En jämkningsfråga. I tidskriftens första häfte för året, s. 68 ff, har jur. kand. BENGT MALMÆUS framlagt några synpunkter på ett jämkningsspörsmål, som förelegat i ett i SvJT 1946 rf s. 54 refererat rättsfall från HovR:n för Övre Norrland. Malmæus förklarar sig ha svårt att till fullo dela den ståndpunkt, som HovR:n intagit i spörsmålet, och anser starka skäl tala för en regel, gående ut på att den, som frivilligt anförtror sin egendom i annans vård, bör äga rätt till endast jämkad ersättning av tredje part, som jämte vårdnadshavaren vållat skada å egendomen.
    En sådan regel kan kanske ibland giva tilltalande resultat, men det före-

faller mig — bl. a. med hänsyn till praxis i bilkollisionsmål från tiden före 1934 års ändringar i bilansvarighetslagen — uteslutet att anse regeln som gällande rätt. I sådana mål förelåg ju samma jämkningsfråga i fråga om skada å bil, som förts av annan än ägaren, och löstes regelmässigt på det sättet att bilägaren, oavsett culpa hos hans egen förare, fick full ersättning av vållande förare av annan bil. Se NJA 1928 s. 275.

Olof Östberg.