Under höstsessionen behandlade riksdagen 35 följdförfattningar till nya RB. Huvudsakligen gällde det ändringar i gällande lagar eller förordningar i syfte att bringa de processuella föreskrifterna i dessa i överensstämmelse med nya RB:s system eller i några fall endast dess terminologi. Ändringar av sistnämnda beskaffenhet vidtogos sålunda i den nya aktiebolagslagen, där ändringarna äro kvantitativt ganska betydande men kvalitativt obetydliga. (Bland annat ha sexton paragrafer ändrats endast i så måtto att »rätten eller domaren» utbytts mot »rätten»!) Beträffande några författningar ha erfordrats så omfattande ändringar för anpassningen till nya RB, att det ansetts lämpligast att giva författningarna i deras helhet ny lydelse. Sålunda antog höstriksdagen lag med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål. lag med vissa bestämmelser om mål rörande brott av underårig och lag om återgäldande av kostnad för blodundersökning i brottmål. Den förstnämnda lagen, som ersätter 1937 års lag i samma ämne, är med hänsyn till den pågående utredningen angående tryckfrihetsprocessen endast avsedd att innefatta en provisorisk reglering av denna process och innehåller icke några andra sakliga ändringar av intresse än beträffande forum i tryckfrihetsmål. Sådana mål skola enligt lagen, om residensstad lägges under landsrätt, kunna handläggas vid rådhusrätt i annan stad i länet.
    I lagen med vissa bestämmelser om mål rörande brott av underårig finnas stadganden om medverkan av nämnd i dylika mål. Rådhusrätt skall bestå av en lagfaren domare och nämnd vid handläggning av mål mot underårig (d. v. s. under tjuguett år), där anledning förekommer att döma till frihetsstraff, tvångsuppfostran eller förvaring eller att meddela villkorligt anstånd med straffs ådömande. I fråga om häradsrätterna har det vid några tillfällen framförda förslaget om ungdomsnämndemän avvisats och i stället har föreskrivits att i de angivna målen böra för tjänstgöring i nämnden företrädesvis anlitas nämndemän med insikt och erfarenhet i fråga om vård och fostran av ungdom. Även på en annan väg har man sökt tillgodose behovet av särskild sakkunskap i ungdomsmål. Det föreskrives nämligen, att om förundersökning enligt lagen om särskild förundersökning i brottmål ägt rum beträffande en underårig, bör förundersökaren höras muntligen vid rätten, såframt ej särskilda skäl äro däremot. En förutsättning för att detta stadgande skall få det värde som avsetts är emellertid — enligt vad första lagutskottet uttalat i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr59) i ämnet — att förundersökarna äro tillräckligt kvalificerade för sina uppgifter. Med hänsyn härtill förordade utskottet en utbyggnad av skyddskonsulentorganisationen.
    En fullständig redogörelse för övriga följdförfattningar till nya RB, som antogos vid höstriksdagen, synes icke vara påkallad; ändringarna i gällande lagar äro huvudsakligen av rent formell eller lagteknisk natur och endast sällan ha ändringar gjorts som icke kunna anses direkt nödvändiga för anpassningen till nya RB. Det torde icke heller finnas någon anledning att här verkställa en uppräkning av de ändrade författningar-

na. Det bör dock nämnas, att ändringar vidtagits i strafflagen (i fråga om domstols handläggning av mål om förening av straff och beträffande åtalspreskription; ytterligare ändringar erfordras på grund av nya RB, se prop. nr 20 till 1947 års riksdag), i lagen om villkorlig dom (huvudsakligen i fråga om domstols sammansättning vid handläggning av ärenden enligt lagen) och i giftermålsbalken. 15 kap. GB, som innehåller »Vissa bestämmelser om rättegången», har som förklarligt är blivit föremål för en genomgripande omarbetning. Ändringarna i detta kapitel tilldrogo sig dock under riksdagsbehandlingen icke så stort intresse som ett av K. M:t föreslaget tillägg till 14 kap. 3 § GB av följande lydelse: »Om vad makarna vid medlingen i förtroende meddelat har medlaren att iakttaga tystnad och han må ej höras som vittne därom.» Riksdagen ansåg emellertid, att medlares tystnadsplikt borde vara obegränsad, och beslöt därför att bestämmelsen skulle lyda så: »Medlare har att iakttaga tystnad om vad han vid medlingen erfarit och han må ej höras som vittne därom.»
    Utöver detta kortfattade omnämnande av följdförfattningarna till nya RB under höstriksdagen hänvisas till propositionerna nr 313, 314, 328, 329 och 334—336, första lagutskottets utlåtanden nr 53, 54, 56, 57, 59, 61 och 62 samt SFS 1946 nr 806, 822—826 och 850—878.

Johan Björling.