Tingshusinvigning i Haparanda. D. 10 nov. 1945 invigdes i Haparanda det nybyggda tingshuset för Torneå tingslag, tillika innehållande kansli för Torneå domsaga och lokaler för polisväsendet i Haparanda. Invigningen förrättades av presidenten Holger Elliot, som i sitt invigningsanförande yttrade bl. a. följande.

    »I överensstämmelse med budet i 1734 års lag är det än i dag tingslaget, som har att sörja för att tingshus bygges. Röster ha ej saknats, som i den heliga — eller kanske mindre heliga — centraliseringens namn velat överföra skyldigheten att hålla tingshus från tingslaget till staten. Man har dock från många håll — och även från hovrättens för övre Norrland sida — motsatt sig en sådan förändring. Härvid har framhållits alt man har större garanti för att få goda tingshus med allt vad därtill hörer, om bygdens egna invånare genom sina ombud få bestämma om saken och anslå medel, än om staten skall bestyra även detta. Men minst lika starkt har framhållits, att tingshusbyggnadsskyldigas omsorger om lokalerna för rättsskipningen i deras bygd innebära elt värde för rättsskipningen själv, ett värde i viss mån besläktat med det som ligger i häradsnämndens befattning med rättsskipningen. Omsorgerna om tingshusen — har man menat — äro ägnade att hos de byggnadsskyldiga alstra en känsla av samhörighet med och ansvar för rättsskipningen, som endast kan ha goda verkningar.
    Dessbättre är jag i tillfälle alt meddela att någon fara i vart fall under den närmaste tiden icke synes hota den nuvarande ordningen på detta område. Efter vad jag försport lär nämligen förslaget att överflytta tingshusbyggnadsskyldigheten från tingslagen till staten icke längre vara aktuellt. — — —
    Detta nya tingshus skall se den processordning tillämpas, som snart skall bli gällande ordning i riket. Denna processordning ställer mycket stora krav på alla de deltagande i rättegången: domare, parter, advokater och vittnen. Efter förberedande handläggning skall i regel hållas en huvudförhandling i varje mål, och denna huvudförhandling skall såvitt möjligt fortgå utan avbrott tills målet är färdigt till avgörande. Förhandlingen skall vara muntlig. Parterna, som i stor utsträckning böra höras personligen, skola utveckla sin talan inför domstolen. Därefter förebringas bevisningen, och till sist följa parternas slutanföranden. Domstolens dom skall grundas på vad som förekommit vid huvudförhandlingen.
    Det säger sig självt att detta rättegångsskick, såsom antyddes, ställer stora fordringar icke minst på parterna samt deras ombud och biträden. Då parterna äro fåkunniga eller ovana vid rättegångsförhandlingar, måste ovillkorligen advokater finnas för att hjälpa dem till rätta. För att nu endast tala om Torneå domsaga måste det fastslås, att advokatväsendet i denna bygd för närvarande är alltför litet utvecklat. Härmed har för visso

154 NOTISER.icke avsetts att kasta någon skugga på de advokater som här verka; men de äro för fåtaliga. Det är inför den nya processordningens ikraftsättande oeftergivligt, alt en utveckling äger rum på detta område. Såsom torde vara flertalet av de närvarande bekant, har man inom hovrätten för Övre Norrland, snart sagt från hovrättens tillkomst, ivrat för en utveckling av det allmännas anordningar för kostnadsfri rättshjälp åt mindre bemedlade, särskilt då såvitt angår Övre Norrland. Om dessa förbättrade anordningar hittills varit att beteckna såsom högst nyttiga, måste de inför den nya processordningens genomförande sägas vara ovillkorligt nödvändiga. Utan sådana förbättrade anordningar kan den nya ordningen säkerligen icke fungera i Torneå domsaga, där förhållandena ytterligare kompliceras genom tvåspråkigheten.
    Då jag här i ett sammanhang talat om nödvändigheten av advokatväsendets utveckling och den kostnadsfria rättshjälpens befrämjande, är detta ingen obehörig sammanblandning, ej heller någon tillfällighet. Det torde nämligen förhålla sig så, att i Torneå domsaga advokatväsendets utveckling måste försiggå snart sagt hand i hand med den kostnadsfria rättshjälpens främjande.
    På vad sätt den kostnadsfria rättshjälpen bäst skall utvecklas, därom har man tvistat. För min del har jag efter en ganska omfattande utredning uttalat mig för att utvecklingen bäst sker genom inrättande av offentliga rättshjälpsanstalter. Till förmån härför ha även statsmakterna uttalat sig, men man har velat avvakta kristidens övergång innan åtgärder vidtoges. Under tiden ha vissa landsting beträtt en annan väg, vars ekonomiska verkningar tydligen synts dem lättare att överblicka.
    Utan att här ingå på skäl för och emot det ena eller andra systemet är jag angelägen alt framhålla att — om vi nu uteslutande betrakta saken för Torneå domsagas vidkommande — man ådrager sig ett stort ansvar, därest man nu i dessa bygder skulle införa anordningar, som sedan visa sig icke leda till det resultat man vill nå och måste nå: att bringa fattiga och fåkunniga människor nödvändig hjälp i deras rättssaker under den nya processordningens tid. Jag lämnar på denna plats därhän huruvida man i andra delar av vårt land kan nå målet på andra vägar än genom inrättande av offentliga rättshjälpsanstalter. Men jag påstår att, i vart fall i denna bygd, inrättandet av en icke alltför liten rättshjälpsanstalt under driftig och energisk ledning är en nödvändig förutsättning för att den nya processordningen skall kunna fungera någorlunda väl. Om man icke vill inse detta, och om man sålunda icke inrättar en sådan anstalt, så skall det ej efteråt, då bakslaget kommer, kunna sägas att förhandsvarningar ha saknats. — — —
    Jag lyckönskar Torneå tingslag och Torneå domsaga till detta vackra, med omtanke och frikostighet uppförda och inredda tingshus. På rättsväsendets vägnar tillåter jag mig framföra ett varmt tack till tingshusstyrelsen och dess byggnadskommitté för allt nedlagt arbete, alla omsorger, som ligga bakom det fullbordade verket. Och med en önskan och förhoppning, att i detta tingshus rättsskipning skall utövas med oväld, klokhet och förståelse för människorna, förklarar jag härmed tingshuset till dess höga ändamål invigt.»