ARTHUR NUSSBAUM. Principles of private international law. New York 1943.

 

    Arthur Nussbaum hade i sitt hemland Weimar-republikens Tyskland förvärvat anseende som en framstående forskare på den internationella privaträttens område. Hans bok Deutsches internationales Privatrecht (1932) tillhör de tyska standardverken och har flitigt utnyttjats av svenska forskare. Nazisterna tvingade Nussbaum att fly till Amerika, där han bereddes tillfälle att fortsätta sin vetenskapliga verksamhet som visiting research professor vid Columbia University i New York. Efter att ha publicerat en serie artiklar i amerikanska law reviews, utgav Nussbaum en framställning av den internationella privaträttens huvud

problem, Principles of private international law (1943). I detta verk, som här anmäles, upptager Nussbaum vissa av de huvudfrågor som han tidigare behandlat i sitt tyska arbete. Det är dock icke fråga om en bearbetning utan om en ny framställning, som väsentligen avser amerikansk rätt.
    Efter en inledande historik och en översikt över ledande teorier lämnar Nussbaum en karakteristik av den amerikanska internationella privaträtten. U.S.A:s fyrtioåtta delstater har en var sitt eget autonoma rättssystem. Ur social och ekonomisk synpunkt har delstatsgränserna dock mycket liten betydelse. Den internationella privaträtten har därför en större praktisk betydelse i U.S.A. än i kanske något annat land. Samtidigt har den emellertid fått en mycket artificiell karaktär. Genom att arrangera anknytningsfakta kan en skicklig advokat åstadkomma, att en rättshandling blir underkastad den stats lagar som ur klientens synpunkt äro de fördelaktigaste. Detta har i sin tur föranlett mot åtgärder från de olika staternas lagstiftare. Den internationella privaträtten, vilken enligt Nussbaum i Europa varit ett paradis för den som älskat lugn kontemplation, är därför i Amerika »a battleground for hard boiled business and political forces».
    American Law Institute har försökt att utjämna motsättningarna genom att på basis av the common law upprätta förslag till kodifikation, s. k. restatements, av viktigare rättsområden. Den internationella privaträtten, som utgjorde ett av de första områdena som blev föremål för behandling, har sålunda sammanställts i Restatement of the Law of the Conflict of Laws, ett kodifikationsförslag på icke mindre än 625 paragrafer. Huvudförfattaren är professor BEALE från Harvard, vilken i sitt voluminösa arbete Conflict of Laws (1935) givit en kommentar till Restatement jämte en omfattande rättsfallssamling. Insatserna på detta område har emellertid enligt Nussbaum i viss mån varit förfelade. Restatement bygger på en alltför begreppsmässig grund och står icke alltid i tillräcklig kontakt med praxis. Den ger delvis en alldeles felaktigbild av amerikansk rätt, den kan icke heller anses representativ för amerikansk teori.
    Nussbaum lämnar en kort översikt över kvalifikationsproblemet, vilket betecknas som problemet hur hemlandet skall recipiera (integrate) utländska rättsbegrepp. De försök som gjorts i teorin att tillägga den utländska rätten betydelse vid kvalifikationen, har icke lett till några hållbara lösningar. Efter att ha konstaterat att problemets praktiska betydelse ofta övervärderats, ansluter sig Nussbaum till den av praxis använda lex-fori-teorin. Det är enligt Nussbaum bättre att hålla sig till en lösning vars fel man känner än att försöka en ny lösning vars förtjänster man inte vet.
    Av särskilt intresse är Nussbaums framställning av avtalsstatutet. Nussbaum avvisar helt Restatements regel, att avtalsstatutet är lex loci contractus även om parterna skulle ha avsett att underkasta avtalet ett annat lands lag. Finnes en klart angiven partsvilja, bör denna som re-

gel respekteras. Saknar avtalet bestämmelse om tillämplig lag, kan man tänka sig att tillämpa en objektiv teori, enligt vilken avtalsstatutet utgör det land till vilket avtalet enligt domstolens prövning har den starkaste anknytningen. Den bästa lösningen är emellertid enligt Nussbaum den subjektiva teorin, enligt vilken man har att träffa valet av tillämplig lag med ledning av vad som kan antagas ha varit underförstått eller med ledning av den hypotetiska partsviljan. Nussbaum anför ett speciellt skäl för den subjektiva teorin. Rättsverkningarna av en rättshandling brukar enligt amerikansk demokratisk tradition härledas ur parternas frivilliga underkastelse av rättens tvång.
    I ett annat avsnitt behandlar Nussbaum ordre public (public policy). Framställningen av detta problem är dock ganska ytlig. Författaren förbigår sålunda med några korta anmärkningar frågan om vissa lagars territoriella begränsning, trots att denna tanke spelat en dominerande roll även i modern amerikansk internationell privaträtt.
    Ett sista avsnitt avser processrättsliga frågor såsom skillnaden mellan materiella och processuella regler, domstolslandets kompetensområde, verkan av utländska domar och bevisningen av innehållet i utländsk rätt.
    Nussbaums verk utgör för fackmannen en sällsynt intressant läsning. Nussbaum besitter en ovanlig lärdom. Han har trängt in både i europeisk-kontinental och i anglosachsisk-amerikansk rättstradition. Han har blicken öppen för nya utvägar och uppslag, men litar dock mera till domstolarnas fria prövning av fall efter fall än till allmänna abstrakta regler. Typiska är Nussbaums slutord i kapitlet om bevisning av innehållet i utländsk rätt. Efter att ha konstaterat svårigheterna med olika generella lösningar, rekommenderar Nussbaum domstolarna att laga mera efter läglighet. Visserligen kommer detta att medföra en viss rättsosäkerhet, men denna utväg är dock att föredraga. »A sounder approach will enable the courts to develop satisfactory precedents and thereby to construct a new certainty.»

Folke Schmidt.