GABRIEL THULIN. Minnen och hågkomster. Sthm 1945. Norstedt.157 s. Kr. 10.00.

 

    Stora män bruka i sina memoarer med förkärlek dröja vid barndoms och uppväxtåren, men förf. hänvisar till en tidigare skildring, som en yngre broder kyrkoherden Joel Thulin givit av föräldrarna, och därför blir den, som väntat en ingående beskrivning av en svunnen skånsk prästgårdsidyll, måhända besviken. När förf. så småningom anländer till universitetet i Lund, har han så mycket mer att berätta. Man avundas honom, när Weibull vid tentamen i historia till juridikofilen ger honom högsta betyget, efter att Weibull — inte Thulin — pratat hela tiden. Juridiska fakulteten tycks vid denna tid ha befunit sig i en nedgångsperiod, men Winroths ankomst betecknar början till uppryckningen. Förf. låg tydligen inte på latsidan. Redan då varslar en uppsats för G. K. Hamilton »Om delningsgrund vid skifte» om den stora insats, förf. skulle komma att göra på det kamerala området. Att efter 41/2 års studier avlägga juris utriusque kandidatexamen med 271/2 betyg ansågs då vara ett rekord, och det var säkerligen en bragd, även om fordringarna då icke nått den i mångas tycke överdrivna höjd de nu ha. Efter några års vetenskaplig verksamhet och disputation för docentur

 

¹ Förlängningslagar numera utfärdade (SFS nr 111 och 112). En ytterligare utbyggnad av lagstiftningen har i så måtto aktualiserats som flyktkapitalbyrånschef f. d. justitierådet E. Sandström i en nyligen utremitterad framställning till K. M:t föreslagit, att en lag om dödande av tyskägda aktiebrev, obligationer m. m.,som ej äro tillgängliga i Sverige, måtte komma till stånd.

22—477004. Svensk Juristtidning 1947.

(avhandling: Om mantalet) var förf. mogen för konkurrens om professuren i statsrätt. Berättelsen härom visar, att striderna då icke voro mindre heta än nu. Hade förf. framhärdat, hade måhända han blivit den lycklige innehavaren. Som det nu utvecklade sig, blev det John Ask. Det är svårt att låta bli att spekulera över vad följden blivit, om Thulin fått professuren. Säkerligen hade han blivit en prydnad för fakulteten. Men den Lundensiska studenthumorn hade icke haft råd att gå miste om John Asks jovialiska gestalt, och säkerligen hade Thulin aldrig förmått tillägna sig Asks fascinerande förmåga att med oefterhärmlig elegans tappa binokeln just när han hunnit till pointen i historien.
    Nå, förf. tröstade sig. Han hade redan tidigare haft goda förbindelser med den berömde presidenten i kammarkollegiet Hans Forssell och snart var han kammarråd. Vid regeringsrättens inrättande 1909 utnämndes förf. till regeringsråd, och dit blev hans mannaålders huvudsakliga verksamhet förlagd. Från detta fält berättar förf., att regeringsrätten en gång upphävde kommunalfullmäktiges beslut om anslag av medel för ett värdigt mottagande av riksdagsmän under riksdagsresa. I en insändare framhöll Kattgreven, att det visst vore roligt att vara flott och att äta festmåltider, men han ville varna dem, som förmenade, att efterrätten vore det sista på en festmiddag. Detta vore ett misstag, den sista rätten hette regeringsrätten.
    Av naturliga skäl förtäljer förf. icke så mycket om sitt arbete i regeringsrätten. Av årsboken kan man dock se, att han varit en livaktig ledamot, därom vittna hans till protokollet antecknade skiljaktiga meningar. Emellertid har förf:s arbete i regeringsrätten avsatt ett resultat av påtagligt och bestående värde, nämligen det av honom utarbetade registret till regeringsrättens årsbok för tiden 1909—1942. Var och en som haft att mera ingående forska i vår administrativa praxis måste beundra den vetenskapliga grundlighet och det skolade sinne för systematik, varmed detta register blivit uppbyggt.
    Vid läsningen av minnena blir man imponerad av den mängd uppdrag förf. hunnit med vid sidan av sin tjänst. Sakkunnig i Grisbådatvisten, ordf. i patronatsrättsnämnden, ordf. eller ledamot i kommittéer för utredning av skilda ämnen, såsom: avskrivning av kyrkotionden, ortsnamnskommittén, jordregisterkommittén, tillsättning av prästerliga tjänster, registerföring av fastigheter i stad, klockarinstitutionen m. m., uppdrag att utarbeta historisk utredning av den svenska skifteslagstiftningen m. m. Vidare skildrar förf. sin verksamhet som ledamot eller ordf. i en mängd föreningar och samfund samt vidare såsom preses i Musikaliska akademien och såsom styrelseledamot och ordf. i de sammanslutningar, som kanske lågo honom mest om hjärtat: Föreningen Norden och Nordiska administrativa förbundet.
    I början av boken omtalar förf. att hans minnen utgivits efter stark gallring. Man är närmast böjd att beklaga gallringen, även om den må vara förklarlig med hänsyn till den jämförelsevis tidiga tidpunkten för publiceringen. Tänk vad förf. skulle kunnat berätta om alla de

intressanta personligheter han mött; även om det understundom fått den något apokryfiska anekdotens form, kunde det varit karakteristiskt och roande. Det är att hoppas att värdefullt material finnes sparat förframtida publicering.

—n.