Förslag till ny strafflagstiftning för krigsmakten. Revisionen av strafflagen för krigsmakten har sedan mer än tjugu år stått på dagordningen. Skilda sakkunniga ha varit sysselsatta med uppgiften utan att något fullständigt förslag till ny strafflag framlagts; utredningsuppdragen ha av olika skäl avbrutits innan så kunnat ske. Den senast på området verksamma utredningen har emellertid nu till justitieministern avlämnat förslag till strafflagstiftning för krigsmakten (SOU 1946:83). Denna utredning har bestått av nuvarande militieombudsmannen N.Regner såsom utredningsman med biträde av hovrättsrådet H. Henkow. Sakkunniga för deltagande i överläggningar med utredningsmannen ha varit översten G. Brinck, led. av II kammaren advokaten B. Gezelius, redaktören B. Lundström, kommendörkaptenen S. Montelius, direktören F. Thunborg, krigsdomaren prof. F. Wetter och krigsdomaren rådmannen E. Wilhelmsson.
    Förslaget utgår från att en särskild militär strafflagstiftning är nödvändig för att framtvinga fullgörandet av de plikter som med hänsyn till krigsmaktens effektivitet måste åläggas dess personal. Lagstiftningens karaktär av särlagstiftning föranleder emellertid att däri icke bör ingå bestämmelser i vidare mån än allmänna strafflagen kan anses otillräcklig. I första hand innebär därför förslaget en utrensning av icke behövliga särstadganden. Härvid har antalet straffbestämmelser väsentligt kunnat nedbringas. Det straffbara området har dock i stort sett icke minskats, eftersom gärningar som ej täckas av den militära lagstiftningen kunna vara att straffa enligt allmänna strafflagen. Även nämnda lags bestämmelser om ämbetsbrott ha förutsatts skola vara till

202 HUGO HENKOW.lämpliga å viss militär personal, som uttryckligen förklarats ha ämbetsansvar. Detta har å andra sidan medfört att de bestämmelser om generella tjänstebrott, vilka liksom för närvarande ansetts böra ingå bland de militärstraffrättsliga bestämmelserna, begränsats att gälla endast personal som icke tillagts sådant ansvar.
    Den verkställda revisionen av strafflagen för krigsmakten har emellertid icke inskränkts till en dylik mera teknisk bearbetning. Sedan den tid då lagen tillkom, år 1914, har den allmänna strafflagstiftningen undergått mycket stora förändringar. På den militära lagstiftningens område ha motsvarande ändringar blott delvis genomförts, och utredningen har därför även sökt att överhuvud bringa denna lagstiftning i nivå med utvecklingen i övrigt på straffrättens område. De nuvarande brottsbeskrivningarna ha knappast i något fall kunnat användas utan större eller mindre jämkningar.
    Rörande de olika brottstyperna må här endast framhållas att förslaget upptager en generell bestämmelse om folkrättsbrott. Behovet därav har aktualiserats genom vad som förekommit under senaste världskrig. Vid utformandet av bestämmelsen har särskilt beaktats frågan om bestraffning av fientliga krigsförbrytare.
    Straffsatserna ha i stor utsträckning mildrats. Detta har framför allt skett genom nedsättning av minimistraffen. För alla brott av disciplinär natur ingår sålunda disciplinstraff i straffskalan, och detta straff gäller, i motsats till vad som många gånger är fallet för närvarande, utan begränsning till fall då omständigheterna äro synnerligen mildrande. Men även maximistraffen ha i vissa fall sänkts för normalfallen. Med hänsyn till att de militära brotten kunna vara av mycket hög farlighetsgrad, särskilt under krigstid och i viss mån också under beredskapstillstånd, har dock latituden uppåt ej kunnat göras alltför snäv. De med behovet av vida straffskalor förbundna svårigheterna ha lösts med tillämpning av olika metoder; bland annat ha beträffande åtskilliga brott uppställts olika straffsatser för normalfall och fall som med hänsyn till omständigheterna vid brottet äro att anse som grova. Däremot förekommer icke i förslaget någon differentiering av straffskalorna efter den brottsliges tjänsteställning, vilket i viss utsträckning är förhållandet i gällande lag.
    I detta sammanhang kan nämnas att förslagets samtliga militärastraffbestämmelser givits lika giltighet för alla som överhuvud taget skola vara underkastade desamma. Den nuvarande kategoriindelningen, som innebär att straffbestämmelserna i strafflagen för krigsmakten äro tillämpliga i olika omfattning å skilda grupper av krigsmaktens personal, har sålunda avskaffats; i förslaget benämnas alla som lyda under de militära bestämmelserna krigsmän. Härutöver avser förslaget icke att medföra någon nämnvärd ändring av tillämplighetsområdet.
    I fråga om straffarterna föreslås nyheter huvudsakligen beträffande disciplinstraffen. Dessa äro enligt förslaget arrest och disciplinbot. Då arrest närmast motsvarar nuvarande vaktarrest, innebär sålunda förslaget att de hittillsvarande strafformerna sträng arrest, skärpt arrest

FÖRSLAG TILL NY STRAFFLAGSTIFTNING FÖR KRIGSMAKTEN. 203och arrest utan bevakning avskaffas samt att såsom ny art av disciplinstraff införes disciplinbot. Arrest skall kunna ådömas i minst tre och högst tjugu dagar. Under hela strafftiden skall arrestant vidkännas löneavdrag med visst belopp som står i relation till hans löneställning. Disciplinbot är ett penningstraff, som i vissa hänseenden erinrar om dagsbotsstraffet och i andra om de i den civila statsförvaltningen tilllämpade disciplinstraffen i form av mistning av lön. Straffet utgöres i allmänhet av löneavdrag med samma belopp för dag, som den brottslige skulle avstått under avtjänande av arrest. Disciplinbotsstraffet ådömes för minst en och högst tjugu dagar.
    Dödsstraffet bibehålles i förslaget med ungefär samma tillämplighetsområde som för närvarande. Sådant straff skall alltså kunna ådömas för vissa under krig förövade brott som innefatta angrepp på krigsmaktens effektivitet eller eljest rikta sig mot riket eller dess högsta organ. Om det med hänsyn till krigsfara, vari riket befinner sig, finnes påkallat, skall dock Kungl. Maj:t under viss medverkan från riksdagens sida äga förordna om tillämpning av dödsstraffet under annan tid.
    Vad slutligen angår utformningen av den föreslagna lagstiftningen har det ansetts förenat med vissa fördelar att så långt möjligt inordna de militärstraffrättsliga bestämmelserna i allmänna strafflagen. Enligt förslaget ha därför samtliga straffbestämmelser jämte därtill hörande stadganden i huvudsak sammanförts till två nya kapitel i allmänna strafflagen, betecknade 26 kap. Om brott av krigsmän samt 27 kap. Särskilda bestämmelser för krig m. m. I det senare kapitlet ha intagits sådana bestämmelser som äga tillämpning endast under krig och beredskapstillstånd, medan övriga bestämmelser införts i det förra. Om disciplinstraffen och dödsstraffet ha dock upprättats särskilda lagförslag. Den föreslagna lagstiftningen är avsedd att träda i kraft d. 1 jan. 1949.

Hugo Henkow.