Lagberedningen i Finland. Till medlemmar av lagberedningen har för åren 1946—48 förordnats följande personer. I avd.: äldre ledamot justitierådmannen Niilo Mauri Luukanen och yngre ledamot regeringssekreteraren Jaakko Eljas Enäjärvi. II avd.: ä. l. jur. kand. Ensio Kuelervo Kytömaa och y. l. v. häradshövdingen Rolf Fabian Granfelt. IV avd.: ä. l. lagmannen John Rafael Uggla och y. l. v. häradshövdingen Johannes Haltia. V avd.: ä. l. hovrättsrådet Jalmari Evert Kalha och y. l. justitiesekreteraren Viktor Antero Laakso. VI avd.: ä. l. justitierådmannen Heikke Tauleri och y. l. v. häradshövdingen Reino Kalervo Ellilä. III avd. har tills vidare lämnats obesatt.
    Från lagberedningen avgingo vid årsskiftet äldre ledamöterna presidenten Kaarlo Juho Ståhlberg och juris doktorn Yrjö Wilhelm Puhakka samt yngre ledamoten docenten Paavo Kristian Kastari.

B. P-n.

 

Aktuell engelsk kriminalpolitik.1 Nästan all slags brottslighet ökade i England under kriget. Brottsligheten är ju i hög grad — och särskilt i Stor-London — ett ungdomsproblem. Håller man sig bara till ungdom, togs under åren närmast före krigsutbrottet omkring 1,000 ungdomar in på de s. k. Borstal-institutionerna, där ganska avancerat brottslig ungdom i så olika åldrar som 16—23 år behandlas. Siffran för 1945 är dubbelt så stor. Och då har användningen av probation, villkorlig dom, ökat under kriget. Ungdomsbrottsligheten ökade av allt att döma också relativt d. v. s. om man jämför den med hela antalet ungdomar i resp. åldrar. Detaljerat siffermaterial saknas dock ännu härom. En barndomstol i East End jag besökte måste börja hålla session varje dag på grund av brottmålens stora antal. — Ökningen började som i Sverige redan före kriget. Dessbättre tycks dock ungdomskriminaliteten i England enligt senaste underrättelser åter befinna sig på retur.
    Brottslighetsökningen satte in kraftigt nästan omedelbart efter krigsutbrottet. Följden blev en hastig ökning av beläggningen i fängelserna, en rakt motsatt situation jämfört med förra världskriget, då de nästan tömdes och en stigande tendens iakttogs först efter kriget. Orsaken till detta är säkerligen att trupperna förra gången sändes från England redan i början av kriget, medan man den här gången haft stora styrkor, f. ö. delvis sammansatta av främmande folkelement, kvarliggande i Eng-

 

1 Ur ett radioföredrag d. 13 maj 1946.

 

DANIEL WIKLUND. 553land under hela kriget och långa perioder overksamma. Här snudda vi vid en av de viktigaste orsakerna till kriminalitetsökningen. De stora truppstyrkornas sysslolöshet har självfallet medverkat till att öka den manliga brottsligheten men deras närvaro har också förklarligt nog bidragit till att antalet kvinnliga ungdomsbrottslingar också ökat. Man räknar med en ökning bland dessa på ungefär 90 %. När man nämner sådana procentsiffror, skall man samtidigt komma ihåg, att hela antalet ungdomsbrottslingar likväl fortfarande är relativt ringa, kanske en eller annan procent av övrig ungdom. Bland andra kriminalitetsorsaker nämner man evakueringen och inkallelserna, som dels ofta totalt bröt sönder hemmen, båda föräldrarna inkallades ju, dels satte många sådana kriminalitetsförebyggande organ som skolor och ungdomsorganisationer ur funktion. Man kan tillägga varubristen, som starkt ökat stöldfrestelserna, och desertörerna, som beräknas uppgå till c:a 10,000. Det är slutligen klart, att hela den regelupplösande krigsatmosfären och den militära träningen av ungdom att enligt krigets lag inte visa hänsyn också gjort sitt till. — I Sverige sammanhänger det aktuella nykterhetsläget på det intimaste med kriminalitetsproblemen. En av fångvårdsstyrelsen nyligen verkställd undersökning visade, att c:a 60 % av alla manliga fångar och ungefär 80 % av dem som begått våldsbrott voro alkoholpåverkade vid brottstillfället. Vid mina besök på olika engelska fängelser hade jag tillfälle att fråga resp. fängelsedirektörer om hur det förhåller sig med alkoholen som brottsorsak i England. Förre inspektören för de engelska alkoholistanstalterna, som samtidigt är fängelsekommissionens medicinske expert, d:r NORWOOD EAST, och hans efterträdare, d:r METHVEN, liksom fängelsecheferna svarade överraskande nog, att alkoholen numera spelar en ganska liten roll som kriminalitetsfaktor i England. Nästan alla fångvårdsmän jag samtalade med instämde i den förklaring till denna stora skillnad mellan England och Sverige som jag fick av läkaren vid Broadmoor kriminalasyl, en centralanstalt för straffriförklarade, svåra våldsverkare. Vid förra världskrigets utbrott var alkoholismen i England starkt utbredd, sade han. Totalbeläggningen på fängelserna uppgick till mellan 30 och 40,000, vilket sammanhänger med det vid den tiden besvärliga nykterhetsläget. Genom att just vid krigsutbrottet kraftigt höja skatten på alkoholdrycker och minska tiden för krogarnas öppethållande, minskades alkoholkonsumtionen emellertid i ett enda slag till hälften av förkrigskonsumtionen och denna verkan på konsumtionen blev varaktig. Alkoholbrottens antal gick också självfallet ned och därmed också fängelsernas totalbeläggning. Under perioden mellan de båda krigen uppgick den till i genomsnitt endast 11,000. Det kanske dock bör anmärkas, att den siffran i någon mån rönt inverkan av en ökad användning av villkorlig dom. Man uppskattade i varje fall f. n. alkoholbrottslingarna till omkring 10 å 15 % av de på fängelserna intagna. Problemet alkohol och brott, vilket i Sverige är brännande aktuellt, anser man också på fångvårdshåll i England genom de vidtagna nykterhetspolitiska åtgärderna löst eller nära sin lösning.

554 DANIEL WIKLUND.    Hur behandlar man lagöverträdare av olika åldrar i England, ett land med en stolt tradition när det gäller humaniseringssträvanden på detta område alltifrån HOWARDS på 1770-talet påbörjade och alltjämt bedrivna reformrörelse?
    Vad beträffar anstaltsbehandlingen använder man s. k. approved schools för barn och ungdomar mellan 8 och 17 år, d. v. s. de ålderskategorier, som kan ställas inför de för engelskt kriminalitetsbekämpande mycket karakteristiska barn- och ungdomsdomstolarna. De engelska approved schools är ganska lika vad vi i Sverige kalla skolor tillhörande barna- och ungdomsvården men ha nog icke ännu nått våra skolors åtminstone yttre standard.
    Brottslig ungdom i åldern 16—23 år kan sändas till en Borstalinstitution, förebilden till våra ungdomsanstalter för personer dömda till ungdomsfängelse. Det finns f. n. 12 st. sådana institutioner. Borstalträningen är ganska långvarig med en intensiv karaktärsfostran och yrkesutbildning som riktpunkter. Resultaten är mycket goda, ja förbluffande gynnsamma. Eller vad sägs om den f. d. Borstal-pojke, nu själv lycklig familjefader, som skrev till sin Borstalanstalts föreståndare och bad att hans 16-årige pojke, fast han inte begått något brott eller misskött sig på annat sätt, också skulle få Borstal-behandling. Borstalpersonalens goda handlag, entusiasm och brinnande idealitet är påfallande. Söker man orsaken till dessa egenskaper, skall man finna den i särskilt den ledande personalens höga personliga kvalifikationer och goda teoretiska underbyggnad men också starka och praktiskt påtagliga och utlevda respekt för människovärdet. Hos engelska socialvårdare överhuvud finns en generös och samtidigt pålitlig yrkesmoral eller -idealitet, som svenska socialarbetare nog har mycket att lära av.
    Under kriget har man nödgats vidtaga vissa särskilda åtgärder, som givit den engelska fångvårdsstyrelsen en del värdefulla erfarenheter. 1939 beslöt man, att alla Borstal-pojkar, som behandlats under en tid av minst 6 månader — f. n. är den effektiva vårdtiden 15—18 månader — skulle lämna anstalterna för krigstjänst. En av de största Borstal-anstalterna — en helt öppen anstalt i Nottingham — tömdes därigenom fullständigt i början av kriget men fylldes kort därefter med ett vuxet och ganska svårt belastat fängelseklientel av alla åldrar, som evakuerats från de vanliga fängelserna. Inom parentes kan inskjutas att det vanliga fängelset i England är mycket snarlikt det svenska både ifråga om lokaliteternas utformning (cellfönstren äro dock fortfarande så små som fallet var i Sverige före upphuggningens påbörjande) och dagsprogrammet. Flyttningen av fängelseklientelet till en öppen Borstal-anstalt var ett av krigsomständigheterna framtvingat experiment. Till de konservativa fångvårdsmännens förvåning rymde endast 4 (alla under 25 år) av 600, som vistades på denna anstalt under 4 år under förhållanden som i hög grad kunde fresta till rymning. Personalen berättar, att man aldrig sett en sådan positiv förändring hos även tämligen förhärdade fångar som när flyttningen verkställdes från slutna fängelser till en öppen anstalt. En annan öppen Borstal-institu-

AKTUELL ENGELSK KRIMINALPOLITIK. 555tion som jag besökte, Camp Hill på Isle of Wight, togs också med de bästa erfarenheter i anspråk för ett vuxet fångklientel. Direktören, en läkare av modernt snitt, ger den intagne redan från början största möjliga förtroende och alla rimliga privilegier i stället för att enligt det traditionella förmånssystemet möta honom med misstroende genast vid ankomsten och först senare, om han visar gott uppförande, gradvis bevilja honom förmåner. Man kan alltså mycket väl behandla även vuxna lagöverträdare på öppna anstalter i stället för på fästningsliknande fängelser med våldsamt överdimensionerade säkerhetsåtgärder. Sverige håller ju på grund av ny lagstiftning också på att anpassa sin straffverkställighet efter liknande erfarenheter.
    Innan vi lämnar anstaltsvården, bör kanske i förbigående nämnas de intressanta försök som började i England 1936 med en s. k. Q-camp, ett täcknamn för att lägrets verkliga karaktär ej skulle avslöjas. Lägret måste på grund av kriget stängas 1940. Det var en terapeutisk institution för behandling av olika former av antisocialt uppförande hos pojkar i åldern 16—25 år. Den springande punkten i Q-camp-idén var att personal och intagna umgicks med varandra på ett fullständigt jämbördigt plan. Försöken har nyligen återupptagits med en annan åldersgrupp pojkar nämligen 11—15 år.
    Tyngdpunkten i behandlingen av kriminalitet förskjutes i England liksom i Sverige till de betydligt billigare och oftast mera resultatbringande åtgärderna utan frihetsberövande. F. n. stå omkring 36 600 personer under probation, d. v. s. övervakning såsom villkorligt dömda. Övervakningssystemet är både i fråga om räckvidd och kvalitet starkare utvecklat än hos oss. Antalet heltidsarbetande Probation Officers, närmast motsvarande de 13 svenska skyddskonsulenterna, är ej mindre än 700, varav 250 kvinnliga. Dessutom finns det 300 halvtidsarbetande Probation Officers. Resultaten av probation är också lovande. I Middlesex Probation Aera t. ex. räknade man förra året med att minst 80 % förbättras.
    »För varje skola du öppnar, kan du stänga ett fängelse», lär VICTOR HUGO ha sagt. Även om det påståendet tyvärr innehåller en viss överdrift — det finns ju gränser för vad uppfostran kan åstadkomma — så ligger det dock mycken inspirerande sanning i dessa ord. De högst föredömliga åtgärderna till förbättring av det engelska skolväsendet och till kraftigt moraliskt och särskilt ekonomiskt samhällsstöd åt ungdomsvården är därför också att betrakta som ytterst betydelsefulla åtgärder mot brottsligheten. Här har England nog kommit mycket längre än vi.
    I reformvänliga kriminalistkretsar i England pågår f. n. en ganska intensiv bearbetning av kriminalitetsbekämpandets problem. Man tänker ännu radikalare än sir SAMUEL HOARE i dennes bekanta strafflagförslag (criminal justice bill 1938), som tyvärr ännu ej kunnat slutprövas av parlamentet. Nya reformlinjer börjar skönjas och gamla markeras klarare mot bakgrunden av krigsårens fruktansvärda misshandel eller direkta förstörelse av människomaterial. England fortsätter sin tradition

556 AKTUELL ENGELSK KRIMINALPOLITIK.som ett land i täten, då det gäller en allt mera humaniserad behandling av lagöverträdare. Men så finns det också mycket lite defaitism i denna nations energiska och långt ifrån avslutade kamp för människovärdet.

Daniel Wiklund.