Förslag till ändringar i lagen om fri rättegång. I sitt betänkande med förslag till ny rättegångsbalk anförde processlagberedningen, att den fria rättegången ansetts böra liksom hittills regleras genom särskild lagstiftning. Det vore emellertid uppenbart, att det nya förfarandet, särskilt vad anginge överrätterna, kunde påkalla vissa ändringar i lagen om fri rättegång. Denna fråga borde upptagas till övervägande före nya RB:s ikraftträdande.
    Numera har inom justitiedepartementets processreformbyrå utarbetats en promemoria med utkast till ändringar i lagen om fri rättegång med anledning av processreformen, vilken promemoria d. 26 okt. 1946 för yttrande remitterats till åtskilliga myndigheter och sammanslutningar.
    I promemorian upptages först till behandling frågan om fri rättegång i ansökningsärenden. Det framhålles, att önskemål framställts om införande av möjlighet att bevilja fri rättegång i sådana ärenden, där ansökningen berörde även annan än sökanden och tvist i det särskilda fallet förelåge mellan flera parter. Detta önskemål har ansetts lämpligen böra tillgodoses genom ett stadgande att fri rättegång må beviljas, förutom i »mål», även då muntlig förhandling utsatts i ärende som avses i den av 1946 års riksdag antagna lagen om handläggning av domstolsärenden.
    För närvarande gäller att ersättning till vittne eller sakkunnig, som hörts på begäran av part med fri rättegång, i regel skall utgå av all-

 

FÖRSLAG TILL ÄNDRINGAR I LAGEN OM FRI RÄTTEGÅNG. 783männa medel. Enär nya RB innehåller bestämmelser ej blott om bevisning genom vittne och sakkunnig utan även om skriftliga bevis och om syn, har i lagutkastet upptagits ett allmänt stadgande att kostnad för bevisning som ej förebragts utan skäl skall utgå av allmänna medel, om kostnaden enligt lag skall utgivas av part som har fri rättegång eller av sådan part och motparten solidariskt. Detsamma skall gälla i fråga om förskott å sådan kostnad.
    Vidare föreslås vissa lättnader beträffande möjligheterna att erhålla rättegångsbiträde i överrätt. Enligt utkastet skall den som på det allmännas bekostnad erhållit biträde vid talans utförande i underrätt alltid äga begagna detta biträde även i överinstanserna. Vill parten anlita annat biträde än det av underrätten förordnade eller vill någon, som icke åtnjutit fri rättegång vid underrätten eller ej haft förordnat biträde där, erhålla kostnadsfri biträdeshjälp i högre instans, skall härför krävas särskilt förordnande på motsvarande sätt som är stadgat i fråga om underrättsprocessen. Enär behov av bistånd kan föreligga redan för avfattande av fullföljdsinlaga, samt sådan inlaga enligt nya RB skall avlämnas till den lägre rätten, skall förordnandet, intill dess fullföljd skett, kunna meddelas av denna domstol. För att detta skall vara möjligt även då sökanden ej förut åtnjutit fri rättegång i målet föreslås att jämväl frågan om fri rättegång i överrätten skall kunna, innan fullföljd ägt rum, prövas av den lägre instansen. Det framhålles att de fall då part har behov av fri rättegång i överrätt, ehuru denna förmån ej åtnjutits vid underrätten, framdeles torde bli talrikare än nu. Åtskilliga personer i det inkomstläget att fri rättegång vid underrätt ej kan beviljas dem böra enligt promemorian skäligen kunna påräkna fri rättegång i överrätt med hänsyn till de ökade kostnaderna för överrättsförfarandet enligt den nya ordningen.
    I fråga om rättegångsbiträde innefattar utkastet vidare den ändringen att sådant biträde skall vara advokat. Genom en övergångsbestämmelse har emellertid K. M:t tillagts befogenhet att i den utsträckning som finnes erforderlig tillsvidare medgiva undantag från denna föreskrift.
    I övrigt innehåller utkastet huvudsakligen jämkningar av övervägande formell natur.

Sven Strömberg.