Lagberedningens förslag till jordabalk. Lagberedningen har i juni 1947 avlämnat en första del av sitt väntade förslag till jordabalk (SOU 1947:38), omfattande kap. 1—7 och behandlande bl. a. fastighetsbegreppet, fastighetsgränser, tillbehör till fastighet, grannelagsrätt, köp, byte och gåva av fast egendom samt klander. SvJT vill återkomma med en utförlig anmälan av förslaget.

 

    Polisen och allmänheten. Ett betänkande med denna titel och innehållande ett förslag till tjänstereglemente för polisväsendet har avlämnats av enkommitté med statssekreteraren Ingvar Lindell såsom ordförande (SOU 1947:45, se SvJT 1946 s. 635). Vad som i betänkandet särskilt är ägnat att tilldraga sig juristers uppmärksamhet är en föreslagen bestämmelse angående polismäns rapporteringsskyldighet. Bestämmelsen anknyter i viss mån till stadgandet angående åtalseftergift vid bötesbrott i 20: 7 RB. Det föreslås, att det visserligen såsom hittills skall som huvudregel gälla att det åligger polisman att till vederbörande förman rapportera varje brott varom han erhållit kännedom och som hör under allmänt åtal. Kan å förseelse icke följa svårare straff än böter och förekommer ej anledning att målsägande finnes, skall dock polismannen, såframt det är uppenbart att förseelsen var ursäktlig och dess beivrande ej påkallas ur allmän synpunkt, äga underlåta att avgiva rapport och låta saken bero vid ett påpekande eller en erinran för den felande. I motiveringen till stadgandet säges det ligga i sakens natur, att rapporteftergift icke kan förekomma i annat fall än då vederbörande vidgår förseelsen; bestrider han att hans förfarande innefattar någon lagöverträdelse eller gör han andra invändningar, bör saken i vanlig ordning göras till föremål för polisundersökning och rapport. Ej heller synes, säges i motiveringen, rapporteftergift böra ifrågakomma, om den felande uppträder

FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET. 689olämpligt mot polismannen. Givetvis bör eftergift ej äga rum, om den felande till äventyrs skulle motsätta sig detta. Likaså bör rapport i vanlig ordning avgivas, om den felande upprepar en tidigare begången förseelse eller gör sig skyldig till en liknande överträdelse eller om hans förfarande innefattar ett flertal, visserligen var för sig obetydliga, förseelser av olika slag eller ett brott av sådan svårhetsgrad, att det ej kan bli föremål för rapporteftergift, och därjämte en mindre förseelse. De sakkunniga tänka sig emellertid, att rapporteftergifterna i allmänhet icke skola registreras.

I. S.