Straffverkställighetsreformen i hamn. Sedan strafflagberedningens betänkande angående verkställighet av frihetsstraff m. m. (se SvJT 1945 s. 70 ff.) efter remissbehandling överarbetats inom justitiedepartementet, framlade K. M:t, efter lagrådets hörande, den 19 oktober 1945 för riksdagen proposition (nr 342) med förslag till lag om verkställighet av frihetsstraff m. m. Första lagutskottets den 28 november 1945 avgivna utlåtande (nr 52) över propositionen och vissa inom riksdagen väckta motioner var enhälligt utom på en punkt, anstaltsplaceringen av fängelsefångar med kort strafftid, där tre ledamöter reserverade sig. Utskottsmajoritetens utlåtande blev av riksdagens kamrar den 5 december 1945 i sin helhet godkänt.
    Den sålunda beslutade verkställighetsreformen, som i allt väsentligt bygger på strafflagberedningens förslag, berör liksom detta i huvudsak endast verkställighetsfrågor. Invändningar som av vissa remissmyndigheter framställts mot att företaga en verkställighetsreform utan samband med en reformering av straffsystemet ha avvisats under hänvisning, bl. a., till det trängande behovet av en verkställighetsreform och till det förhållandet att det för straffsystemets slutliga utformning är av betydelse att formerna för verkställighet av det ordinära frihetsstraffet äro fastslagna.
    I lagen regleras icke blott, såsom i beredningens förslag, verkställigheten av straffarbete, fängelse, förvaring och internering utan även verkställigheten av ungdomsfängelse, vilken i huvudsak bibehållits i sin nuvarande form. I fråga om verkställigheten av straffarbete och fängelse bibehåller lagen en större skillnad än vad som var fallet i beredningens förslag men har dettat oaktat med en mindre jämkning upptagit den föreslagna ändringen av reduktionsregeln i SL 4:6, innebärande att straffarbete och fängelse räknas lika, när straff som den dömde undergått skall avräknas å annat straff. Härav följer att domstolen fritt prövar även förhållandet mellan häktningstid och tid för straffarbete. Uttryckligt stadgande om regelmässig avräkning av sådan häktningstid, varunder målet till följd av sinnesundersökning varit vilande, har däremot icke ansetts påkallat. I övrigt ha de föreslagna mera formella reglerna om straffdoms befordran till verkställighet, åtal mot intagen och beräkning av strafftid m. m. i huvudsak lämnats oförändrade. Beträffande uppskov med verkställighet har dock — samtidigt som de nuvarande reglerna om nådeansöknings suspenderande verkan bibehållits — synnerliga skäl uppställts som förutsättning för att länsstyrelse skall äga bevilja uppskov. Tid för sjukhusvård eller

 

hTORGNY LINDBERG. 61liknande vistelse utom anstalten skall i regel kunna inräknas i anstaltstiden endast i den mån den ej överstiger en sjättedel av denna.
    I fråga om de intagnas behandling bygger verkställighetslagen liksom förslaget på den principen att strafflidandet i huvudsak kan begränsas till själva frihetsförlusten. Med anledning av väckta motioner har första lagutskottet uttalat att straffets dubbla funktion, den allmänpreventiva och den individualpreventiva, måste beaktas vid verkställighetsreglernas utformning men att det däremot icke vore lämpligt att ålägga de verkställande organen att vid fångbehandlingen taga hänsyn till straffets betydelse för den allmänna laglydnaden. Efter en av utskottet vidtagen ändring innehåller den allmänna bestämmelsen om de intagnas behandling (24 §), att intagen skall behandlas med fasthet och allvar och med aktning för hans människovärde, att han skall sysselsättas med lämpligt arbete och i övrigt erhålla sådan behandling att hans anpassning i samhället främjas samt att skadliga verkningar av frihetsförlusten såvitt möjligt skola förebyggas. Orden »anpassning i samhället» ersätta propositionens »tillrättaförande».
    I fråga om den öppna anstaltsvårdens utvidgning har beredningens förslag i huvudsak godtagits utom i vad avser anstaltsplaceringen av straffångar med kort strafftid. Samtliga straffångar skola intagas på sluten anstalt och få, såframt icke särskilda skäl föreligga, först efter tre månader förflyttas till öppen anstalt. Fångar under tjugufem år skola dock i regel så snart ske kan överföras till öppen anstaltsvård. Däremot skola fängelsefångar, oberoende av strafftidens längd, i princip undergå straffet på öppen anstalt. Härifrån skall fångvårdsstyrelsen dock göra undantag, om öppen anstaltsvård får anses olämplig med hänsyn till den dömdes ålder, hälsotillstånd eller tidigare vandel, förefintlig möjlighet att bereda honom arbete eller förhållandena i övrigt. Enligt gjorda uttalanden skall anstaltsfördelningen underlättas genom att domstolarna i administrativ ordning åläggas att översända utslag rörande icke häktade personer jämte erforderliga uppgifter angående deras levnadsomständigheter till fångvårdsstyrelsen, som därefter hos vederbörande länsstyrelse hemställer om verkställighet med angivande av den anstalt där intagning skall äga rum. — Förslaget om cellstraffets avskaffande i princip har godtagits. Även principerna för den av beredningen föreslagna anstaltsorganisationen ha vunnit anslutning, men frågan om nybyggnad av öppna anstalter skall först senare upptagas. Tills vidare ha anslag beviljats till förvärv av nya kolonier och till modernisering av de slutna anstalterna.
    Särskild vikt har lagts vid att de intagnas arbetskraft skall tillvaratagas på ett rationellt sätt. I samband därmed har såväl departementschefen som riksdagen uttalat sig för en höjning av deras arbetspremier. Lagen möjliggör även att, efter förordnande av K. M:t, tillämpa ett avlöningssystem med lönesättning efter den fria marknadens nivå i förening med åläggande för intagen att bidraga till kostnaderna för sitt uppehälle. Vid utarbetande av föreskrifter därom bör det enligt uttalanden av lagrådet och riksdagen övervägas att ålägga intagen att i viss utsträckning tvångsvis fullgöra försörjningsskyldighet och utgiva

62 STRAFFVERKSTÄLLIGHETSREFORMEN I HAMN.ersättning till den som lidit skada genom brottet. Lagen ger även fångvårdsstyrelsen vissa möjligheter att i detta syfte påverka intagen som åtnjuter höga arbetspremier.
    De av beredningen föreslagna reglerna om brevväxling, besök och permission ha i huvudsak lämnats oförändrade. I fråga om permission har dock den skärpningen vidtagits, att fånge som icke har lång strafftid endast när starka skäl föreligga skall kunna medgivas att lämna anstalten. Beträffande fångarnas mera materiella förmåner märkes att fängelsefånge behåller sin rätt att skaffa sig enklare bekvämlighet men däremot icke får mottaga underhåll utifrån, såvida han icke i särskild ordning får tillstånd därtill.
    Vid varje fångvårdsanstalt skall finnas en anstaltsnämnd, bestående av styresmannen samt fyra av K. M:t utsedda personer, av vilka en domare eller eljest lagfaren, en befattningshavare vid anstalten och minst en med insikt och erfarenhet av social hjälpverksamhet eller liknande arbete. Bland de ledamöter som icke äro befattningshavare vid anstalten förordnar K. M:t ordförande.

Torgny Lindberg.