Ny polsk äktenskapslag. Den polska stat, som uppstod efter det första världskrigets slut, var sammansatt av dels det gamla »Kongresspolen» eller de delar av det av Napoleon I grundade storhertigdömet Polen, som på Wienerkongressen under beteckningen Konungariket Polen fördes under ryskt herravälde, dels ock områden, som av-

 

träddes från Ryssland, Tyskland, Österrike och Ungern. I allmänhet förblev den i vart och ett av dessa områden gällande rätten i kraft. Beträffande äktenskapsrätten gällde sålunda i »Kongresspolen» Konungariket Polens Civilkodex av år 1825 och en äktenskapslag av år 1836 samt i de från Ryssland, Tyskland, Österrike och Ungern avträdda områdena respektive tsarrysk, tysk, österrikisk och ungersk äktenskapsrätt. Därtill kommer att de nämnda i »Kongresspolen» gällande äktenskapslagarna stadgade olika regler för äktenskaps ingående och upplösning alltefter som kontrahenterna tillhörde olika religioner. Det är uppenbart, att denna brist på uniformitet var synnerligen otillfredsställande. De rådande förhållandena möjliggjorde också för den enskilde att byta religion eller vistelseort i avsikt att kunna erhålla en för sitt fall passande lagbestämmelse i fråga om t. ex. skilsmässa.
    Genom den nya polska äktenkapslag, som trätt i kraft den 1 januari 1946, ha nu enhetliga bestämmelser erhållits för hela den polska republiken. Alla lagregler om kyrkans medverkan vid äktenskaps ingående och upplösning ha vidare upphävts. Önska parterna tillämpning av kyrklig ritual vid äktenskapets ingående, är detta dem visserligen icke förmenat, men ett äktenskap blir enligt den nya lagen juridiskt giltigt allenast om det ingås offentligt inför en statens tjänsteman.
    Om trolovning och om brytande av trolovning innehåller den nya lagen bestämmelser, som i huvudsak överensstämma med våra egna. Äktenskapsåldern är för både man och kvinna 18 år och efter medgivande av vederbörandes förmyndare kunna, när särskilda skäl därtill föreligga, även yngre personer ingå äktenskap. Såsom äktenskapshinder nämnas utöver vad den svenska giftermålsbalken innehåller härom bland annat tuberkulos i smittosamt skede samt den omständigheten att en person i avsikt att kunna gifta sig med en viss person stämplat mot sin egen makes eller den andra personens makes liv. När synnerliga skäl föreligga kan domstol giva tillstånd till att äktenskap ingås genom fullmakt.
    I en här tillgänglig artikel i den polska pressen påpekas, att äktenskapet icke anses blott och bart såsom ett avtal mellan två parter utan fastmera såsom en institution av stor betydelse för staten. Statens medverkan är därför nödvändig — liksom vid ingående av äktenskap — även vid upplösning av detsamma. Makar kunna sålunda icke utan vidare komma överens om att äktenskapet skall upplösas utan härför erfordras domstols utslag. Och domstol får enligt huvudprincipen icke döma till skillnad annat än under den dubbla förutsättningen, att minderåriga barns intressen icke trädas för nära och att det är uppenbart att det föreligger söndring mellan makarna (»upplösning av makarnas gemensamma liv») av permanent natur. Såsom exempel på när sistnämnda förhållande skall anses vara för handen nämner lagen att ena maken begår äktenskapsbrott, stämplar mot andra makens eller barnens liv, grovt förorättar andra maken, vägrar att nödtorftigt underhålla familjen, övergiver hemmet utan rättmätig orsak, gör sig skyl-

dig till vanärande brott, för ett utsvävande liv, försörjer sig medelst en vanärande sysselsättning, missbrukar sprit och narkotika, lider av sinnessjukdom eller smittosam könssjukdom samt före 50 års ålder drabbas av impotens.
    Ett anmärkningsvärt stadgande, som står i strid mot ovannämnda huvudprincip om förutsättningarna för erhållande av äktenskapsskillnad finnes i övergångsbestämmelserna till den nya lagen. Enligt detta skall domstol på gemensam ansökan av båda makarna döma till skillnad i äktenskapet om makarna såsom gifta bott samman i tre år och om de ansöka om skilsmässa under loppet av de tre första åren av den nya lagens tillämplighetstid. I detta sammanhang kan även påpekas ett annat stadgande i övergångsbestämmelserna, enligt vilket domstolen har att på begäran av ena maken döma till skilsmässa, om den andra maken under den tyska ockupationen åren 1939—1945 förklarat sig vara av tysk nationalitet eller härkomst eller om han uteslutits ur den polska samhällsgemenskapen jämlikt en lag av den 6 maj 1945 om uteslutande ur den polska samhällsgemenskapen av fientliga element.
    Den nya lagen föreskriver skyldighet för domstolen att i dom på äktenskapsskillnad — därest denna icke grundar sig på impotens eller sinnessjukdom — angiva huruvida någon av makarna är vållande till brytningen. Den oskyldige maken äger möjlighet att erhålla skadestånd av den andre och är närmast till att få vårdnaden om makarnas barn. Underhållsbidrag tillerkännes en make, som »icke kan leva av sina egna resurser». Om båda makarna äro vållande till skilsmässan, kan domstolen under samma förutsättning tilldöma en sådan make underhåll, oaktat han i domen angivits som vållande. En oskyldig make kan emellertid aldrig åläggas utgiva underhåll till en make, som vållat skilsmässan. Dör den som är skyldig utgiva underhållsbidrag till frånskild make, övergår bidragsplikten på arvingarna. Ingår den underhållsberättigade nytt äktenskap, upphör emellertid bidragsskyldigheten. Överenskommelser som makarna träffa rörande underhåll och vårdnad om barn äro giltiga om de stadfästas i skilsmässoutslaget.
    Frånskild hustru återtager i regel sitt flicknamn. Endast om hon har minderåriga barn, som bära mannens efternamn, eller på grund av andra särskilda skäl kan domstolen giva henne tillstånd att behålla det namn som hon haft såsom gift. Hinder föreligger icke för henne att förena mannens namn med hennes flicknamn.
    Om ekonomiska rättsverkningar av äktenskapet innehåller den nya lagen i huvudsak endast följande. Var och en av makarna är skyldig bestå kostnaderna för det gemensamma hushållet och barnens uppfostran ävensom bidraga till »uppfyllandet av den andre makens personliga behov». Båda makarna svara solidariskt för förbindelser som en av dem ingått för det gemensamma hushållet och barnens uppfostran. På talan av ena maken kan domstol, då synnerliga skäl därtill äro, förbjuda den andre maken att ingå förbindelser av nyssnämnda art.

Erik Ameln.