ERNST LECHE och VIKTOR HAGELBERG. Kuulustelut rikosasioissa. Helsingfors 1947. Werner Söderström O. Y. 165 s.

 

    Det är mera ovanligt att ett svenskt juridiskt arbete även utkommer på ett främmande språk. Så har dock skett med häradshövding Leches och kriminalkommissarie Hagelbergs bok Förhör i brottmål (se SvJT 1945 s. 374; 2 uppl. 1945), vilken nu föreligger i en finsk översättning av hovrättsassessorn PAAVO ALKIO. Översättaren har helt följt den svenska texten men försett denna med noter avseende finska förhållanden. Arbetet har därmed — såsom universitetskansler O. HJ. GRANFELT förordade i en anmälan därav i Tidskrift utgiven av Juridiska föreningen i Finland — blivit tillgängligt inom finskt rättsväsende för dem som icke äro mäktiga svenska språket.

I. S.

 

    Den sjunde nordiska juriststämman. Elva år hade förflutit, sedan den sjätte nordiska juriststämman — för studenter och yngre jurister — hölls i Sigtuna år 1936. Stor blev därför glädjen, då de norska juristerna i våras inbjödo till juriststämma i juni 1947 i Oslo och Lillehammer. Så lång tid hade förflutit mellan de båda stämmorna, att den förra knappast längre var känd bland de yngre juristerna. Entusiastiska vittnesbörd (SvJT 1936 s. 565 ff) betyga, att stämman i Sigtuna genomförts efter en lyckligt funnen plan. Den blev en stor framgång för anordnarna och gav deltagarna det bästa utbyte. Dess ledare, advokaten Gudmund Silfverstolpe, har angivit (SvJT 1936 s. 464 ff), vad som enligt hans mening i främsta rummet verkade till Sigtunastämmans succes. Det var valet av en liten ort, där deltagarna höllos samlade, koncentrationen av stämman till en kort tid, begränsningen av deltagarnas antal och den intima kontakten mellan de deltagande föreläsarna och studenterna.
    I den norska kommitté, som anordnat den sjunde juriststämman, fanns bland andra prof. Carl Jacob Arnholm, som med liv och lust deltagit i stämmorna alltifrån den första i Köpenhamn år 1918. Han samlade det bästa av traditionen från de tidigare stämmorna och fogade tillsammans med övriga ledamöter därtill många nya drag, som gåvo den sjunde juriststämman dess förnämliga särmärke. Den största äran av stämmans lyckliga genomförande tillkommer måhända dock dess generalsekreterare, overrettssakfører Einar Løchen, som utfört huvudparten av förarbetet och som leende och med omärklig fasthet höll stämman samlad till föredrag och upptåg.
    Man hade förlagt juriststämmans högtidliga öppnande till Oslo, medan stämman i övrigt hölls i Lillehammer. Hela Lillehammers Høyfjellshotell, be-

läget i Nordseter vid Lillehammer stod till stämmans förfogande. Därigenom fick stämman redan genom mötesplatsen karaktären av en sluten sammankomst. Deltagarna bodde och åto på hotellet. Där höllos föredragen, där idkades idrott och därifrån utgingo utfärderna.
    Stämman pågick under tiden d. 15—21 juni 1947. Under denna relativt korta tid hann man med ett vidlyftigt men icke överlastat program. Åtta föreläsningar höllos och en diskussion. En hel dag och många lediga stunder ägnades åt utflykter. Idrott idkades med stor iver, icke minst av de oskickligaste. Den glada samvaron fortsatte tills sömnen tog ut sin rätt.
    Deltagarantalet var begränsat. Där funnos 6 seniorer, professorerna Johs. Andenæs, Kristen Andersen och Arnholm från Oslo, Erik Castrén från Helsingfors, Per Olof Ekelöf från Uppsala och Henry Ussing från Köpenhamn, och 78 juniorer, nämligen 15 danska, 8 finska, 5 isländska, 35 norska och 15 svenska juris studerande. Vidare deltogo fruarna Andenæs, Andersen och Ussing. Det visade sig snart, att antalet deltagare var rätt avgränsat. Vid stämmans slut kände alla varandra, och alla voro glada åt att ha lärt känna varann.
    Icke minst glädjande var, att de deltagande professorerna med öppenhjärtighet umgingos med de yngre deltagarna, samtalade med dem om juridiska spörsmål och deltogo i deras nöjen. Man fann mycket snart de naturliga gränserna för detta otvungna umgänge, som bragte studenter och lärare ett gott stycke närmare varandra.
    Med utnyttjande av allmän och enskild frikostighet hade det lyckats den norska stämmokommittén att hopsamla medel till täckande av samtliga deltagares alla kostnader i Norge. Resekostnaderna till och från Norge täcktes för de svenska deltagarnas del med bidrag av statsmedel och fonder, och svenska föreningen Norden betalade de finska deltagarnas resor.
    D. 15 juni förklarades stämman högtidligen öppnad vid en lunch på restauranten »Dronningen» i Oslofjorden. Det var prof. Arnholm som öppnade stämman, och tal höllos vidare av bl. a. justitiarius Paal Berg, prof. Ussing och overrettssakfører Løchen. Därefter besågs museet med vikingaskeppen under sakkunnig ledning. Efter en snabb busstur genom Oslo nådde deltagarna universitetet, vars rektor med ett charmerande kåseri demonstrerade Edvard Munch's monumentala väggmålningar i aulan. På kvällen var Oslo stad värd vid en festlig middag på Frognerseteren. Bland de tal som då höllos, minns man särskilt stud. jur. Anders Østbye's frasfria och hjärtliga välkomsthälsning till de deltagande studenterna.
    Deltagarna övernattade på Blindern Studenthjem och fingo därigenom tillfälle att se detta märkliga internat för c:a 200 Oslostudenter. Efter hastigt uppbrott tidigt på måndagsmorgonen förde ett långsamt tåg deltagarna till Lillehammer, där bussar förde dem upp till hotellet. Man hade nu nått den verkliga mötesplatsen och stämman öppnades ånyo med mycken pompa. Redan samma kväll höll prof. Arnholm i hotellets källarsal den första föreläsningen, som utgjorde en våldsam kritik av rättshandlingsbegreppet. Han krävde, att ordet rättshandling skulle utbytas mot det enligt hans meningen tydigare uttrycket »dispositivt utsagn», vilket skedde utan märkbar opposition från auditoriet.

    Påföljande dag sken solen varmt, och deltagarna vägrade att åhöra föreläsningar inomhus. Professorerna Castrén och Ekelöf fingo i stället komma till berget, där deltagarna väntade, vända mot solen. Ekelöf höll emellertid auditoriet helt fånget med en föreläsning om »Bevisvärde — tillräckligt bevis och bevisbörda», och Castrén tillvann sig t. o. m. fjällboskapens intresse med sin föreläsning om »Statssuccession, särskilt iakttagande den senaste utvecklingen». Efter lunchen vandrade man bland blommande hjortron och klockljung upp på det närmaste fjället och såg i fjärran Jotunheimens massiv, och många fjäll bortom synranden utpekades av experterna. Återkomna till hotellet badade deltagarna bastu efter finskt recept.
    Onsdagen gick in med samma vackra väder och betog prof. Ekelöf lusten att då hålla sin andra föreläsning. Till sorlet av en fjällbäck föreläste prof. Andersen om »Rettsideens dilemma». På kvällen talade prof. Andenæs om» Landsforrederi og nazisme», och på det föredraget följde livlig diskussion, som särskilt rörde spörsmål de lege ferenda.
    Torsdagen inleddes med en dubbelföreläsning av prof. Ussing om »Ansvar for Undladelse». I den efterföljande diskussionen förkastades rättsstridighetsbegreppet såsom varande en tom konstruktion, och begreppet »culpaskøn» utsattes för kritik. Lunchen räddade övriga begreppsjuridiska konstruktioner. Resten av dagen ägnades åt idrott, interna diskussioner och angenäm samvaro med förnämlig sång till gitarr av jur. stud. Kurt Grönfors.
    Fredagen, som var utflyktsdag, bjöd icke på samma strålande väder. Med buss gick resan backe upp och backe ned längs Gudbrandsdalen och Gausdalen till Skeikampen, som väntade bestigarna med regndis. På återfärden besöktes Anders Sandvig's storartade hembygdsmuseum på Maihaugen i Lillehammer. Kvällen ägnades åt en öppenhjärtig och sansad diskussion om Norden mellan öst och väst med inledare från varje land.
    Lördagen var stämmans sista dag. Den inleddes med en föreläsning av prof. Ekelöf om »Processföremålet — en begreppsjuridisk konstruktion», varvid Ekelöf till åhörarnas fasa med en logistisk formel klämde allt förnuft ur begreppet processföremål. Förmiddagen delades i övrigt mellan idrott och diskussioner med föreläsarna om tidigare hållna föreläsningar. Under den högtidliga avskedsmiddagen förklarades den sjunde juriststämman avslutad. Glada och hjärtliga tal höllos i stort antal under ledning av den älskvärt kvicke toastmastern cand. jur. Henrik Andrup. Prof. Castrén samlade gästernas tack i ett leve för Norge följt av den norska nationalsången. Därefter meddelade Castrén under deltagarnas bifallsrop, att Finland skulle stå som inbjudare till nästa juriststämma samt att Island önskade få anordna den därpå närmast följande. Festen fortsattes med utdelning av idrottspris och kabaret och varade sedan natten ut.
    Några ord må särskilt nämnas om de idrottsliga prestationerna under mötet. Idrotten bedrevs såsom en kombinerad tävlan med sju grenar. Sverige vann genom teknisk överlägsenhet och en spelares tyngd fotbollsturneringen. I tennis och s. k. commando-lopp tog Finland hem segern. Island vann på moraliska kvalifikationer föreläsningstävlingen med ett spirituellt anförande om »Vulkanutbrott ur rättslig synpunkt», starkt hotat av Finland. Norge hemförde överlägsna segrar i ölstafett, boccia och ishockey. Därmed

hade Norge fått den första inteckningen i ett nyuppsatt idrottspris, och Sverige övertog fotbollspokalen, som Norge vann i Sigtuna år 1936.
    Det var med saknad, som juriststämmans deltagare bröto upp för att resa hem. De kände stor tacksamhet mot dem, som anordnat denna strålande stämma, och de medförde hem ökade kunskaper, vidgade kontakter och många ljusa minnen.

Alvar Nelson.