NORDISKT OCH INTERNATIONELLT. 221 Ugeskrift for Retsvœsen (1946 h. 46—53). Byretsdommer HENRIK TAMM behandlar (s. 263—267) »Nogle Spørgsmaal vedrørende Ret til Telefon». Om makar skiljas, vem har rätt till telefonabonnemanget? Saken har stor vikt i dagens Danmark. Enligt telefonbolagens koncessioner äro bolagen skyldiga att uppta som abonnenter alla som anmäla sig, men enbart i Köpenhamn stå 30,000 och vänta på sin telefon som de väl beställt men ännu ej fått installerad — materialbrist. (Parentetiskt må nämnas att det inte bara är telefonapparater som fattas utan tydligen också linjer. När anm. i somras skulle telefonera från Köpenhamn till Roskilde — tre mil eller så— tog ett ilsamtal tre timmar; ett vanligt samtal skulle troligen överhuvudtaget aldrig ha kommit fram.) Prof. Theodor Geigers bok »Debat med Uppsala om Moral og Ret» recenseras av byretsdommer P. M. SACHS under rubriken »Jura, Moral og Sociologi (s. 271—280). Under rubriken »Ansvarsfraskrivelse og Tab af Forsørger» behandlar dr jur. ARNE G. COHN (s. 287—295) spörsmålet huruvida de klausuler, genom vilka transportföretag fritaga sig från ansvarighet för personskada eller begränsa sin ansvarighet till beloppet, också gälla mot de efterlevande som genom den skadevållande händelsen mist sin försörjare. Nämnas må också »Netto- og Bruttometodens Anvendelse i Motorsager» av sagførerfuldmægtig OLE S. THAMSEN (S. 296—302).
Juristen (1946 h. 40—48). Professorerna Ross och GEIGER skifta skarpa hugg med varandra om Uppsala-filosofien. Geiger anmäler i ett långt »Svar til Professor Alf Ross» (s. 309—319) sitt missnöje med Ross' rec. av Geigers bok i ämnet i tidskriften (jfr SvJT 1946 s. 802). Han menar att rec.
i ett viktigt avsnitt »overskrider — — — grænserne for, hvad en forfatter
bør og kan finde sig i». Ross har enligt G. recenserat boken »ud fra enganske overfladisk kendskab til dens indhold». Ross ger en replik (s. 319—324), däri han vidhåller sin åsikt att G:s bok »i Hovedsagen var forfejlet»; rec. hade tillkommit för att »det i Sagens Interesse var viktigt at faaslaa et dette fast». I artikeln »Loves Forberedelse» (s. 325—340) diskuterar prof. POUL ANDERSEN ett annat spörsmål med anknytning till Sverige. »Ubestrideligt er det, at svensk lovforberedelse staar langt over den danske», säger han. Jfr notiserna i SvJT 1946 s. 802 ur UfR om Lovsjusk. Poul Andersen tillgriper uttrycket »Lovgivningskludder» om liknande förhållanden. Saken är viktig: »Lovgivningsmagten — Magten til at give love — har sit forfatningsmæssige Grundlag, men beror til syvende og sidst paa Agtelsen for Lovgiveren og hans Beslutninger, og denne Agtelse tager Skade, naar Loven bærer Præg af Uorden og Sjuskeri.» Vad kan då vara att göra för att åstadkomma ett bättre förhållande vad Danmark beträffar? Tanken att koncentrera lagskrivningen till ett enda departement — närmast Justitsministeriet — avvisas kategoriskt. En förbättring skulle däremot vara om de departementstjänstemän som varit med om att utarbeta lagförslagen i större utsträckning än nu finge tillfälle att delta i riksdagens utskottsbehandling av dessa, eftersom ändringsförslagen oftast framställas i utskotten. Den säkraste metoden att förbättra de lagförslag som framläggas för riksdagen finner förf. emellertid vara att inrätta ett lagråd efter svenskt mönster. —I h. 43 annonserar Juristforbundets Bestyrelse om ett föredrag av en