HÅKAN NIAL. Banksekretessen. En rättslig undersökning. Sthm 1946. 38 s.Kr. 2.50. — Skrifter, utgivna av Svenska bankföreningen. 78.

 

    I sin skrift om banksekretessen har professor Håkan Nial lämnat en framställning, vilken erbjuder stort intresse. Bestämmelsen om banksekretessen återfinnes i § 258 av den nu gällande banklagen av den 22 juni 1911 och är av följande lydelse: »Enskildes förhållanden till bankbolag må ej i oträngt mål yppas.» Genom berörda bestämmelse har lagstiftaren sökt göra en avvägning av de intressen, som stå mot varandra. Å ena sidan har man den principiella sekretess, som är önskvärd för skyddandet av den enskildes lojala intressen och vidmakthållandet av förtroendet för bankväsendet, samt å den andra förhindrandet av missbruk av bankhemligheten genom att densamma användes såsom en utväg att dölja rättsstridiga förfaranden, t. ex. försök att undandraga egendom från borgenärer.
    Stadgandet har emellertid endast uttalat, att uppgifter om enskildas förhållanden till bankbolag ej må i oträngt mål yppas. Däremot har icke i stadgandet förordnats om någon uppgiftsskyldighet för bankerna. Detta förhållande har gjort, att olika banker kommit att beträffande vissa fall, i fråga om vilka icke i annan lag uppgiftsskyldighet är stadgad, tillämpa olika praxis — en del banker hava varit synnerligen stränga i sitt bedömande av dessa fall, andra hava varit mindre stränga. Då detta förhållande ingalunda kan anses vara tillfredsställande, har en uppgift för författaren till förevarande skrift varit att söka åstadkomma en enhetlig praxis bland bankerna. Författaren har i sådant syfte till behandling upptagit frågorna om vilka personer, som drabbas av tystnadsplikten, och vilka förhållanden sekretessen avser. Ett annat spörsmål, som av författaren upptagits till behandling, är frågan om tystnadspliktens gränser, varvid han giver en tolkning av det synnerligen obestämda uttrycket »oträngt mål» samt undersöker sekretesspliktens begränsningar i förhållande till såväl myndigheter av olika slag som enskilda personer.
    Den av författaren lämnade framställningen är synnerligen klargörande och giver en verkligt god vägledning i fråga om de hithörande spörsmålen, som icke endast äro av betydelse för bankerna utan även för myndigheter och enskilda.

A. Å.