Alkoholistbrottslingars behandling på Åsbrohemmet.¹ Klientelet på en asylanstalt, sådan som alkoholistanstalten Åsbrohemmet, består till stor del av människor, som äro påfallande likgiltiga och känslofattiga, och som ganska tidigt blivit svårt missanpassade i samhället och förfallit till en passivt asocial livsföring. De ha sällan något hem, de ha vagabonderat eller fört ett mera stationärt dagdrivareliv, parasiterat på andra och långa tider varit omhändertagna på varjehanda inrättningar, emedan de varit oförmögna att själva sörja för sin utkomst eller på grund av sitt asociala levnadssätt omhändertagits av myndigheterna. Det är en samling människor, som samhället vill förbättra och som själva kanske någon gång göra ansatser för att komma upp ur sitt förnedringstillstånd, men vilka på grund av sitt slöhetstillstånd och den dåliga miljö, de vant sig att leva i, ideligen återfalla. De äro ofta människor, som av det varaktiga alkoholmissbruket ådragit sig hjärnskador; psykiska och moraliska invalider, som i sitt leverne ute i samhället uppträda och reagera på helt annat sätt än normala människor. De supa och slarva, begå brott, göra sig skyldiga till förseelser av olika slag, försumma alla enkla sociala plikter mot anhöriga och samhälle, ljuga och visa ingen ånger, erkänna ej annat än som kan lagligen bevisas, bagatellisera sina felsteg och mästra myndigheter och samhälle, så snart de komma i svårigheter. Alkoholmissbruket medför hos dem starka olusttillstånd, när de nyktra till, med nervösa spänningar, känslor av missräkning och hopplöshet samt ruelse, vilket allt blir dem övermäktigt. De måste därför supa sig från olusten och återigen

 

¹ På begäran av red. hos landshövding BROR HASSELROT om ett uttalande i denna fråga har landshövdingen sänt red. efterföljande artikel av anstaltens direktör om de intagnas behandling å hemmet. Förf. har anhållit att den i artikeln giorda beskrivningen av klientelet ej måtte återges i dagspressen. Red. 

komma i en ljusare stämning. Denna kategori av alkoholister utgör flertalet av här intagna.
    En mindre grupp utgöra de personer, som under ruspåverkan visat sig farliga för annans personliga säkerhet eller eget liv samt de, som efter straffriförklaring ådömts tvångsinternering med stöd av § 25 alkoholistlagen. Dessa ha begått handlingar, som kunnat åsamka dem åtal och ibland faktiskt föranlett åtal. Omständigheterna vid förseelserna äro ofta karakteristiska för de psykiska sjukdomstillstånd, som kallas patologiskt rus. Detta skiljer sig i många avseenden från det vanliga rustillståndet. Det patologiska ruset är förbundet med abnorma själsliga drag, som icke framträda hos normala människor under ruspåverkan. Ofta uppträda dessa egendomligheter efter till och med mycket små alkoholdoser. Icke ens vanliga rusverkningar som sluddrigt tal, osäker gång, fumlighet m. m. behöva förekomma, utan man upptäcker helt plötsligt hos den alkoholpåverkade en abnorm förändring i hans uppförande. Sällan finns det något rimligt sammanhang mellan hans uppträdande och den situation eller omständighet, som kan tänkas ha utlöst hans underliga och ofta våldsamma beteende. Hans förmåga att uppfatta vad som inträffar omkring honom är ringa, och han felbedömer till och med mycket välvilliga anhörigas avsikter med honom eller inlägger oriktig betydelse i dem. Han tror, att man vill honom ont. Sedan han vaknat upp ur omtöckningstillståndet, saknar han fullständig kännedom om det drama, i vilket han spelat sin farliga huvudroll. Icke alltid utlösas under dessa rustillstånd våldsamma reaktioner, utan hans abnorma tillstånd kan utlösa andra drifter, exempelvis att tända på ett hus och få se det brinna eller att spränga något i luften med dynamit eller att krossa och slå sönder husgeråd m. m. Ofta inbillar sig en man under dylik ruspåverkan, att hustrun är honom otrogen. Bemöter hon den allvarliga beskyllningen, kan mannens irriterade och ohämmade sinnesrörelse stegras med en mycket snabbt stigande intensitet, som kulminerar i våldsamheter mot hustrun eller den inbillade älskaren. Det måste observeras, att cirka 70—80 % av alla brott mot annans frihet i Sverige begås av onyktra människor.
    Före år 1916 och i viss utsträckning ännu i vår tid har samhället försökt att komma till rätta med här påtalade förhållanden genom att mot dessa alkoholismens offer använda lösdrivarelag eller strafflag. Man har emellertid mer och mer förstått, att det här är fråga om en jätteuppgift, som icke enbart kan skötas av polismyndigheter och domstolar, utan att man måste binda dessa uppgifter samman med det sociala vårdarbete, som man strävat efter att lägga i händerna på vårt kommunala självstyre. De kommunala nykterhetsnämnderna med deras folkvalda medlemmar har genom lagstiftning ålagts att vidtaga åtgärder av mildare eller strängare art för att återföra alkoholmissbrukarna till ett nyktert och ordentligt levnadssätt, och nämnderna ha, om ej förebyggande åtgärder länt till åsyftad förbättring, att hos länsstyrelserna utverka strängare åtgärder, sådana som internering på alkoholistanstalt. Nykterhetsnämnden söker upp alkoholmissbrukarna i deras skadliga miljö, talar med dem, kallar på dem, hjälper dem på olika

sätt, varnar dem, ställer dem under övervakning, utverkar interneringar, beviljar anstånd och vidtager f. ö. hela klaviaturet av de åtgärder, som bäst kan gagna räddningsarbetet. Att straffrättsligt döma dessa asociala människor för de mindre förseelser, som de ideligen göra sig skyldiga till, kan icke ha någon effekt, enär de för länge sedan förlorat de hämningar, som avhålla andra, normala människor från att begå brott. Flertalet av nämndens åtgärder har en mycket mild karaktär och åsamka vederbörande mycket litet obehag. Det märkvärdiga är dock att man just med sådana åtgärder ofta kommer mycket långt även i synnerligen svåra fall och detta kanske mest på den grund, att bakom åtgärderna alltid lurar ett hot om intagning på alkoholistanstalt, om man ej bättrar sig. Men verkningarna av detta hot skulle snart utebli om ej en och annan missbrukare bleve internerad. Såsom framgår av vad jag ovan meddelat äro många alkoholmissbrukare redan så skadade, att man ej kan vänta förbättring ens med anstaltsvård. Därav följer icke, att man skall undvika att internera dem, ty de kunna ej sköta sig i samhället, de locka ständigt andra in i samma förnedringstillstånd, vari de råkat, och de skada på många sätt samhälleliga och enskilda intressen.
    Professor KINBERG har beräknat, att det i Sverige finns cirka 100,000 alkoholmissbrukare. Av dessa stå 20,000 f. n. under tillsyn av landets nykterhetsnämnder och 2,000 äro antingen intagna på alkoholistanstalt eller försökspermitterade från dylik. Det är alltså endast cirka 2 % av alkoholmissbrukarna, som f. n. äro föremål för anstaltsvård eller äro under anstalternas uppsikt. Det är givet, att man icke har möjlighet att vänta alltför lysande förbättringsresultat bland ett så starkt urplock. Jag tror, att anstalterna genom sin blotta existens utföra det värdefullaste arbetet bland de alkoholmissbrukare, som de aldrig få känning med. Blir en person i ett supigt kotteri internerad, så söka de andra i sällskapet föra en nyktrare vandel för att ej råka ut för samma åtgärd. Jag vågar tro, att om man här i Sverige icke byggt upp nykterhetsvården så väl som redan skett, skulle säkerheten till liv, lem och egendom för de laglydiga ha varit hotad oftare än nu. Våra fängelser skulle då vara överbelagda och den otjänliga Svartsjö-anstalten fullbesatt.
    Man kan konstatera faktum och öppenhjärtigt tillstå, att vi i Sverige har ett bottenskikt av alkoholmissbrukare, som icke äro socialt kapabla ute i samhället och därför själva måste skyddas och omhändertagas och som under frihet skada samhälleliga intressen. Endast i det specialsamhälle, som en välordnad alkoholistanstalt är, kunna de sköta sig, och där uträtta de arbeten, som kunna vara av största betydelse för det allmänna. Enligt gällande lagstiftning kunna de kvarhållas där ett år, två år och ibland ända upp till fyra år. Dessemellan erhålla de — vanligen efter något års anstaltsvistelse — försökspermission, som emellertid ofta misslyckas och medför återhämtning till anstalten. Flertalet av dem äro så missanpassade, att de helst borde hållas tiden ut, men de periodiskt återkommande spänningstillstånden kunna intensifieras ibland, och då måste man släppa ut dem, enär de annars själva taga sig permission och avvika eller bliva så odrägliga och irriterade,

att de störa trevnaden på anstalten såväl för medinterner som för personalen. Men även en asylistanstalt nås ibland av goda bud från yttervärlden angående permittenter och utskrivna. Trots all deras svaghet och deras svåra handikap i många hänseenden gå några till bättring. Så har man kunnat fastslå på Åsbrohemmet, att förbättringsprocenten för denna anstalt uppgår till drygt 20 %.
    Belastningen på detta klientel är mycket hög. Följande ingripanden från det allmännas sida hade före intagningen gjorts mot de under år 1944 på Åsbrohemmet nyintagna 150 st. patienterna:

 

Vård å enskild eller allmän alkoholistanstalt .. 264 gånger,
Ådömda bötesstraff för fylleri ......... 4,262 gånger ,
Frihetsstraff ...................... 325 gånger ,
Varningar för lösdriveri ............. 298 gånger ,
Tvångsarbeten ..................... 155 gånger ,
Vård å sinnessjukhus ................. 24 gånger .

 

    När det gäller vård på anstalt av öppen karaktär av återfallsalkoholister är det ur många synpunkter lämpligt att göra anstalten stor med plats för cirka 200 patienter. Men det är icke bra, att koncentrera hela klientelet till en enda stor kasernbyggnad. Man behöver differentiera och vinner dessutom större trevnad för de intagna, om man fördelar åtminstone den pålitligare och även den mer nervösa delen till kolonier. Många av dem tåla knappast sig själva och då ännu mindre andra, varför en sådan anstalt är i behov av god tillgång på enmansrum. De många byggnaderna, på Åsbrohemmet omkring 70 st., kommer anstalten att likna ett mindre industrisamhälle, där man överallt påträffar människor i skilda intressanta sysselsättningar. Alla sorters verkstäder finnas och i olika byggnader, och från alla dessa strömma varor och fabrikat ut och in. Maskiner rassla, hus byggas, timmer forslas fram och sågas och djuren i stallarna tarva även sin skötsel. Den rastlösa verksamhet, som här pågår under dagens arbetstimmar på alla håll, blir till en lovsång till arbetets ära. Alla — även fysiskt svaga människor — kunna här erhålla den syssla, som bäst passar. Och andan bland alla — både bland personal och internerade — är i högsta grad välvillig, ty alla veta, »att ingen är så felfri, att ej fläck han haver, ingen så dålig, att till intet han duger».
    Det finns en stor olikhet mellan Åsbrohemmet och andra större anstalter på landet. Jordbruket är här icke så dominerande som på dessa, cirka 200 tunnland öppen jord och 650 tunnland skog samt 7 tunnland trädgård, vilket tillåter Åsbrohemmet att driva en synnerligen omfattande verkstadsdrift och på så sätt skänka möjlighet åt så gott som varje intagen att här sysselsättas i sitt eget yrke. Den modärna maskinella utrustningen på verkstäderna gör internerna förtrogna med maskiner och gör även driften effektiv och vinstbärande. År 1945 tvättades exempelvis på maskintvättstugan 160 ton tvätt, lagades på skrädderiet 150,000 plagg och på skomakeriet 20,000 par skor. Den merkostnad — utöver statsbidraget — som vårdkostnaderna uppgingo till eller kr. 138 638:28 under år 1944, täcktes helt av vinsten å anstaltens olika rörelsegrenar. Dessa arbeten utfördes åt militära och civila statliga

myndigheter. Det är självklart, att så goda resultat aldrig skulle nås utan arbetsglädje och trivsel, och det finns gott om exempel här på att såväl den anställda personalen som synnerligen många av internerna med hela sin personlighet gå upp i arbetet. Alla människor äro i behov av tillit, förtroende och uppmuntran, något som personalen här i hög grad måste skänka åt dessa människor, som ute i livet ringaktats och haft att dragas med mindervärdeskomplex. Kan man dessutom locka fram något av skapande inställning till arbetsuppgifterna hos de intagna och stimulera deras intresse för just det arbete, som de utföra, då blir arbetet till glädje, och de kunna då så småningom falla in i en arbetsduglighet och arbetstakt, som motsvarar de fria arbetarnas. Men man måste också låta de intagna själva få del av de uppkomna vinsterna genom att ordna med trevliga och väl underhållna förläggningslokaler, genom att offra penningmedel till nöjen och fritidssysselsättning och genom att tilldela dem lämpliga ackordspriser för deras personliga arbetsresultat. Flitpenningkontot har därför under de senare åren kraftigt stigit. År 1943 utbetalades i flitpengar till de intagna kr. 42,337:—, år 1944 kr. 56,806:— och 1945 kr. 69,865:—. Under det att arbetsdriften år 1941 gav ett mycket litet överskott, gav den år 1942 78,000:— kr., år 1943 102,000:— kr., 1944 197,500:— kr. och 1945 216,500:— kr. Faran med allt anstaltsliv är, att de omhändertagna människorna under längre anstaltsvistelse förvandlas till likgiltiga och slöa hjordmänniskor, för vilka det viktigaste är, att dagen får något slut. Man har glömt bort eller för litet lagt sig vinn om att skapa och vidmakthålla arbetsglädje samt att i själva arbetet individuellt söka höja ansvarskänslan och synligt värdesätta de vunna arbetsresultaten. Framgången i arbetet, känslan av den egna kraftinsatsen och uppgiftens svårighetsgrad utlöser arbetslust hos individen och försätter honom gärna i ett slags tävlingshumör. Hans egna arbetsresultat bevisar för honom, att han utför något synnerligen nyttigt till glädje för samhället. För egen del tror jag icke, att det finns något annat moment i anstaltsvården, som i så hög grad som arbetet stärker patientens andliga och fysiska krafter och bibringar honom vilja och förmåga att efter anstaltsvistelsens slut återgå till ett nyktert och ordentligt levnadssätt, samtidigt som det underlättar anstaltsvistelsen och höjer självförtroendet.
    Men nästan lika viktig som arbetsterapin är för individerna på en anstalt är fritidssysselsättningen. Anstaltsstyrelsen har därför tillsatt en särskild fritidsassistent, som enbart har att under internernas fritid ordna med förströelse åt dem samt att bereda dem bildande och idrottslig sysselsättning. Anstalten söker på alla sätt uppmuntra de intagna att deltaga i allt, som kan förströ dem, och satsar fördenskull stora belopp till priser i tävlingar, till bokinköp, till premier för goda framsteg i studiecirkelarbete och till studier vid korrespondensinstitut. En större fritidslokal samt särskilt biblioteks- och studierum är under uppbyggnad. Fotbollsmatcher med lag från den kringliggande bygden, tävlingar i fri idrott och simning pågå under somrarna, under det att man om vintrarna mer ägnar sig åt för inomhusvistelse lämpliga sysselsättningar samt skid- och skridskoåkning. Babygolf lämnar

sommartid en omtyckt och lämplig motion åt de äldre patienterna. Dessa ha själva fått vara med och bilda en fritidsförening, som de givit namnet »För nytta och nöje», vilkens styrelse består av fritidsassistenten och av patienterna valda ledamöter. Styrelsen har under sig tre sektioner, en för idrott och spel, en för intellektuell verksamhet och slutligen en för förströelse. Under år 1945 har föreningen utkämpat ej mindre än 16 fotbollsmatcher mot gästande fotbollslag, av vilka matcher föreningen vunnit 7 st., 3 st. ha slutat oavgjort och 6 st. med nederlag. Under samma år höllos 29 tävlingar i hopp, kast, löpning och simsport. Ej mindre än 35 simborgarmärken ha erövrats av internerna samt 12 guld-, 4 silver- och 2 bronsidrottsmärken av för anstalten fastställd typ jämte bägare och andra värdefulla priser. Åsbrohemmet besegrade Venngarns-anstalten i en av härvarande anstalt anordnad telefonmatch i fri idrott med 29 poäng mot Venngarns 28. I studiecirklar ha studerats svenska, engelska, matematik och musik, och cirklarna ha varit samlade 43 gånger under år 1945. För en del interner har anstaltsstyrelsen bekostat kurser vid korrespondensinstitut. Anstalten har en egen musikkår, som flitigt konserterat. Under det nyss gångna året gavs musik- och visunderhållning 89 gånger och frågesport m. m. 22 gånger. En friluftspaviljong för musik- och kabaréföreställningar uppbyggdes under sommaren i parken intill kaffeserveringen, där patienterna kunna under bar himmel åhöra prestationerna. De intagna ha även under året fått bevista 27 biografföreställningar och dessutom 14 föredrag av bildande och roande innehåll. Dessutom har anstalten besökts av brottare och tyngdlyftare i svensk elitklass samt av svenske mästaren i dragspelsmusik, gymnastiktrupper, folkdanslag och teatersällskap. Nära nog varje kväll har haft något av nytta och nöje att bjuda de intagna. Anstaltens predikant, frälsningsarmén, frikyrkan och religiösa personligheter ha givit värdefulla uppbyggelsemöten liksom även den av personer utskrivna från alkoholistanstalter i Stockholm bildade nykterhetsföreningen »Länkarna», vilken säkerligen gav den under året mest givande underhållningen.
    Men det är icke bara arbetet och fritidssysselsättningen, som skall verka uppbyggande. De medverka i mycket hög grad till uppnåendet av den uppfostrande anda, som bör råda på en social anstalt. Jag betonade förut, att Åsbrohemmet liknar ett mindre samhälle med alla sina byggnader. Det skall även likna ett sådant samhälle i det hänseendet, att det icke skall verka alltför avskilt från omgivande trakt. Det skall ha fönstren på vid gavel ut mot den omgivande bygden. Då blir övergången från anstaltslivet till friheten icke alltför brysk. Det blir då lättare att övervinna de hämningar, som så gärna inställa sig, då friheten återvunnits. Innan dess ha de sociala arbetarna vid Åsbrohemmet genom en mångfald personliga samtal sökt påverka den, som nu skall återvända till friheten, på det sätt och med de personliga medel, som stå en välmenande och ansvarskännande socialvårdstjänsteman till buds. Ute väntar det anskaffade arbetet men också det stöd, som nykterhetsnämnden skänker, med hopp om att de under anstaltsvistelsen fattade goda föresatserna skola hålla.

Folke Boström.