Processen i inkomst-taxeringsmål. Till överläggning vid årsmötet 1946 hade Sveriges Advokatsamfund upptagit detta ämne. Under den diskussion, som följde på t. f. kammarrättspresidenten SUNE NORRMANS inledningsföredrag, riktades en delvis rätt skarp kritik mot 1943 års taxeringsreform och förfarandet i prövningsnämnderna. Presidenten Norrmans föredrag och de gjorda diskussionsinläggen ha publicerats i Tidskrift för Sveriges Advokatsamfund 1946 s. 217 ff.
    För den, som i egenskap av de skattskyldigas ombud och juridiska biträde har att bevaka deras intressen, är det uppenbart att det processuella förfarandet i skatteärenden — särskilt i prövningsnämnderna — icke ger den skattskyldige det rättsskydd, som han har anspråk på. Även vid en hastig genomläsning av förarbetena till 1943 års reform finner man, att de fiskala intressena dominerat. Det är givet att omtaxeringsförfarandet ur fiskalisk synpunkt är otillfredsställande, bör man vidtaga sådana ändringar att det med hänsyn till statens intressen att hindra skatteundandräkt blir effektivt. I betraktande av att vi leva i ett rättssamhälle bör emellertid konsekvensen härav vara, att man samtidigt ser till att den enskilde kommer i åtnjutande av det proces-

 

G. BOMGREN. 711suella rättsskydd, som anses vara en självklar sak i det vanliga processförfarandet. Det finns dess större anledning att betona detta krav som skattefrågorna ha en tendens att bli av allt mer genomgripande betydelse för den enskilde.
    Under diskussionen vid advokatsamfundets årsmöte fästes bland annat uppmärksamheten på det ur rättsskyddssynpunkt principiellt otillfredsställande i att landskamreraren samtidigt är ordförande i prövningsnämnden och chef för länsstyrelsens taxeringsavdelning. Förhållandet uppmärksammades redan under förarbetena till 1943 års reform, men man fäste sig då huvudsakligen vid de olägenheter detta samröre kunde få för landskamrerarens ställning som chef för taxeringsavdelningen. Ur allmän synpunkt viktigare är att denna förening av två uppgifter — chefsskapet för »skattefiskalerna» och ordförandeskapet i »skattedomstolen» — kan nedsätta allmänhetens förtroende för landskamrerarens opartiskhet som »domstolsordförande». Man får icke glömma att prövningsnämnderna faktiskt äro och enligt 1943 års reform också avsågos vara en verklig instans, d. v. s. domstol i skatteprocessen.
    Även mot själva förfarandet i prövningsnämnderna kunna ur rättsskyddssynpunkt riktas allvarliga anmärkningar. Någon garanti för att den kontradiktoriska principen — denna grundnorm för all process — verkligen upprätthålles finnes icke. Hur ofta förekommer det t. ex. ej att ordföranden eller ledamot av taxeringsnämnd kallas inför prövningsnämnden för att där lämna upplysningar utan att den skattskyldige underrättas härom? Eller att taxeringsintendenten kommer med ny utredning, som prövningsnämnden ej anser sig behöva kommunicera med den skattskyldige? Frånvaron av fasta regler om skriftväxling och kommunikation är dess allvarligare som i taxeringsärenden utrymmet för skönsmässiga avgöranden är vidsträcktare — åtminstone i praxis — än i det vanliga rättegångsförfarandet.
    I detta sammanhang bör uppmärksamheten riktas på vad man ur rättsskyddssynpunkt nog måste kalla en osed, som innästlat sig i praxis, nämligen att prövningsnämnderna vid bedömandet av en viss skattskyldigs sak taga hänsyn till de sakliga upplysningar de erhållit i ärenden, som beröra helt andra skattskyldiga. Då prövningsnämnden på grund av sekretessbestämmelserna icke kan låta den skattskyldige, vars sak är föremål för prövning, taga del av detta material, nödgas han kämpa mot för honom okända skuggfigurer. Här ställes man inför kanske det allvarligaste problemet i hela skatteprocessen. Den skattskyldige har ett i ett rättssamhälle principiellt oavvisligt krav att få kännedom om alla fakta, som av de fiskala myndigheterna åberopas mot honom. Ä andras idan kan man icke låta den skattskyldige få inblick i andra skattskyldigas förhållanden. Den enda möjliga lösningen synes vara att inskränka prövningsnämndernas bedömning till att avse endast sådana fakta, som delgivits den skattskyldige, även om detta får till följd att i ett eller annat fall resultatet ur fiskalisk synpunkt blir otillfredsställande. Denn akonsekvens har man sedan länge tagit ifråga om den vanliga civil- och straffprocessen, hur starka statsintressena än ansetts vara i förhållande till de enskildas.

712 PROCESSEN I INKOMSTTAXERINGSMÅL.    Åtskilliga av dessa synpunkter torde delas av taxeringsmyndigheterna — däribland prövningsnämnderna — själva. De fästa emellertid uppmärksamheten på att antalet ärenden är så stort att man av praktiska skäl måste nöja sig med en mer summarisk process. Naturligtvis uppstå särskilda organisatoriska problem och svårigheter genom att taxeringsmyndigheterna och särskilt prövningsnämnderna under en relativt kort tid måste avverka ärenden i en omfattning, som är okänd för domstolarna. Kravet på effektivt rättsskydd för den enskilde är dock så viktigt att det icke får eftersättas. Svårigheterna måste därför övervinnas.

G. Bomgren.