Återställandet av Franz Kleins processlagar i Österrike. De Kleinska processlagarna förblev i Österrike i väsentliga delar oförändrade i kraft fram till tyskarnas inmarsch år 1938. Genom de Under årens lopp utfärdade processnovellerna blev väl en rad särskilda bestämmelser ändrade på grund av erfarenheter från processtagarnas praktiska handhavande och enligt reformönskemål från olika intressentkretsar; dock var det här blott fråga om underordnade punkter, vilka lämnade grundtankarna i de österrikiska processlagarna oberörda. Den sistamera betydande ändringen genomfördes 1933, då på yrkande från köpmanskretsar stadgades, att även appellsenaterna i Oberlandesgerichte i handelsmål skulle hava köpmän såsom lekmannabisittare.
    Mycket mera djupgående var ingreppen i den österrikiska processrätten under tiden för den tyska ockupationen. Därvid är att skilja mellan två olika faser. Den första fasen, vilken i det väsentliga omfattade tiden fram till krigets utbrott, inskränkte sig till att inlemma den österrikiska justitieorganisationen i den tyska och att anpassa enstaka viktigare bestämmelser till den tyska rätten, varvid man dock huvudsakligen inskränkte sig till föreskrifterna i domstolsförfattningen och angående rättsvårdens organ. I stället för Oberster Gerichtshof trädde Reichsgericht i Leipzig, som tillämpade den tyska processrätten även i österrikiska mål; de österrikiska domstolsbeteckningarna måste vika för den tyska nomenklaturen, specialdomstolar såsom Handelsgericht i Wienindrogs, den tyska studieordningen och de tyska prövningsföreskrifterna infördes, likaså den tyska riksadvokatordningen och den tyska riksnotariatsordningen. För själva domstolsarbetet var införandet av de tungrodda tyska delgivningsföreskrifterna av mycket större vikt; först inför dessa blev även anhängarna av rättsanpassningen betänksamma.
    Under den andra perioden, efter krigets början, jagade den ena åtgärden den andra. Skyddsföreskrifter för inkallade utfärdades, delgivningsföreskrifterna förenklades på ett sätt så att numera blott arbetades med delgivningsfiktioner, övergående blev till och med hela domstolsdriften mer eller mindre lamslagen. Alla dessa föreskrifter var från början icke bestämda för någon längre varaktighet och har därför för utlandet knappast något vidare intresse. Det må räcka att fastslå att domstolsarbetet fullständigt urspårade; bland annat medgavs domstolarnabefogenheten att med uteslutande av varje rättsmedel undanskjuta varje anhängigt mål såsom krigsoviktigit så länge kriget räckte, något varav mail i vidsträcktaste omfattning begagnade sig. Vid tidpunkten för befrielsen kunde överhuvud icke mera vara tal om någon ordnad domstolsdrift.

    Ur mängden av krigsåtgärder måste en grupp framhävas, vilken enligt de tyska makthavarnas avsikt skulle förbereda den i utsikt ställda domstolsreformen. Till en början blev alla senater (kollegiala avdelningar) i första instans avskaffade — blott i patent- och varumärkesmål återställdes den kollegiala handläggningen efter någon tid —liksom medverkan av lekmannabisittare i handels- och näringsrättsligamål avskaffades, och det i samtliga instanser. Ett bålverk för demokratien — så har Klein betecknat lekmannabisittare — hade därmed fallit. Till en början tänkte man förena Landgerichte och Amtsgerichte (de tidigare Bezirksgerichte) och låta Oberlandesgerichte bestå. Till förberedelse av denna plan föreskrevs, att alla appeller, även i Amtsgerichtsmål skulle gå till Oberlandesgericht. När denna plan visade sig omöjlig att genomföra, lät man åter avgörandet av appeller mot Amtsgerichtsutslag gå till Landgerichte. Under krigets lopp trädde ett annat projekt i förgrunden: övergången till tvåinstanssystem. Oberlandesgerichte skulle så småningom försvinna och blott revision — alltså fullföljd allenast i rättsfrågan — vara tillåten till Reichsgericht. Denna reform inleddes 1944 med avskaffandet av appellen (Berufung). Till ett fullständigt avlägsnande av Oberlandesgerichte kom det nu icke, emedan det tyska tvångsherraväldet dessförinnan bröt samman och Österrike åter blev fritt.
    Det dröjde visserligen månader, innan en österrikisk rättsskipning åter kunde uppbyggas på det av tyskarna efterlämnade kaos. Om man bortser från de utpräglade krigsåtgärderna, såsom skyddet för inkallade o. s. v., så återställdes i det stora hela åter tillståndet från 1938. Blott några få bestämmelser från den tyska tiden bibehölls, såsom möjligheten att medgiva fri rättegång även åt juridiska personer, de tyska föreskrifterna angående införsel i lön och liknande bestämmelser av underordnad betydelse, vilka lämnade vår processrätts grundprinciper orörda.

Karl Wahle.