Västerbottens juristförening har under 1946 hållit ordinarie sammanträde d. 25 maj, därvid föredrag hölls av överläkaren R. Lindkvist om tilllämpningen av SL 5:5 och 5:6 i deras nya lydelse, samt extra sammanträde d. 6 okt., därvid advokaten Hugo Lindberg berättade om sina intryck från Nürnbergprocessen. Till det förra sammanträdet hade inbjudits samtliga läkare å Umedalens sjukhus och till det senare samtliga läkare i Umeå ävensom medlemmarna i Umeå rotaryklubb. D. 30 nov. avhöll föreningen fest med damer. Under året ha föreningsmedlemmarna härutöver kommit tillsamman vid sex tillfällen. Efter en enkel måltid har någon av medlemmarna hållit ett kort anförande över något aktuellt ämne. Diskussion har följt. En del av föreningens medlemmar ha deltagit i Övre Norrlands juristförbunds årsmöte i Luleå d. 15 och 16 juni. Betr. styrelse och medlemsantal gälla fortfarande uppgifterna i SvJT 1946 s. 394.
Norrbottens juristförening har under år 1946 hållit årsmöte i samband med sammanträde med Övre Norrlands juristförbunds årsmöte i Luleå. Styrelsen för densamma utgöres av: ordf. häradshövdingen Yngve Kristenson, v. ordf. kommunalborgmästaren Nils Collin, sekr. länsbokhållaren Curt Wildeman samt klubbmästare advokaten Sven Janzon. Föreningen har ett 60-tal medlemmar.
F. d. justitierådet Johannes Hellner avled den 19 februari 1947.1
Svensk domarutbildning har i jämförelse med de flesta andra länders många företräden. Den är ägnad att inskärpa opartiskhet, pliktkänsla och samvetsgrannhet. Men det kan ej bestridas att den lider av en viss ensidighet som innebär en fara för bristande kontakt med livets verkliga förhållanden. Åtgärder ha visserligen vidtagits för att domarna i våra överrätter skola få en rikare erfarenhet från underrätterna med dessas närmare beröring med det praktiska rättslivet. Reformerna ha dock ej varit genomgripande. Alltjämt kvarstår önskemålet att åtminstone en del av vår domarkår skall besitta kännedom om rättslivet sådant det ter sig från advokatens eller affärsjuristens och därmed även från allmänhetens synvinkel.
Hellners juridiska bana är ett undantag som bekräftar den nyss antydda regeln. Grunden lade han genom vetenskapliga studier, resulterande i doktorsavhandlingen »Hustrus förmåga av rättshandlingar efter svensk förmögenhetsrätt». Samtidigt med dessa studier biträdde han A. O. Winroth i den av honom under 1890-talets mera primitiva förhållanden bedrivna advokatverksamheten. Under olika perioder förvärvade han domarerfarenhet inom häradsrätt, hovrätt och högsta domstolen. Lagstiftningsverksamhet upptog en icke ringa del av Hellners curriculum juris, först inom justitiedepartementets lagbyrå och senare som processkommissionens ordförande. Såsom konsultativt statsråd fick han tillfälle att genomgå den mest effektiva kurs i stats- och förvaltningsrätt som något land lyckats uppfinna. Den övervägande delen av Hellners juridiska verksamhet var dock förlagd inom näringslivets område med fast förankring först i Svenska trävaruexportföreningen och senare i Stockholms enskilda bank. Med internationella spörsmål kom Hellner i nära kontakt såsom sekreterare vid Karlstadsförhandlingarna 1905 och som utrikesminister i den Edénska ministären 1917—1920.
Vad som grundade Hellners stora och berättigade anseende på olika verksamhetsfält var icke enbart denna ovanligt mångsidiga utbildning utan även en sällsynt lycklig förening av de egenskaper som konstituera den framstående juristen: rättrådighet, skarpsinne och omdömesförmåga. Att höra honom redogöra för en »svår» fråga och motivera sin mening var på sätt och vis en juridisk njutning. Den avundsvärda förmågan att utan otillbörlig förenkling intränga i och behärska ett invecklat saksammanhang besatt han i hög grad.
Sin ungdoms intresse för rättsvetenskapen bevarade Hellner livet igenom. Inom Wallenbergstiftelsen, vars mångskiftande verksamhet låg honom varmt om hjärtat, tog han initiativ till upprättande av en juridisk akademi. Denna tanke blev ej förverkligad under Hellners livstid. Men vid hans död hade förberedelserna framskridit så långt, att på själva begravningsdagen beslut kunde fattas om inrättande av »Institutet för rättsvetenskaplig forskning, grundat av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse».
Förutom sina stora juridiska kvalifikationer hade Hellner vidsträckta intressen för andra grenar av mänsklig odling och tillfredsställde dem genom grundliga studier. Hans belästhet i bland annat historia och skönlitteratur var imponerande. Ett specialområde som särskilt fångat hans intresse var Kinas äldre keramik; sysslandet härmed och hopbringandet av en mycket värdefull samling blev för honom ej blott en hobby utan ett kultur- och konsthistoriskt studium.
Som karaktär och som vän var Hellner en av de yppersta, öppen, anspråkslös, trofast. Hans valspråk var: probitas valet. Själv var han ett levande bevis för dess sanning.
Nils von Steyern.