Förslag till lag om sambruksföreningar. Företagna undersökningar ha visat, att den tekniska och ekonomiska utvecklingen i många fall ger större företagsenheter företräde inom jordbruket. Jämförelsevis få svenska jordbruk ha den storlek, som är lämpligast för ett fullständigt utnyttjande av den moderna teknikens möjligheter. Det kan därför befaras, att det svenska jordbrukets sociala struktur på lång sikt får ett ökat inslag av storgodsägare å ena sidan och egendomslösa lantarbetare å den andra. Olika utvägar måste då prövas att nå ökad produktionseffektivitet med bevarande av en fri bondeklass. Föreningsjordbruket har ansetts vara en sådan utväg. Emellertid saknas rättsliga grunder för sådana ekonomiska föreningar som avse gemensamt jordägande och

 

sambruk. En utredning med uppgift att komplettera lagstiftningen i detta avseende påbörjades i fjol och har nu avslutats (SOU 1946: 70).
    Vid utarbetandet av lagförslag i ämnet har först måste avgöras, om den nya lagen — i analogi med lagen om bostadsrättsföreningar — borde utformas som ett komplement till 1911 års lag om ekonomiska föreningar eller om den borde uttömmande reglera föreningsjordbrukens förhållanden. Under utredningen har visat sig, att en hänvisning till föreningslagen under alla omständigheter finge väsentligt mindre omfattning än vad fallet är i bostadsrättslagen. Hänvisningen bleve därigenom rent lagtekniskt tämligen komplicerad. Metoden skulle endast nödtorftigt kunna tillgodose rimliga krav på överskådlighet hos författningstexten. Ur praktisk synpunkt är det vidare önskvärt, att de för föreningsjordbruken gällande lagbestämmelserna i möjligaste mån sammanföras i en författning. Slutligen måste beaktas, att föreningslagen är föremål för en ännu icke avslutad omarbetning, vilken måste förutsättas bli tämligen genomgripande, varför en mera generell hänvisning till 1911 års lag troligen skulle nödvändiggöra ganska omfattande ändringar i den här ifrågavarande författningen ett eller annat år efter dess utfärdande. Med hänsyn till dessa förhållanden har en hänvisning till föreningslagen föreslagits allenast på en punkt, nämligen beträffande förfarandet vid likvidation. I övrigt åsyftar lagförslaget att uttömmande reglera föreningsjordbrukens förhållanden.
    För drivande av gemensamt jordbruk skall enligt förslaget tillskapas en särskild typ av ekonomisk förening, kallad sambruksförening. En sådan förening kan bildas antingen genom att grannarna i en by sammanskjuta sina ägor och överlåta dessa på föreningen eller ock genom att ett antal lantarbetare eller andra i jordbruk kunniga personer bilda en förening, som förvärvar eller av kronan arrenderar en större jordegendom för gemensamt bruk. Föreningarna skola centralt inregistreras hos lantbruksstyrelsen. Villkor för inregistrering är, att icke blott stadgar utan även ekonomisk plan för verksamheten antagits. Den ekonomiska planen förutsättes bliva upprättad i samråd med de lokala lantbruksnämnder, som av 1942 års jordbrukskommitté föreslagits bliva inrättade. Planen skall i samband med inregistreringen underkastas en saklig granskning ur jordbruksekonomisk synpunkt.
    Medlemmarna i en sambruksförening skola vara berättigade och förpliktade att själva deltaga i jordbruksarbetet. Lagförslaget uppställer i anslutning härtill det kompetenskravet på medlemmarna, att dessa skola vara kunniga i jordbruk eller äga annan för verksamheten erforderlig yrkeskunskap. Vid antagande av ny medlem måste även beaktas, om en ökning av medlemsantalet låter sig förena med den ekonomiska planen.
    Lagförslaget upptager särskilda regler om fondbildning och vinstutdelning, varom närmare bestämmelser som bekant icke givits i föreningslagen. Lantbruksstyrelsen skall utfärda instruktion för revisor i sambruksförening samt öva viss tillsyn däröver, att en betryggande revision åvägabringas. Även i andra hänseenden, som av utrymmesskäl måste

förbigås, skiljer sig lagförslaget från föreningslagens mera allmänt avfattade regler. På åtskilliga punkter har den nya aktiebolagslagen tagits till förebild vid lagtextens avfattning, medan vissa regler utformats i överensstämmelse med motsvarande stadganden i bostadsrättslagen. Lagen om sambruksföreningar föreslås träda i kraft d. 1 jan. 1948.
    Utredningsman har varit revisionssekreteraren Hjalmar Nordfelt, som haft att samråda med fyra på jordbrukets och föreningsrättens område sakkunniga personer, nämligen riksdagsmannen J. A. Andersson i Tungelsta, landstingsmannen F. Jansson i Benestad, byråchefen i livsmedelskommissionen K. H. Olsson och agronomen K. A. Örborn. De sakkunniga hava enhälligt biträtt det framlagda förslaget.

Hj. N.