Följdförfattningar till nya RB. I slutet av 1945 utsändes på remiss från justitiedepartementet ytterligare ett antal promemorior rörande följdförfattningar m. m. till nya RB (jfr SvJT 1945 s. 781 ff).
En av promemoriorna innehåller förslag till kungörelse om tingsordningar m. m. Den är med hänsyn till vissa däri förekommande detaljbestämmelser uppgjord särskilt för varje hovrätts jurisdiktionsområde. Meningen är givetvis att senare sammanarbeta materialet till en enda kungörelse.
Förslaget supplerar stadgandena i nya RB 1: 1, C och 7. I fråga om tingslagsindelningen innebär det en mycket genomgripande förändring, i det att tingslagen inom de särskilda domsagorna i mycket stor utsträckning sammanslagits. Av de 115 domsagorna utgöra för närvarande 59 ett tingslag, 49 bestå av 2 tingslag, 6 av 3 och en av 4 tingslag. Enligt förslaget skulle ej mindre än 102 domsagor utgöra ett enda tingslag, 12 skulle bestå av 2, endast en av 3 och ingen av flera än 3 tingslag. Sammanlagda antalet tingslag skulle alltså reduceras från 179 till 129. Huvudregeln i nya RB 1:1 att domsaga utgör ett tingslag har alltså kunnat genomföras med mycket få undantag. Därtill kommer att i några fall tingslagsindelningen bibehållits endast i avvaktan på eventuell domsagoreglering; om man inte behövt taga sådana hänsyn, hade en än radikalare sammanslagning kunnat föreslås.
Antalet tingsställen är i förslaget i huvudsak oförändrat. I de flesta fall, då tingslagen inom en domsaga sammanslagits, ha de nuvarande tingsställena bibehållits.
Häradsrätt föreslås skola hålla ferier 19 juni—28 augusti, 19 december—8 januari samt fr. o. m. torsdag före påsk t. o. m. onsdag efter påsk. I några av de största domsagorna föreslås sommarferien inknappad och börja först 3 juli. Under tiden mellan ferierna — på våren sammanlagt 22 veckor (för de största domsagorna 24 veckor) och på hösten 16 veckor, alltså i allt 38 (40) veckor — skall enligt huvudregeln i nya RB 1: 7 allmänt ting hållas varje vecka. Denna regel — enligt motiven till lagrummet avser den, då domsaga är uppdelad i flera tingslag, det sammanlagda antalet ting i domsagan — har i förslaget kunnat genomföras nästan genomgående, såtillvida som endast i 9 domsagor ting föreslås skola hållas med större mellanrum än en vecka (i ingen domsaga ting glesare än var fjortonde dag; i en ting 2 på varandra följande dagar varannan vecka). I 71 domsagor föreslås ett ting i veckan och i 34 en tingsordning med tätare ting. För en domsaga har med hänsyn till föreliggande regleringsfråga ej kunnat anges någon tingsordning.
Tremansting föreslås skola hållas i alla tingslag utom ungefär 20 stycken, i regel en eller två dagar i början av augusti. I vissa domsagor
föreslås fortfarande skola hållas ett större antal tremansting, främst av hänsyn till däri ingående städer som tidigare haft egen jurisdiktion.
Ett förslag till kungörelse om antalet nämndemän i tingslag meddelar med stöd av nya RB 1:5 föreskrifter om huru många nämndemän som efter nya RB:s ikraftträdande skola finnas i tingslag, där antalet ej enligt det nämnda lagrummet skall vara 18. Förslaget innebär för somliga tingslag ökning, för andra minskning i förhållande till det nuvarande antalet. För dessa fall lämnas med stöd av 29 § promulgationslagen till nya RB (processlagberedningens förslag därtill) vissa föreskrifter. Där minskning skall ske, skall denna genomföras efter nya RB:s ikraftträdande genom att vid uppkommande ledigheter nyval ej äger rum. I de tingslag där antalet skall ökas skola före utgången av december 1947 kompletteringsval hållas.
Ett annat författningsutkast gäller val av nämndemän i städer med rådhusrätt, däri dels anges hur många nämndemän som för varje stad skola väljas — för Stockholm 450, för Göteborg 225, för Malmö 72, för övriga efter det antagna målantalet 27, 18, 12 eller 9 — dels upptas vissa av de i nya RB 4: 6—8 givna föreskrifterna om nämndemansval.
Sistnämnda båda kungörelseutkast taga ej ståndpunkt till den förändrade innebörd i fråga om valbarheten till nämndeman som nya RB:s stadganden fått efter det nya RB utfärdades. Enligt nya RB 4:6 är till nämndeman valbar man eller kvinna, som inom valkretsen äger rösträtt å kommunalstämma eller vid val av stadsfullmäktige och där har sitt hemvist samt fyllt 25 år. Vissa befattningshavare m. fl. må ej vara nämndemän. Som bekant ändrades emellertid under år 1945 (SFS 1945:246 och 247) lagarna om kommunalstyrelse på landet och om kommunalstyrelse i stad så att fattigvårds-, konkurs- och utskyldsstrecken avskaffades. Samtidigt avskaffades utskyldsstrecket i fråga om valbarhet till kommunala uppdrag; fattigvårds- och konkursstrecken kvarstå emellertid där. Det kan tydligen ej gärna ifrågasättas att man skall ha mindre stränga bestämmelser för valbarhet till nämndeman än till kommunala befattningar i allmänhet. Visserligen torde man kunna utgå ifrån att den som är i konkurstillstånd eller är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning ej väljes till nämndeman. Rimligen böra emellertid därjämte garantier finnas för att den som kommer i konkurs eller på nämnda sätt blir av det allmänna omhändertagen ej kvarstår som nämndeman; och då frågan om behörigheten är sammankopplad med valbarheten (nya RB 4:8), torde det alltså bliva ofrånkomligt att på denna punkt göra en ändring i nya RB.
Slutligen märkes en promemoria ang. ändrade arbetsordningar för rådhusrätter och magistrater i samband med nya RB:s ikraftträdande. Den bygger på vissa uppgifter rörande rådhusrätternas och magistraternas personal och arbetsbörda som tidigare infordrats. De nya bestämmelserna beträffande rådhusrätt om domförhet och om nämnds medverkan ävensom förfarandets omgestaltning nödvändiggöra genomgripande ändringar i de nuvarande arbetsordningarna. Tanken att ersätta dessa med en gemensam författning, motsvarande domsagostadgan för lantdomstolarna, diskuteras i promemorian. I denna förutsättes att
borgmästaren i regel skall leda huvudförhandling i nämndmål samt i den utsträckning det är möjligt även vara ordförande vid huvudförhandling i övriga brottmål av betydenhet och i tvistiga civilmål. Bötesmål, tredskomål, vissa ärenden m. m. skola handläggas av någon av de övriga ledamöterna. Vidare förutsättes, att förberedelse i regel skall ledas av den som kommer att leda huvudförhandlingen i samma mål. Bl. a. för de största städerna räknas emellertid med avvikelser fråndessa riktlinjer.
B. L.