intressena i konflikten kräver den eller den lösningen.
 

I. S.

 

FREDE CASTBERG. Norske problemer. Sthm 1944. Ljus. 76 s. Kr. 3.75.
    Prof. Castberg behandlar i denna upplysande och till eftertanke manande skrift till en början de statsrättsliga förhållandena i Norge under ockupationen och de statsrättsliga och författningspolitiska problem som uppkomma

NORDISKT OCH INTERNATIONELLT. 937vid den blivande befrielsen. Som ett apropå till prof. HURWITZ' artikel i detta häfte (s. 833) må här antecknas, att prof. Castberg bestämt hävdar att § 97 i norska grundlagen, vilken bl. a. förbjuder strafflag med tillbakaverkande kraft, har giltighet även beträffande krigsförbrytare. Straffbestämmelser, som utfärdats av norska regeringen i London, kunna enligt förf. sålunda icke tilllämpas på handlingar som förövats innan bestämmelserna meddelats.
    Den senare delen av prof. Castbergs skrift bär titeln »Norge og den kollektive sikkerhet». Efter en tillbakablick på mellankrigstidens förhållanden griper sig förf. an med att dryfta de framtida problemen. Enligt honom kommer Norge förmodligen att söka sitt skydd mot yttre angrepp i en allmän internationell organisation; en gemensam nordisk neutralitetspolitik har i honom ingen anhängare.

I. S.